Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
till den gamle konungen: «Kärentorfader,;för
dig måste det toara högeligett mödosamt att
kunna ltliftoa mätt, ottt du skall toara tunnt-
gen att äta af allt detta.« Asthach log och
sade: «Tror dtt ieke att detta är mycket bät-
tre, ätt edra persiska måltider?« — ssDet toet
jag icke,– smakade Chrus, «ttten mycket forta-
re bliftoa tvi mätta än J. Dertill beböftoa
toi ingenting annat ätt bröd och kött; tttett
huru många omstoep och httrtt mycket be-
stvär behöftoa icke ni, förrätt tti kontttta så
långt.« — Med den gamles tillåtelse utdelade
hatt derpå rättertta blattd tjenartte; blott tunn-
stänkctt Salas gaf hatt ingenting. Kottungen,
som tyckte om Sakaö, frågade Chruö skämtan-
de: «-Otoarföre giftoer dtt ingenting åt denne
som jag liktoäl håller så kär?–— esOch hwar-
före har dtt honom kär?-« frågade Chrus. —
«Ser dtt icke,– stoarade konungen, «huru toäl
batt förstår sig på att kredettta toinet, stttaka
derpå och räcka det åt mig?» — «Ah, utro-
pade Cyrus, «det katt jag göra så toäl som
han, tillochmed bättre, ty jag toill icke tömma
halfttta bägarett för dig, såfottt hatt gör-«-
Derpå tog han bägarett slog i toitt utttr skä-
lett och räckte dett åt konungen. AI «Men,«
sade denne, «dn skall först smaka på toinet.«
— «Det låter jag bliftoa,«« stvarade gossen-
««th jag tvet att det är sörglst deruti. Nyli-
gen, toid ditt gästabttd, såg jag det thdligett.«-
— «.L)nru sci?« frågade konungen sörtoånad.
—— «Minttettö J ej mera, hurn J förloradett
både sittnett och förstånd, såsnart hatt der ha-
de giftoit er att dricka? Hutilket otoäsettde bör-
jade icke dål Hurtt skrek och skrattade tttatt
icke ottt htttarandral Sångarne sjöngo så att
de kunnat blistva hesa; men ingett ttteuttisla
förstod, och ändock ropade ni alla: Skötttl
skönt! Sålättge ni sntto stilla, talade hutar
O) Se plattchem
och ett ont sin flyttat men såsnart ni stodo
upp för att dansa, föllo ni omkull öftoer edra
egna fötter. Jngen ibland tvißte lättgre htvetn
och htoad hatt toar, dtt icke, attl dtt är ko-
nung, de andra icke, attde äro ttttdersåter.«s—
«Men,« sade Asthageö, «när din fader dric-
ker blir hatt aldrig berusads-« — «Aldrig.-3
«Htoad blir hatt dä?-s -— Hatt blir otörsiig,
ingenting annat.« — Genom deßa och dylika
smånätta infall gjorde sig Cyrtts omtyckt. A-
sihageä lät lära honom rida och jaga satnt til-
lät honom allt htvad han sjclf wille. Cyrtts
blef med htvarje dat; allt manligare, och när
hatt slutligen framför alltt andra utmärkt slg
i ett liten träffttittg med ett grannfolk, blefhatt
folkets afgud-
Detta såg Harpagtts icke ogerna. Han till-
toann sig Chri toättsiap och upptäckte slutligen
för hottottt de grymma afsigter tttorfadren haft
med honom. Hatt förstod till den grad upp-
reta ynglingen, att, då perserna nu tänkte på
att göra sig oberoende as Mediett samt önska-
de Ehrus tillbaka till sig, denne begaf slg hetn
till sitt fädernesland och ställde sig i spetsen för
sitt folk. Astor-ges, måhända redattförutmißs
trogen och kall tttot Cyrttö, lät, när hatt fick
underrättelse om upproret, döda alla, sot-Hill-
rådt honom att låta Chmö lefwa. Blotthv
pagns fick behålla liftoet och ställdes tillochmed
ispetsen för den här, som skulle knftoa per-
serna. Harpagttö aftågade, men så sttart han
träffade Chrus, gick hatt med hela härett öf-
toer till denne, och Cyrtts blef konung bftoek
Persien och Medien. Sitt tnorfader behöll han
hos sig font fånge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
