- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
106

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

Så lyder sagan: Astyages, konungen af Me-
diett, drömde ett gäng, att hatts dotter Man-
dane pä jordett utgföt så mycket tvattett, att
hela Asien öftverftviimmades deraf. Hatt före-
lade detttta dröttt för sitta drömtydare, htoilka
i Mediett stodo lika högt i anseende fottt i E-
gyptett, och deßa uttydde dtnfatttma pli folkm-
de fätt: Mandane stall ett gättg föda en sou,
font skall komma att beherrfka hela Asien. Här-
öftver blef Astyages få försträckt, att hatt stic-
kade sttt dotter till det lilla obetydliga landska-
pet Persto, der hott blef förntäld ttted en per-
fer. Hott födde en son, som bott kallade Cy-
rus. Knappt hade kontingent bliftoit underrät-
tad derom, förrätt hatt lät hetttta barnet in
för fig samt öftverlemnade det åt ett af fina
hofmän, Harpagus, med befallning att döda
det. Men mannen hade medlidande ttted bar-
net. J stället för att döda det, lentnade hatt
det ät ett herde, för att utsiittas någonstädes i
flogett och der öftoerlemnas ät sitt öde. Her-
dett lemnade goßett åt fin hustru. Detttta ha-
de ttyß förlorat sitt fon och upptog ntedlidfamt
den lilla goßett som sitt eget barn. Cyrnö
tvexte upp, blef toaeker, stark och kraftfull.
Ett dag dä hatt lekte tned andra barn, toalde
deßa hottotn till konung. Ett af barnen toille
icke lyda honom, htoarsöre Cyrus, i sitt egen-
skap af konung, lät straffa honottt med stryk.
Dett straffade styndade till fin far, oelt denne,
ett ansedd, föruiiut man, fordrade af Astyages
straff pä herdedoßett Cyrus. Konttngen lät
esterfättda gesten. Cyrttö flod ofötsträekt inför
honom oelt berättade frimodigt, att gos-amt
nttvalt hottont till konung i leken, och hatt ha-
de blott begagnat fin rättighet. Goßettö mod,
hanl- stolthet och nägra drag, fom päminte
Astyageö ont hans dotter, fäste konungens upp-
ntärlsanthet. Hatt förfrä,tade sig hos herden
och dettne bekände allt. Astyages hade fattat
tillgiftvetthet för goßen och stickade honom till-

baka till Persiett, till hans moder; af hol-
tuattnen, htviikett icke efterkommit hans befall-
ning att döda barnet, trtkräfde hatt deremoe
blodig hämd. Hatt lät döda Harpagi barrt,
fönderhngga och koka några styckett af deras
kött fatttt framlägga det för fadrett att äta.
Efter måltiden upptäckte hatt för hofmannen
htuad hatt hade ätit, och tillade, att detta toos
te straffet för hans olydnad. Dett kränkta
fadreu dolde flit torede och teg, men aftoakta-
de blott ett paßaude tillfälle att hätntta8.

Aftyages lugnades intellertid af drömtydarne
med den förklaringen, att hans dröm tvore
gängen i fullbordan dermed, att Cyrttö afges-
sartte bliftvit mald till konung; efter några är
lät morfadrtn hemta till Vlcdiett fåtväl honom
font Mandatte. Dett ttttge Eyrtts, uppfostrad
i perfernaö stränga och krigifla tvattor, kunde
knappt afhålla sig frätt att skratta, när han
toid Astyageö hof säg allting få torkligt och
.trattttt. Astyages fatt pä ett präktig thron,
hatts kinder läppar och panna tooro målade,
hans ögonbryn och här färgade; kring halsen
hade hatt guldkedjor, pä handloftoartte arm-
band.

När Cyrns kom in i rummet, skyndade hatt
genast srattt till den pä detta sätt utstyrda gam-
le konnngeth föll honom om halfett och utro-
pade: «O, htoilkett skött morfader har jag ic-
ke! Hans moder frågade honom leende, ont
ntorfadrett i hatts tycke tvore tvackrare ätt hand
egen fader. «Bland perserna-« ftoarade Cy-
rus, är min fader den flönaste, tttett bland
mederna har jag icke fett nägon fä stött font
mitt tnorfader.« — Detta stoar behagade ko-
nungen. Han gaf gos-en rika skänker, och toid
bordet måste Cyrns alltid fitta toid hatts sida.
Men gofteu, toatt toid persernas tnättligltet,
föreföll det underligt, att matt ställde fram fil
många oliktt rätter. Lättzte toar hatt blott en
uppmärksam betraktare. Ändtligen sade hatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free