- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
118

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kis

hörde Omrik. Denna del af trädgården ego förklara sör skg dett råtta orsaken till fin sorg-
udde hon dett sorgfälligaste ottttoiirdnadz der Hon kättde endast , att hott tvätteat sig allt att-
satte hon de toaekraste blommor. Under tren- norlnnda. PS aftonen ktlef stämningen for-

s·e mönader hade hon sparat på sitta pennin-
gar, för att köpa en toacker rosenlntske. Dett-
tta prellade tett i tnidtett af blotnstersiingen med
Ina skötta blommor. Hoa toille derigettottt be-
spisa sitt broder den största kärlek, ty Henrik
hade alltid tyckt ont bio-amor. — Utom träd-
gården hade hott sttntt sitta älsklingar i höno-
httfet ord äftoett frän detta håll hoppades hon
ps stor fröjd for sitt broder-

Thorsdagett kom och med denna drog dett
gamla otålighetett itt iEllenö hjerta. Hott
tville toara lugn och fyßelsötta sig, men det
giek icke. Slutligen gick hott ner i trädgår-
den, för att der aftoakta sin broders ankomst.
Snart syntes äftven ett tsettare och förkunnade
att hrodrett kommit. Dastigt spran,t hott tett
till sällskapörnttttttet, öppnade raskt dörrett, och
isa — ja, det måste svara Henriks mett hu-
ru sorändradl Oatt hade bliftoit stor och stark,
han tvar ef mera ett goße, tttatt en nästatt
sulltvttrett yngling. Tillochtned hatts kläder
thoro annorlunda; nted ett ord: framför hett-
ae stod ett nng herre. Detta oaktadt sprang
pott emot honom; — men det låg ttågotihattö
toa, sotet hämmade hennes steg; han sade ss
kallts och afmätt: «Se Ellen, hur ntår dtt?«

Dott slingrade ej såsottt förut sina armar
om hatts hals; hrodrett hade bliftvit fremman-
de« för henne , och detta smärtade henne dsttpt.
Vet mar hennes första tvillfarelse.

Henrik presenterade för hetttte sitt toän Ri-
chard. Hatt toar en något äldre goße, och
hans attsigte förrådde ögonblickligen för Ellen,
ate hans tvättskap icke toerkade fördelaktigt på
bwdrett. Dott toar glad dö Henrik gick till
fet kammare för att klada ont sig till målti-

i

troligare; de häda gastattse hade ntytket ande-
rätta ont sitta skoläftventyr, och ehttrtt mycket
deraf ieke toar i hennes smak, måste hott dock
hjertligt skratta deråt· Föråldrarne kände fes
så lyckliga att åter haftoa sitt son hos sig, att.
de icke tville inskränka de båda gossarneö glä-
dje, isynnerhet sotet Henrik hade hetnfört goda
betytt. Ånntt santnta afton lctnnade Richard-
sitt mätt, emedatt han bodde endast ett timmes
tvåa derifrått. Följattde morgon sade Elle-
till sitt broder: «Goda Henrik, tvill dtt kont-
nta ttted ntlg i trödgeirdettkss

Henrik tvände sig på sitt stol och stoarade
under ett gäöpttittg: «Wi ha ju iintttt tid det-
till–

Detta stoar hade nära på förtretat Ellen-
tttett hott beherrfkade sig likmäl och satte-x sig
toid sitt arbete-

saltare-? sådatt flitig flicka hott är, lilla cl-
len;« sade Henrik i hånfull ton. «Niitoäl,
kont, tvi skola gå; mett fag toill först se efter
Nam-«

«Bra!« sade Ellett, sont sedan gatnntalthai
de ett tvist srttktatt för den stvarta, tvilda Re-
to, jag skall emellertid hetttta min batt.-

Då Ellen derpä kottt till sitt broder, satta
hon Nero lössläppt frätt kedjan. Hatt rusade
ställande på Ellen, och då hott af fruktan toek
ät sidan, skrattade Henrik och ropade: «htts«
på, mitt goße!«« — Men hunden toar klokare
ätt hatts herre, han fnissade på oeh smekte cl-
lett, säsont toille hatt säg-t, att hatt blott frös-
dade sig st sin frihet. Detta råa förfarande
förlät liktoäl den kärleksfttlla Ellen, och de gin-
go srattt tysta bredtvid htoarattdra. Henrik ha-

de tttärkt, httrtt Ellett bliftoit herre öftoer den

dett. ska ilade hon in till sig och lät frittlfrttktath sont hatt nog kom ihä,t att hon hyste
lopp st sina tatar. Oeh likioäl kunde hon ej för hundan detta tycktes glftoa honom respekt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free