Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
teig heller. Doek soille han ej svara olydig,
titan sprang efter deit soni tvar närmast till,
en tre-äg och oduglig. Deii tittiga tvarnppei
stora kontoret, inett dit brydde hatt sig ej om
att gå. Lvckligttviö kom hinder emellan, så
att särdett ej bles as, eljest hade den lydna-
deit kunnat komma att kosta goßett dyrt; ty
det sedait tttbrytaitde åsktvädret hade lätt itte på
sjöit kunnat britiga ekstockeit att kantra.
Fiårilcit och gossarne.
Några goßar lekte i det gröiia ett solklar
stiniestertniddag. De jagade ett granit fjäril,
sotn, i sitt fladdrande flygt, hade fört detti öf
sver håckttr och diken, tills slittligcn det tvackrit
priset toar ivttittiet, och dett grattita insekten
ntåste stanna ett hjelplöö fånge i sina förföljer-
reö händer. Otåztra tttiiititer förtit svar dett
stackars fjäril-i så glad oeh fri, iblattd htvilade
hatt på ett blomma, stitiidom sivingade hatt
sig mot skytt. Nn iooro hans sköna tvingar
snart grymt och nesligt afrockta, och han låg
der giotdande i dödskatiipem Eli-t, en afbyitd
ringa flickor, nalkades jitst i detta ögonblick;
hoti hade sett förföljelfeit oeh deß slttt, och så,t
iiied smärta på ditt arma stympade fjärilti.
«f,stvariöre lät ni honom ej lefivaPss sade
hott, ssdtn hade aldrig gjort er ttågot otidt och
deit tvar få lycklig Ni gjorde sttart sint på
deß lilla lif,s- tillade hon, «nten kan någott
as er, katt någon jordisk makt återgiftvet detta
-lif?«
Goßarna sågo på hivarandra och tooro ty-
sta, tills deit äldre af dem, Gustaf, stvarade:
ssJeig år ledsen ösiver att ja,1 dödade dett, nieti
jag tvisite ej att det tvnr något oitdt derttti.»
«Aek so,«- sade Eliit med mild ton, «i dett-
tta iverlden sinnes få mycket ondt, att itiaii
borde fknkta för att på minsta tvio ökit dess
mångd.
Det sittns en annan kättsla,« fortfor
hon, «htvilken borde gåta oß inedlidsantina
emot hivarse kreatur, hivarje skapad tvarelse.
Wi skulle komma ihåg, att det är ett eis Gitds
beitndranöivårda tverk.-«
«Hioarsi5r detr– sade Aittoti. »En fjäril år
endast en bladtiiask, fast den har sått tvingar-«
««Santtt, men htvilkeii meitsklig konst får-
iiiår åstadkomma ett biadtiiask? Man har be-
råtitat att i ett enda sådait mask finnas OEM
snitskler.«
Ett utrop af sörtvåning hördes stått gosar-
na. «De iitåste toara finare åti spindeltrådat,«
sade Gilbert.
»Jag ioågar tvistt påstå;«« sioarade flickan,
-«att ni ej tvetit af, att hivarje särskild spindel-
.t«åd år fnittrets bestå as omkring trettisendetkås
dar tillsaiiiitians· «
«Werlden tir alldeles fttll af nttdertverk,
när titan itogare sår reda på den,« utropade
lilla Robert.
ssDet år den toertligeti; sti mera tvi med
allivarlig forskning söka genomtränga Gads
tvet«t’. jti mera toisdoiii, makt och storhet så
tvi beskåda åstveii i det ntinfta.«
ssJag skall aldrig mer döda någon fjäril,«
sade Gilbert-
«Jag kan aldrig se ett fjäril i olen,« svits
for Elin, «ntaii att ihågkomma deßa rader:
ssLtifteiiö barn, titt fri från ditt sångsel
Fitr dit gladt öftver sjö och land,
Lik eii själ, som från stosihyddaiis stängsel
Frälsad lyftes ittot himmelens sira-id. «
«Det låter mycket toackert, « sade Gustaf,
«iiien jag förstår det ej. « «
«Det a«r ej stvårt att förklara,« stoarade E-
lin. sstärilett ger os; ett herrlig lårdoitiz det
är hivad tvi kalla eii typ eller förebild till odöd-
ligheteiil .li ha tvål sett den ringa masken
krälande isftver ett blad, —- deti katt då ej stoan
ga sig ttiot hdsdeit, — den kan es leiittia jor-
den, dernii liknar den hivad tvi mentiiskoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
