- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
86

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

W

der ett riktig kalfdans. Snöu hade smultitbort

ges fliiekar på ttorra sidan as skogsbackarna.
Fåglartta fjöugo i alla grenat-, och det grötta
gräset och de första blåsipporna tittade srant
under höstens sörtoißttade lös, sottt lågo der
gula och brotta östp rallt ttti björkskogett.

Dan-id och Esther tvoro så underligt glada.
De tyckte att allt omkring detn lesde och log
ettas glädje. Trädett nickade tit dem, fåglarna
sjöngo enkom för dent, det grötta gräset bjöd
dem att sitta ned, och sjelstoa stenarna sågo
på detn med sitta grå ögott och moßiga ögon-
bryn. Wittdett hade någonting att sågtt dent,
molnen blickade ned pil dent, bäckett i skogen
bad detn höra huru lustigt hatt sorlade, myg-
gorna gjorde sig till att dansa stir dem, och
ekorrn, sottt klättrade uppför den höga gra-
nen, toille så gerna toisa sör dettt huru toig
jan toar. Der lyste ett så klart solskett i sko-
gett, att det ntiiste tvara ettkont för deras skull,
och genom dett blå lusten siig tvsrsolett så in-
nerligt gladt på den-, likasont hade Gnd sjelf
l sitt oändliga godhet sett ned på dem och sagt
till dem: kära snitt barn, ont tti toißte hurtt
hjertlizst jag håller tttas erl

J skogett toar ett berg, i det berget toar ett
klyfta, och i den klyftan bodde ett troll, sons
hette Gtsöskiijsg. Der hade trollet stntit alltse«
datt tverldenö begynnelse och blistoit af bara
studerande sti grstt sotn ett getings-bo. Grå-
siägg toißte allting och kttttde allting, som troll
och menniskor kunna, ty Gråstii,sg mar ett myc-
ket lärdt troll och läste böcker och begrundade
btvarför alltittg i toerldett Ivar fä och ieke an-
norlunda. Gråsiägg kunde höra gräset torra
och tvistte alla djurs och tverterö och folkslags
naturt, men der saltades tinun litet slår att Grå-
slägkj siulle blistva fnlltird, och det toar att
räkna stjernortta på himmelen och sattdkorttett
ihastvet och mäta ut etoighetett, hurtt lan

loch bred och djttp han möjligen kunde wara«
frän ängar och åkrar, men låg iiunn i smil

Derpå funderade Grass-ägg just, niir barnen
råkade komma niira till klos-att, och dertoid
petade hatt i ett gammalt asplös.

Se god ntorgott, gusar Gralläg,j, sade Da-
toid och Esther, ty de tooro itke det minsta
rädda, de hade ntiittga gånger fornt toarit bes
kanta med trollet, och det hade, i brist på bät-
tre, stått fadder åt dent.

Gad-morgon, god-morgon, stoarade Grä-
skiigg, tttan att se upp frätt det tviszuade asp-’
löstoet.

Htvad är det font gttfar ser i det gamla lös-
toet? frågade Dawid, tnedatt hatt höll på att-
jlära åt Escher ett pipa af svide. Fiji-st skar-
hatt omkring toidegtoistett, sedan klappade han
as barken och gjorde ett häl och ett skåra, och
så toar pipan färdijt.

Jag söker naturens hemlighet, stoaradetroli
let. Jag öste-ar mig att räkna ädrorna l lös-
tott, sör att sedan kttttna räkna sanden i has-
toet och sedan tänker jag räkna ttt etoighetert.
Mett det der förstå inte tei, barn.

Åhå, sade Dawid, och hatt förstod werkligt-
ingenting annat, titt att det toar ett underligt gö-
ra. Dtoad toill det säger: naturens hetttlighetk

Det tvill säga, att jag tnäste tveta lytt-arfs-
re allting iir precis söt som det är, och hutad
det tjenar till, och ont allting har gjort sig
sjelf, stoarade trollet. Ser du, mitt gos-e,deri
består naturens hemlighet.

Det begrep ieke Dawid. Hatt drog fram
sitt ostbit ttr tnatstieken och satte sig på en sten
att äta: det mar söt honom naturens hemlizv
het. Och Either satt ett litet stycke derisrött
och battd ett skött badgtoast as det ljusgröna
björklöstoet, medan Stjertta gick och pinglade
med sin skälla i skogen.

Ester ett stund hade Dan-id funderat ut nä-
gonting, som han icke tänkt på förut, och
sade till trollet: toet gufar, att Gad har sta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free