Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IR
omgift-en af de trofaste röda bröderna. Alta
gator, pä ljtvilka hatt for fram, tvoro starkt
upplysta med lins och facklor, till tecken att
hela London toakade öfwer hans säkerhet-
Beställfamma personer begärde följande dag
föreskrift af honom hurn Lueretia stnlle behand-
las, frägade ytvilkett domstol fknlle anlitas och
om hon skulle hångaö, rödbrökaö eller ökän-
Ias ä bäl.
Eromtoell fet-akade-
«Lötett yenne wara i fred, hon är jn blott
en slickat-
Till en förtrogen tvän sade han en gäng-
sJag tycker rätt mycket otn den lilla modi-
ga ungen; hon stall säkert öliftva ntoder öt en
dra karl. Att hennes försök mißlyckadeö är
mig ett tecken af Gud, att jag för dö i ro.«
Olin-ler Cromtoell satt också ornööad toid
styret till sin död den Z september 1658 och
lemnade efter fig riket i ordnadt stick, fruktadt
af Europas stater.
Will-betens makt.
Efte- engelstan.)
Gottf. fr. före-. I:r.)
sn stund efter denna händelse sökte modrett
Ellen och ölef högst förtvånad att finna yen-
aes dörr tilläst; ännu mera förtvönadeö hott,
dö efter upprepade bultningar på dörren Ellett
med rödgrätna ögon öppnade. — J alla sina
sats sorger fann Ellen hos stn moder delta-
gande och goda röd. Hon berättade derföre
strax för henne hivad som förefallitj emellan
Henrik och henne.
«Jog- tror att da tar miste, kära Ellen.
liten lötom aß antaga, att du förlorat hans
vänskaps fkttlle det ej dö toara dis högsta ön-
fan att äter-vinna deuk-
Erk ja, stammat jag susade att denna
W eld toore tillsatt-.-
«Och önrn tänker dn bära dig ät, för att·
tvinna ditt önstanst
Ellen såg sorgsen ned framför stg och teg.
Modrett fortfor-
ssDn bemöter Henriks otoänlighet med tort-
de och häftighet. Tror dn, att detta är rät-
ta tvägen? Att gälda ottdt med ondt ben-isar
alltid ett iinnn större ondt; öftoertoiitn det on-
da med det goda!-s
«Ja, moder! mett jag är fjelf icke god, d-
rn kan jag dii öftva goth–
snikan du icke beherrfla dig, då ditt häftiga
lynne hemsöker dig?«
-«Jag stall försöka-« — sade Ellen toänligt.
«Jag har känt mig få olycklig i dag, att jos
toill förköka allt, för att ej mera handla E
som i dag pil morgonen.«
«Ja, kära Ellest, gör det, och dtt kan la-
tverka godt på Henrik. slammer du ihåg, att
jag, då dn ännu toar ett öarn, berättade för«
dig en fabel, hurtt en man tville bringa sin
häst till lydnad med hårda ord och slag, och
huru det ej lyckades honom; huru han deref-
ter försökte att med mildhet och tvänlighet, och
huru den osiyriga hösten ölef from font ett
lamm-«
Ellen fatt en löng stnnd eftersinnande, i det
hott allt ännu höll den dyra modrens hand
isin. Hennes moder stod ändtligen upp och
bad Ellett följa sig på en spatserfärd. Denna
klädde fig. och öad under tiden den gode G-
den om liistsnd i hennes goda föresatser-.
Tidigt följande dag, nästan toid solupogstf
gen, skyndade Ellen med räfsa och spade til·
trädgården. De båda ölomstersängarne erbjö-
do en sorglig anblick. Detta bedröftoade sl-
len mycket, men bott gick rakt till arbete. Först
satte bon fin sköna fnchsia i Henriks förstörda
amorter, nppyjelpte de skadade ställena och ytvi-
lade ej fört ön allt toar i ordning. Don fat-
te sig no ner och fröjdade flg ätdeaaa anblick;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
