Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
derpå begynte hon åter sitt arbete, tv äftven
hennes blomsterfåug måste ställas i ordning-
Dögst obetydlig skada toar der skedd; ingett
blomma toar förderftvad, endast käpparna hår
och der afbrttttta och spåren af dett stygga Ne-
ros fötter synliga. Snart tvar allt åter såsottt
det borde. —Hon gick tttt till hönbhttser. «Nå-
gon måtte tvål hafttta borttagit tttin arma hö-
na, deß åsyn skulle göra tttig ondt,« — tänk-
te Ellen. Mett knappt hade hem öppnat dör-
ren, då dett af henne såsottt död ansedda hö-
ttatt hoppade etttot henne. Detta mar för hen-
ne ett stor glädje, och hon sade för sig sjelf-
«Troligrn tog jag ntiste åfmen i tttåttga andra
asseettdett, och Henrik tville toißt icke att Nero
skulle göra illa. Till slttt mar största felet
mitt.·« Sist gick hon till Nero oeh slöt åstvett
fred med honom, i det hon smekte honom.
Med låttadt hjerta och god aptit gick hott till
frukostbordet. Modren såg på henne ttted en
pröftvattde blick, htoilkett Ellett mötte med ett
toånligt leende, uttrycket i hennes ansigte tot-
sade tillräckligt, att hon icke glömt de goda fö-
insatserna-
Hettrik tvar fördjupad i ett samtal med fa-
dren, så att hatt icke ntiirkte Ellen. Ester fru-
kostett kottt tnusiklårarenz innan timmen liktttiil
toar till ända, kotn Henrik till hetttte och frå-
gade om hon icke hade lust att gå ttt med honom.
«Ack jal« utropade Ellen, s— «det toill jag
toistt.« — Hon tänkte, att Henrik hade toariti
trädgårdett, sett hennes arbete oeb förstått det.
Såsnart läraren aflågönat sig, kotn Henrik
till henne, tog henne i sitt hand och sade:
«Ellen, katt du förlåta tttig för det som hätt-
de i går?»
sEn så itttrestattt och rörande seett,« —sade
ett hånande stämma tvid dörrett. —- Det Ivar
Richard. — Henrik skrattade ttonttget oct) sade:
«Ii slöto fred ester en litett strid, sotntvihas
de nted htvarandra.«
Ellen kände bloden färga hennes kinder5hott
kiinde den uppbrnsande toreden, sottt redan la-
de ett bitande ord i hennes mutt; liktoål på-
minte hott sig sin goda moders förmaning;
«Beherrska digi« Hon stoiiljde och teg. Hoa
satte sig toid sitt arbete och hörde på de båda
tvånnerttaö samspråk; Henrik skulle deltaga tett
färd på sjön, hutat-till han redan utmerkat sig
sitt faders tillåtelse. Meu ett hinder tycktes
dock hålla honom tillbaka.
Ellen tänkte, att det toar det löste, han nys
gistvit henne, och hon tville bedja honom att
icke låta sikt afhålla derföre; de kunde ju . ett
annan gång utföra det. Mett hott hade be-
dragit sig; det toar ej det; Henrik tycktes helt
och hållet hastoa förgätit det.
«Nå, Henrik-« — sade Richard, —- »låt
os; genast gå, efter du har lof af din far.·«
«Mett Richard, jag katt icke på ett gång an-
taga ttvå bjudningar, jag år i afton med att-
tta föräldrar och Ellett bjuden annorstädes-«-
ssHtvarföre icke?«« — stoarade Richard, «toi
skola i god tid komma tillbaka.-«
«Nej; jag har att skrifmet. Adolf skref för
icke längesedan ett tintue för mig, och jag lof-
toade att nästa gång skriftoa hans. Jag har
änntt att skriftoa af det och måste ånnu i dag
då aftonen afsånda det med posten-«
«Men stall ntan ej märka den olika hand-
stilett?s«
«Nej. — Underlåraren ser ej så noga der-
på, endast allt tik som sig bör. Jag måste
tvål afstå frått astottbjndnittgen; det gör mig
ondt, men att nppgifttta sjösärdett toore ånnn
märka-·
«Det toore illa; ont dtt icke kunde- komm.t
dit i afton;« — sade Ellen. «Frtt Seymour
har för ditt skull ett hel toecka skjutit upp med
tillställttittgett.s«
ssJag katt ej hjelpa det; — jag«har giftott
«tttitt ord på att afsättda ämnet, och sjöscirdea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
