Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Bed och arbeta.
En liten lat gosse, som aldrig kunde
sina lexor, frågade en dag en af sina
kamrater, en arbetsam och gudfruktig gos-
se, huru han alltid var iständ att lära
sig sina;
Det arbetsamma barnet, som icke för-
litade sig på sin egen kraft, utan var
an att i allt trygga sig till Gud sin o-
synlige Hjelpare, svarade: ”Jag beder
Gud hjelpa mig att våra flitig, och lära
allting väl.”
”Nå, det var bra,” sade den late gös-
sen, ”det vill jag äfven bedja om.”
Följande dagen kunde ban likvisst icke
sina lexor bättre än förut. Han sade då
till sin kamrat: ”Hvarföre kan jag icke
mina lexor lika bra som dn, vär jag än-
då har läst samma bön?”
”Gjorde du också flit med läsningen,
när du kade bedt?” frågade den andre.
”Nej,” svarade den late gossen.
”Derföre kunde du icke heller dina le-
xör,” återtog den flitige gossen, ”ty det
är lika nödvändigt både att bedja och ar-
beta; och det är en hädelse mot Gud att
bedja Honom om en god saks framgang
och icke tillika med all flit taga i der-
med.”
Tiden.
Tiden äger likhet med penningår. Man
talar om att slösa bort tid såväl som pen-
ningar. Se derföre väl till, att du icke
använder din tid onyttigt, utan för den-
na dyrbara penning köper något af sannt
värde.
Fil trumma ailadt:
Lättja är intet nöje.
Det var en gång en liten gosse, som
gick och lekte i skogen.
Som han så gick, Ack han se en liten
ekorre hoppa från gren till gren. Han
ropade då åt den.
”Lille ekorre, kom ned, att jag må få
tala med dig, det skulle vara så lustigt.”
>Å nej,” svarade ekorren, ”det skulle
icke alls vara lustigt, du kunde fånga mig
och fängsla mig i bur, och det har jag
ingen lust till:”
Men gossen lofvade att icke göra ekor-
ren illa. Till slut kom den verkligen ned
och gossen och ekorren smektes en stund.
Vill du icke komma
hem med mig och stanna hos mig, du
skall få fullt opp att äta och icke behöf-
va göra dig besvär alls, du skall icke blif-
va bunden, utan få gå lös i rummet.”
Då sade gossen:
Men ekorren svarade: ”Jag är icke lat
att samla, ty arbele förnöjer sinnet, och
ständig lättja är icke värd att sträfva efter.
Äfven om jag hade min frihet inom dina
rum, så vore jag dock fängslad, liksom
du vore det, om du hade en stor gård
att leka på, men aldrig finge gå utom
pörten. I skogen der jag är född, der
trifves jag så väl. Farväl med dig.
Och med ett skutt var ekorren åter up-
pe i träden och nickade åt gossen.
Gossen gick hem och tänkte på hvad
ekorren sagt, att lättja varintet nöje. Der-
för blef han också en flitig och snäll
B0sse.
Torsten T. Renvall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
