- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
135

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lös

«Taek, tack slall dtt hal« sade Henrik, idet
hatt utatt att se upp tryckte ett slattt i goßens
hand-

«Nej herre. jag behöftoer ej penningar af
er, för att tjena fröken, som så måttligt talat
för mig.«

Henrik tog penttingarne tillbaktt och kände-
att goßettö stolthet giftvit honom ett sträng,
men ränn-io, tillråttatoisning. Hatt lyste El-
lett toarsatnt i tvagnen och for långsamt hem-
åt, tttan att kasta ett blick på Richard; goßett
följde dettt tned de båda hästarna.

Matt katt föreställa sig htvilkett förskräckelse
de båda syskonens ankomst förorsakade. Ett
läkare eftersändes, som ordinerade åtskilligt, fattn
saken betänklig och gaf föga hopv ont ögat.
Henriks ångest toar obeskriflig. Hatt tillstod
för sitta föräldrar, att han ensattt mar skalden
till olyckan. Sorgen toar för stor, för att
höra på förklarittgett eller giftoa förebråelser.
Hetekte tcv en sinkacktigk häkte straff i sinkas-t-
wete.

Låkaren förordnade, att Cllett skulle hållaöi
mörker och så mycket som möjligt förströs.
Henrik helgade sig helt oeh hållet håråt.

Htoarje ögonblick; då hott icke sof, toar hatt
toid hennes sida, berättade historier och sökte,
så godt han kunde, att ttttttttra henne, ehttrtt
hatt sjelf darrade af frttktatt att hon skulle blif-
tva blind. Sntårtart hade giftvit sig; men e-
httrtt redan ser dagar hade förflutit, toar rädd-
ttingett iinntt allt ttoiftoelaktig. Tanken att se
ftn syster gettont hans hattd blind på etta ögat,
marterade honom. Hattö föräldrar gjorde ho-
ttottt aldrig någon förebråelse; men hatt tyckte

understundom, såsottt ont han lättare kunnat-

fördrapta sitt olycka, ottt de gjort det. Ellett
spisade honom kärlek och tacksamhet-

Osta tiinkte hatt under sina sömnlösa nätter:

«Om sag bara förskonades frått denna sorg,«

om hott blestoe frisk-; då skulle hela mitt lif

ttttvisa huru tacksam jag toore derför. Meri
skulle hon bli blind, så toill jag åt henne hel-
ga hela mitt lif. bon skall hastoa all den
tröst, som min kärlek förmår giftoa. O, dy-
ra Ellen, du som arbetade for mig, du som
förlåt mig och räddade mig att begå ett statts-
lig gerning tttot den oskyldiga goßenl — Ote-
rn har jag lönat digl·« — — —

Deraö ntoder såg Henriks tilltoaxande kärlek
till sitt syster och hennes båda barns ömsesidi-
ga kärlek till htvarattdra, och detta tröstade
henne till någon del för den olycka, som« ho-
tade. Richard låt någongång fråga efter hu-
rtt Ellen mådde. Ett gåttg kom hatt fjels;
men Henrik tvågrade att se honom, och skref
till honom ett så lydande bres : «Det iir båt-
tre för osz båda att för någon tid toara skilda
männer. Jag kan i detta ögonblick ej gistoa
dig någon förklaring; efter ett år skola tvi ta-
la derotn, oeh då står det dikt fritt att antin-
gett förnya tvår toånskap, eller leka-« —

Goßett font toar den oskyldiga orsaken till
denna olycka , kom dagligen för att fråga efter
lilla fröken, såsom hatt kallade henne. Hen-
rik sprang då toanligett ner , för att sjefl bela-
ga stvaret, och tog ett gång tillfället i akt att
bedja honom ont förlåtelse. Goßen stoarade
honom hjertligt och öppet: ssTåttk ej ett ögott-
bllek derpå. « —

Fjortott dagar efter dett sorgliga håndelsett
undersökte läkarett åter ögnl; och han yttrade-
dertoid gladt: «Ogat år räddadt.«« —- Htoent
förmår beskristoa hela familjens tacksamhet och
glädje och isynnerhet Henriks jttbell —- —

Ellens tillfrisknande gick nn raskt. Det toa-
rade liktoiil ett tid, innan hott fick bruka ögat. .
Men hon tyekteö ej sakna det. Henrik låste
för henne, tvårdade trädgården, skötte hönsen,
ledde henne, och toar den ömmaste och tipp-
ntärtsanttnaste fjttkskötare. Ett morgon, då El-

len toar fullkomligt återställd, bad Henrik att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free