Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
pat allting, och allt hivad Gnd gjort är godt-
Det katt tväl ss wara, tttettade trollet, tnttt
jag skall säga dig något Dawid. Jag har
sökt Gud alltjedatt toerldettö begynnelse, och
stinn har jag ej funnit honom. Jag har sökt
honom i de toißnade löstoen, och i de döda
maskartta, och i de stoarta bokstäftvertttt. Jag
har petat sönder blommorna, men hatt sanns
icke der. Jag har slagit söttder stenarna och
sökt hottottt i deras innersta, tnett hatt warit-
ke der. Jag har skurit sönder dett döda lär-
kan, för att se htoad det Ivar som hott sjöttg
oeh ottt uligot as Gttd skulle toara på hennes
tunga, mett der toar ingenting· Oeh ettgiing
hittade ja,1 ett menniska, som låg död i sko-
gen; da sökte jag i hennes hustoud oeh hjerttt
ester Gud, men jag sattn honom icke. Katt
du saga mig, Dawid, hnmr jakt skall finna
Gttdk
Det är ingett kettst alls, stvarade Dawid.
Mor har sagt att Gnd är östoerallt.
Ja, tttett jag ser honom icke, sade trollet
Gråskägg och stig så hjertimterligen olycklig ut.
Och i detsamma for ett mörkt moln öftoer so-
len, oeh Datvid bles i hast så förunderligt
ittgslijt till tnodö, ty det förekottt honom sotn
hade Gnd sörstonnnit ur werlden, oeh allting
toar mörkt och kallt och dödt, säsottt i ett stor,
omäteltg gras.
Men det toarade endast några sekunder. Mol-
aet gick öfwer, solett tittade äter fram, fåglar-
tta sjöttgo, myggorna dansade, skällan pingla-
de, ekorren hoppade l granen, björkarna stiga
så innerligt gröna och glada ttt i solskenet, och
Gslher satt och sjöng på ett sten, så att det
ekade i skogett:
Kom, hör tttitt toackra toisa,
Sottt fågeln diktat har-
Gads godhet tvill jag pristt
J alla mina dar.
Ottt Donottt susar bäekett,
Ottt Honont talar skyn;
J röda rosetthiick ett
Dan blomstrar sör tvår sytt-
Och himlen iir Hans höga ,
Hans underbara hus,
Och stjernan är Hans öga,
Och solen iir Hans ljus.
Och tvlda tverldett glädes
Att Honotn pristt så;
Och Gttd år allestädes
Oeh ttti mig också.
Ja, så tvar det! skrek Datpid helt sörttöjd,
ty, titan att lotta det, hade Esther ssunglt
precis det som hatt tänkte, men ej kttnde stiga.
Och så tog hatt fixt före att göra en stor lm
as mästra-, sådatt som toallgoßarna bruka att
tuta uti, när de söka sitta kor.
Dee Ivar märktveirdigt, det har sag aldrig
kommit att tättka på, sade trollet oeh hles helt
fundersam. Skulle det toerkligett tvara sö,
att tttatt katt se Gud ttti alla hans toerk, tttau
att peta sönder dem? Och skulle hatt trerle
gett finnas uti oß sjelstvtt?
Jo, det iir säkert, det, stoarade Datoid,
och i detsamma sken solett honom rätt i ansig-
tet, så att hatt måste hållet handen för ögonen.
Men då har jag jtt funnit naturens hem-
lighet sade Graflägg, blide sörliigen och hiipett
på amma gåttjs.
Jo, det katt gnsar lita på, sade Datold,
fastcitt han icke begrep det. Oeh så försökte
hatt sitt nya lur, så att det lettttl tul lskogss
backarna
Det Ivar då för tnilrktviirdigtk sade trollet
ånyo och kunde ej komma frätt sitt stora sör-
ttndran. Hiir har jag tttt suttit i miinga m-
sett år och benat sönder hela naturen och hit-
tat ingenting annat ätt tvifntade löf oeh sör-
tnttltnade qtoarlestoor, och så kotnttter den pojk-
bytingett oeh toisar mig hivad jag söker midt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
