Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ir foe- mycket lockandes Kent Richard, jag
skall-slägga stam arbetet, så att sag genast tvid
min äteekotnsl kan hörsa. – Farwiil Ellenl il
- hivad mar det jag tville stiga-? —- -so, tvi
mäste skjuta upp tvär spatsersiirdtills i morgon–
Ellen ssg lin-arken nyp eller gas niigot swar.
bon satt der tysidch säg ut genom sönstret.
Det toar en skön sommardag. Allt tvar så
vklart och stilla derute, men i Ellens hjerta ra-
, sade en storm. Den goda anden segrade dock.
«Jag kunde as första siirsöket,s« tilnkte yon,’
omöjligt redan trän-ta mig någon werkan. Des-
ntont ligger mitt uppförande i gsr emot.«-
Med deßa. tankar ilade Ellen till sin moder
och sade henne, att hon hade ett arbete, som
sök i dag skulle hälla henne hemma. Ester att
hastva erhällit modrens tillåtelse att hela da-
gen dli hemsta, giek hon till Henriks rum ,
tog det framlagda papperet och upphörde ej,
sdrriin hon afskristvit allt. Dii en tsenarinna
kom och bad att hon skulle kläda sig, skres hon
lnnu på ett blad deßa ord: -Goda Henrik,
sag hoppas, att du kommer med till sru Sey-
moar-«-
Ellenö fingrar woro nästan slystva as det
myckna skriswandet; men hon kände sig sä sör-
nösd i sitt hjerta.
DS hon« nu med föräldrarna begas sig på
mäg, syntes Henrik skynda hem pä en gäng-
siig. Ellen tvar förnöjd, och sin att göra
hennes glädje ännu större, kom Henrik i rät-
tan tid och tvar glad liksom hon. Såsnart
han sann tillsiille att komma i hennes närhet,
trer han hennes hand och sade: «Tack,
knycken task, dyra Ellen.«« — På hemtviigen
tvoro de tvid det dästa lynne och hwardera ha-
de niigot att berätta. Slutligen sade Henrik
till sin syster-
Till tryckning gilladn
-«Jag hoppas att du Ivar och spatserade,
ehurntvär astalade spatsersiird utebles?»
.«Nej, hon gick icke nt,«« smakade modren.
«Hon tycktes hnsiva något hemlighetsfullt ar-
bete, som hela dagen sasthöll henne pä sitt inv.-«
En tystnad uppstod sZr några ögonblick,
hwarunder Henrik itmsörde sitt eget sjelstviska
tippsörande med Ellens uppoffrande handlings-
sättk «Jag stall ej så snart glömma det,«—
sade han för sig siels.
Följande morgon bestego, enligt engelsk sed,
Henrik och Ellen sina båda pond, fin att gö-
ra en spatserridt. Ett stycke gick det rast och
lustigt fram; sedan redo de långsammare och
begynte språkas wid. Henrik rodnade, da Jan
började:
«Ellen, jag tville så gerna uttrycka min tack-
samhet for trädgården.-« —
«Nei, nej! jag önskar ingen tacks jag will-
nägct annat.«
«Siig mig hivad du önskar-? — Men set«
ropade Henrik, asbrytande sig sjelf, — ««der
rider Richard sramsör ost lät oß skynda pä,
sör att hinna upp bonom.–
«Jag tville hellre wiinda orn.«
«Htvarföre det?«
«Etnedan jag ej tycker om hans sillstap.««
«Han är en präktig, duktig gofe och en god
min till mig.««
«Jag tror ej, goda Henrik, att han werk-
ligen iir en god toan till dig-«-
«Otvilken barnslig sdrdonti Jag skall ge-
nast kalla på honom och bestraffa dig dersör.««
Dan ropade pä honom, och Richard tvar
snart wid deras sida. Gores-)
Tor-sten T. hafskl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
