Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Us-
natt och förlorade här 10,000 riksdaler-. Jag
reste till Hamburg, derifrän till Ostindien och
nu , dä min oskuld är upptäckt, kommer jag
äter tillbaka.«
Jakob råkade toid denna berättelse i glad
sörtoäningz ban bad dem nu enträgnare att
spisa middag hos fig. Ester erbället jakande
fwar skyndade han förut, lät l haft tillreda
bwad som stod att fäs och inbjöd äfwen pa-
storn till måltiden. Under denna förde han
ofta samtalet pä penningarne och öftoerttfgadeä
allt mer och mer, att ingen annan Ivar ägare
af deia penningar, än denne resande. Efte-
mältiden wisade Jakob sina gäster sitt ljus,
stall, schäferi, åkerfält och ängar, wisade de
förbättringar ban gjort och tillkännagaf flutit-
gen godsets werkliga afkastning.
«J sanning en skött egendoml-« sade den
fremmande.
htoem är ägaren P« frägade den fremmande-
«Ni, min Herre,« tvar Jakobs stoar. «Åh,
ni stämtarl«« «Jag skämtar ej ,« fortfor Ja-
kob.
min band. Dä jag icke kunde fä rätt på ä-
garen, köpte jag detta godb.
siall toifa er den afhandling, genom hwilken
godset förbehölls ät er eller edra arftvingar. .
Den förmänade fremlingen läste afhandlingen
och betraktade derpii de bäda ärliga mennisior- ;
na, som med en fä hfertinnerlig fröjd stodo
framför honom, som om de i detta ögonblick
hade funnit det , som de nu toille gifwa till-
baka. mön-ar är jags-« utropade ban, i det
glädjetärar strömmade ur hans ögon, «a·r jag
bland mennisior eller bland englar? Gwilken
ärlighett Hwilken dygdi– Dan föll den är-
lige Jakob om halsen, tryckte hans band och
fade: «Waren mina männer, j gode, liksom
ni för alltid gjort mig till eder. Er dygd för-
tjenar belöning. Huru tackar jag ejGud, att
·«Min egendom är det icke,«« swa- «
rade Jakob; ssjag är endast arrendator.-« «OchY
«De af er förlorade penningarne söllo i »
Pastorn här .
ban lät mig i den fremmande werldödelen sör-
wärfwa fä mycket, att jag kan toara ett werk-
tyg af hans försyn uti att gälda er redlighet-«
Och han fönderref afhandlingett under deßa
ord: «Detta gods är edertl« — Jakob och
Anna, upptoaknande ur sin stumma förtytt-
ning, wille af tacksamhet falla till hans fötter;
mest hatt reste dem hastigt upp, omfamnade
dem, och alla tre femte ästädarena utgjöto tä-
rar af glädje deröftver, att det ännu gifwe-
ädla hjertan, som klappa warmt för det gi-
da anna o rätta.
, s ch Grän tystan.)
Constantinopel.
Ostoanstäende teckning föreställer denna, det
turkiika rikets stora huftvudstad, deß het-rikares,
sultanens bem. Staden är belägen toid hafs-
sundet Bosphoren, biviltet förbinder Stoerta
haftoet med Marmoraifjön. Om tvi fntteien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
