Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iörkltidd olydnad.
Förklädd olydnad, hivad kan det toara? Jo,
det finns barn som tvißt ioisa lydnad, och än-
dä är det icke lydnad. De lyda as ttoättg el-
ler med dröjsmål eller niißnöjdhet eller blott
till hälfteti. Deras lydnad är ej en rett oelt
hjertlizi lydnad inför Gud. Deti är blott ett
förklädd olydnad. Se här ttägra tiros derpå.
Fannys mamma sade till hettne ett dag: gä
uppför teappatt och tag tter mitt denna kläd-
ning. Dotteen stod sitt-mulen oeh hängde läpp
öjtoer detta öestoär, en god stund. Slittiigen
gick hott emedlertid, briserade ned modeens kläd-
ning och slängde den ät henne med ett bittter
ton: «der är dett.« Hon Ivar itn en, som
lydde oeh ändå tvar vindig. Det toar ingen
rätt lydnad, eller hur? O, nej; hon gjorde
tväl hivad hennes nior sade ät henne, meti
hon gjorde det icke as hjertat; hoti hedrade icke
sin moder.
Cn liten goße öar en dag itt en smutsig sten
seän gärden. Hans sar had honom bära itt
den igen. Hait tordes icke titaea sin far o-
ltidigz och sä tog hatt tit stenen igeti. Hatt
wägade ej yttra ett enda trotsigt ord. Mett
när hatt tväl ioar tttont dörren, det hatts sar
ej kunde se honom, toättde hatt sig om och gas
eii ganska fttr och niißnöjd blick. Lhdde hatt
ie!e sitt sar? Jo, sä säg det toäl tit. Oeli
liktoäl lydde han honoisi icke. Det toar en
förklädd olydnad. Htvad säg Gud, den all-
seeitdeP Ack, gos-en niar ej sitt fader lydig;
hatt tioeetotti begabbar hottotn med sitta ögon.
«Jag känner en liten flickt, som har ett gatt-
sitt angenämt hem och de aldrahitldaste föräl-
drar- Liltoäl är hoti ofta mißtiöjd oeh olyck-
lig.« Dch hott gör sig sjeif sä. Aldrig eir hoit
rittigt nöjd, ser sttr tit, slänger med armarne
och jemrar sig tvresigt, stampar ibland tited jo-
tett och gör sig nihelet obehaglig häde ide sig
sjeis och andra. Det är icke det-före att hon
ej har allt hittad hoti behöstver, eller nog tid
till att leka. Ej heller är hott blind eller halt,
tttatt fullkomligt frist. Hoit har allt möjligt,
som kimde göra henne lyckli,3, ittoni ett rent
hjerta. — Jag tttidrar hivad det ioar soiti titt
gjorde henne sä jörtretsatit och onöjd. Hon
hade ett kärleksfull ntatntna, som sade henne-
htoad hoii måste göra och htoad hot-. icke skulle-
göea. Och detta tycktes hoii tyivärr ej ont.
Men jag skall tala oiii htviid jag hörde-
«Carolitta, lära dit, dn stall ej kliitoa ttpy
pä stolen jör att ta ner ditt arbete. Bäde sio-
leit och dit fara illa. Dit kan jtt bedjattägott
ta ner det ät dig,«- säger modren.
«.Htvarför det, mamma? jati katt itite se det,
tnaninia. Det är titixtdre bestoiir med att jag
tar det sjelf, ätt att lse iiägott.»
Samma eftermiddag ttägot sednare, lies Ca-
rolitta upp pä eii fiol för att ta tter sitt spar-
bete nr ett litet hängstäp i hivardagorttttttnet.
Hoti sträckte sig söt- längt ät sidan, och stolen
sor öjtoerättda och Carolina med i golitoet. Hen-
iteö inkom ttied innehåll ströddes utefter golf-
toet, itälltokett ät det etta hållet, finger-borgen
ät det andra, trädnhstaneti ät det tredje. Vch
htoad soin toar tvärre ätt allt annat, hennes
hitsitntd slog emot dörrkanten, och en stor djttp
strätita slogs i hennes patina, kanske ett mitt-
ttesiitärke för hela listoet. Hott skrek förskräck-.
ligt, och jjeljtoa sätet lästes ej till pä slere
tveckor. War det mindre hestvär ttted att hem-
ta ner arbetet sjelf, tro tiiPI
Tag räddningsbojen tned ester dtt tnäste tit-
pä sjött i detta hotande tvädret, ropade en sa-
der ät sitt soti, jttst sotit han sltille ttt öjtoer
ijäedeti i ett angeiäztet uppdrag. Mett goßete
tneiite det ej tvar farligt; han hade jtt eti god
roddare med och elstockett tsar tväl ej säg lan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
