Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
En så öm uppmärksamhet för sin moders
lycka hade en förträfflig lärare, den vörd-
nadsvärde Richard Hr, att han brukade
säga: ”Om jag också icke hade någon
annan anledning eller bevekelsegrund till
en sann gwlsfroktan, så skulle jag likvist
sträfyva derefter för min gamla moders skull,
på det alt jag mållte ålergälda hennes om-
sorg för mig, och förmå en enkas hjerta
att sjunga af glädje.” Vi halva det bä-
Ehuru Han
var Guds Son, var han likväl sin moder
sta exemplet i vår Frälsare.
underdånig,
för våra synder, äfven då glömde Han
och när Han på korset led
henne icke, utan öfverlemnade henne till
Johannes, sin mest älkade lärjunge, att
han skulle taga henne hem till sig.
Barn, var tacksam emot din moder!
Visa henne din kärlek genom dina blic-
kar, genom dina ord, genom ditt sinne-
lag och genom hela ditt uppförande. Det
är din skyldighet; det är din rättighet.
Det år din egen fördel, för din egen lyc-
ka och till din egen ära.
Hönan och kycklingarne.
(En liten sannsaga.)
Sedan jag nu har kommit ur buren,”
sade mor höna till sina kycklingar, "så
vill jag visa er denna vackra hönsgård.
Det är en präktig plats, att söka sin föda
på; här finnes en mängd stora och små
maskar, och många brödsmulor kunnen j
få
vi hvarje qväll och morgon en räll af gryn
äfven hitta utanför dörren. Dessutom
och mjölk, eller ock mjölkröra af den gam-
Hon tän-
ker ofta på er, och jag hoppas atl j sko-
la gumman, som hor i huset.
len uppföra er värdigt denna hennes om-
tanka. Jag är tacksam att hafya sluppit
ut ur buren, och kunna få gå och spat-
sera med er, mina små älsklingar, och vi-
sa er allting;” och i det hon sade detta,
blickade mamma höna med ett stolt ”kluck,”
”kluck? ned på sina ungar, och alla kyck-
lingarne pepo till svar: ”kick,”? kick,”
”pip KE
”Men barn,” sade mamma höna,
pip-”
7
||
mästen försöka alt minnas alla de råd.
jag gaf er innan vi lemnade buren, j sko-
len nu börja att sörja för eder sjelfva;
Älsken
Varen
akten er för att vara sjelfyviska.
hyarann, hjelpen hyarann, icke
snåla; om någon af er hittar ten mask,
så locka på de andra, alt de få komma
och dela er måltid; träffar någon af er
på en godbit, så springen ieke bort der-
med för alt ensamma få äta opp den, utan
delen med er deraf åt syskonen, så skall
Men
sjelfyiskhet och
den smaka er sjelf mycket bättre.
alt
snålhet nog skall locka eder bort från
varen öfyvertygade,
mor ock syskon och utsätta er för stora
faror; ly om en af er träffas ensam, så
skall katten icke försumma tillfället att
kasta sig öfver den ensamme lille kyck-
lingen, eller hvad som är ännu värre,
kanske skall höken, denne vårt slägles
värsta fiende, slå ner på den lille stac-
karn, flyga högt upp i luften med honom
och äta upp honom. Glömmen derföre
icke att dela med er åt hyarann, så
skolen j blifva de aldra lyckligaste små
kycklingar i verlden. = Härpå svarade de
alla: ”kick)” ”kick)” pip,” pip,” och
sprungo så glada i det granna solskenet,
omkring den goda modren.
Men efter en stund var det en utaf dem.
’som började tänka mera på sin krväfva, än
på modrens råd; han ryckte maskarne ur
näbbarne på sina bröder och sprang all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
