- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
119

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

och han begynte tvänligt fom fordom prata slrl bort för hundett; men en olycklig liten hd-

med henne.

Ellett glömde genast all förtret. na undgick ej hans taßetr; han fick tag lhenue

De aittgo in i trädgårdens och Nero blef flä- och den förskräckta Ellen säg sitt älsklittg lisma
ende utanför, såsom framför ett förbjudet out- på mark-It. Henrik ropade pä Nero, som, del
röde. Ellen förde sitt broder fram till hattöIHan säg dörrett öppett, foran-x öftoer blommor-

egen blomsterfiing, font ttted sitta blommor såg
alltför täck ut. De stodo nu framför dett och
flickan stig tued ett hjertlig blick upp till sitt
broder-

oAck hurtt wackerth utropade hau; «htvil-
ken herriig rofenbusie!«

«Ellett tvar innerligt förnöjd och tillräcklizst
belönad för alla sina mödor.

sOch det här iir ditt qtoarter?·- fortfor han.

-Ja, är tnitt fttchfi.r icke tvacker, Henrik?«s

«Ja, utan twifwel, hitttlasköttl och du iir
spill-ej litet stolt deröftoer? ftoarade hatt isatn-
ara hånande ton, som hott redan förut märkt
hoö honom. Ellett toar just färdig att stiga
honom, att hött hade slött hatts blommor och
ort rosenhusten toar en skättk af henne. Mett
itu roar hon ej i stånd att frambringa ett ord.
Efter någon östoerlitggning beherrskade hott sig
ved fade tvänligh

««F«lr icke fnchsiau en retattde blomma? Se
huru sidoskottett oartoiet löpa nt och blommor-
na böja sig ned; det hela bildar en fontän
af blommor-«

sDtt är jtt helt poötisk!«s skrattade Henrik
och räckte sist efter sttchsiatts krona ssfotn hade
hatt för affigt att bryta etf dett-

«Goda Henrik, gör ej detl« bad Ellett.
Men hatt flimrade henne leende, att hatt en-
dast toille reta henne. De aittgo tttt toidare
för att göra ett besök i hönöhnset. Nero följ-
de detn. sodan får ej kotnuta med,– sade flic-
kan. «Jo, hatt skall kotutna medl« befalte
Henrik, i det hatt höll dörren öppett.

i

ssMeu sm

ner till sitt koja. Ntt sökte Henrik lugna sia
syster; mett hon tvar i eld oeh lifga; hennes
hjertlighet hade sörtvandlat sig i en grönle
torrde; hon ilade till Henrika blotnstersiing,
uppres blommorna och kastade den för hatts
fötter. Henrik stod der och betraktade sorgset
försiörelsett, men hatts eftertanke sade honorn,
att Ellen toar med rätta uppbragt och att hon
hade gjort henne orätt. Trädgårdöntåstaren
störde honom i hans tankar, i det hatt kom

till honom ledande httnden i halsbandet och
sade: «Hnttden har bär åstadkommit mera ska-

da, ätt jaa på en toeeka katt hjelpa; roar god
och lät den f:atndeles icke komma itt l träd-
giirdem Hitrtt skall det ej göra er foster onde
att se den förstörda trädgårdett, l htoilkett hon
bittida och sent arbetade så gertta och pä htoils
kett hott autoiinde alla sitta infparade penulti-
gar.– —Skakttttde på httftondet gicktrlidaiirdöi
mästaren sitt wäg. Men hans ord smärtade
Henrik och hatt toille gå till Ellen, för att be-
dja hetute ottt förlåtelse; men ännu en blick
på de af Ellett sielf förstörda blommorna träck-
te hans otvilja oeh hatt sade: «Stolta, häfti-
ga slickat-Nej, jag toill icke göre- förfta fie-
get!-« —- Hem tvättde sig tnot den motsatta trä-ids
aårdögrittdett och aick öftoer ängett, för angö-
ra ett besök hoö sitt män Richard, htvartill han«
filtt tllliitelse af sitt fader. cForth

G y m n a st i k.
Gottmasiilen är en rekreation för bart-, om det år ett
nöje font ar nyttigt. To hivad it- syntnastilk set är
mängd öfningar, eqnade att göra keoooet stark och

hatt skall skrämma hönsenl« — Henrik ljöka lemmarna smidiga

ej derpli och Nero sprang in.
De stackars djuren flögo med ett förskräcklizjt

Gymnastitett tele äfwett senntskortta atttttsöran atlan
högst fwära faker. Se där oei olanchea i andra Ida-i
Benita böja Intr tyckes wara ontöjllg att ösas-titts-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free