Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-·I oks-ke- Iet dto allt lisan sa oss-st och
sög rasa ledan ännu närmare. si — sa tvän-
de fatt slg hastigt bort; men sll hastigt bantt
Ian ess like tollnda sig, att matt ieke alltför-
wlll bann se, huru ett klar tär rullade ned
pll gubbens artla skägg. Oat sl, — rll teistte
sirar alla barnen, kuvad det toar, sottt hade
glänst uti gubbens öga.
ca kant julaftott nted julgranar och inlljtttt
ock jultortor och julgröt oelt jttltkinka oelt lut-
sisk och silon och konfekter och fockergtvtt oa
klädningar och torkar och tniiftor och bastat oets
toagnor oeb dockor och trntnntor ott- trumpeter
och soldater och — ltejl — det riktigt regnade
af julklappar aenotn dörren. Oeb ljusen skotte
och barnen dansade, och trumpeterna swattrati
och trummorna dundrade och soldaterna ert-te -
rade och — grotett kokade och puttrade. Lill
det der hade den gode attbbett gjort, elsnttl
ittgett toißte det, tttottt julboeken· Men broa-
höll då gubben sjelf hus? Jo, han hade iekt
tid att sitta stilla ban, ntatt batt giek omkrin.
srlln hus till htto oeb dörr till dörr och såg ef-
ter att allt skulle toara font sig bör på ett juli
afton. Lch när ltan siig de not-lysta fönstrets
och blir-de barnens stoj oelt glädje, oeb bntn de
sibngo: ssstnl och lins okt fritid-, noo titt hftn-
ateli höjds-« del gnuggade ban bändertta aiiors
ndjelfe. Han toar glad af deras glädje. kilt
det toar hans julklapp.
celt sil kom noiirsgtoiillett. Ljusen tändes
äter i granen. Bornett samlad-s åter i stora
salen, gröten puttrade liter i köket.
kott, fort, sade den, och skinkan, forn toar fä
set, stansade otit pustade och stoettadeö i oan-Å
nan· Moa barnen tänkte bevarken på skinkan
— eller gröten. Dt ssgo blott pil dörrett un,
liksom julaftonen. kch mästra singo de, förr-
» än dörren öppnades. Slutligen knarrade lätet
ost ett ltwitt paket doppade itt oelt gjorde en
lustig kullerbytta på golitoet. Sllla barnett sprutt-
go till, alla toille spotta paketets alla toille se-
Paketet öppnades och alla fano, tttrtt ack, in-
ga dockor eller trumpeter nteraz tttan endast ett
stor pepparkaksgris ät alla barnen, och s’en
ett kalender st pappa, oelt åt matnnta ett al-
manachatued htoita blad etntllan att teekna
mjölktinget uppti. Mtn roligt skulle det toara
sbr det. Och. derföre lekte barnett blindboek oas
jnlbotk och danfade och sjiitigo sutsöga berg otb
djupa dalar-« sett «Siij, sälj, fä filt du mej«
och andra roliga jultoisor. Men ltnr det toar.
så tville det ej bli lika roligt sottt julafton.
Pappa och enat-tuta tooro ss alitvatsattntta.
De talade ont, huru ätett gå sitt kos, hntu
barndotmch ungdom, skönhet och- fröjd då
jorden sörstoiutta. Korteligett, det toar nå
goufi«ttgi- tungt i lusten, sorti utan ligor-; oa
sjelstotcitilgrattetnnted sina Elins-· sng itt spl-
its-gnutt- he track- tptv·«u tittas — ass eon–
uto barnen idog, att det roar ätets ftita datt-
-«Fott , i
att gubben silllllss nu skulle resa kort fsr all-
tid; oett nu flitstodo de, btoad det toar, sont
lsg i lusten.
s Qtotillen led emtllertio, och gröt sto det oeb
slinka rits det , oeb lutsisk äts det, men aptiten
toar icke god. Det roar äter det der «tttttga
i lnftett,« font gjorde att ntatett itke smakade.
Men jnft när atoiillotottrdett toar slutad, böt-
eett ett tloeka klinga. Tet blef så tyst i salen.
Pappa oelt tnatntna bleftoo ännu alftoatsattti
mate, oclt barnett loft-sade stl insta. Htvad
toar detk — «lket toar torniloekan, som slog,·«
ade en. «Tlnej, det är någon resandets kurir-
«lotka.«« fade ett annan. »Ja, tillade oappa,det
.ir ett resandes knrirkloeket, och denna rtfande
skir litet isst, font tttt far bortfrätt oß.-« Jnft
ont detta toar sagdt, hördes ljudet af kloekan
innn tttirtnare och högre. Alla barnen sprutt-
to till fönstret. Ter syntes ett hel rad tned
knrsliidor. 12 styrkett tooro de. Och det toar,
font pappa hade sagt, gubben klist, sottt ntt
.efte bort med sitta 12 söner, jattnaritto, fe-
orua:ino o. s. to., htoilkao ttattttt dukat-ner af
tltnanatkatt. Men just font deßtt 12 slädar
skulle köra ttt frätt tullen, ntöttts de af andra
12 likadana slädar. llti deßtr äter satt det nytt
aer uted sitt följe. Aar itu-addera tåget utlåt-
tts stannade de; otb året IRL hetsade på 1862
och sade: sando itid och toillkonttnen att bli
ett gladt och godt nytt kul Mitt toiilde och
tttitt tttakt är slut. Jag skall utt, font dtt en-
gång, fara bort till honorn, sottt är herre iii-
toer tio cch etoiglset, for att der på bane do-
ituarebord nedlägga tnin redogörelse Chartoid Nn toiljtt toi noga lära kiitttta de fyrti tvif-
«toisade han ett stor, tjock bok) öftoer allt det derstreekett. Gs toi dett 21 Mats niigot före
goda eller onda, sotn under tnin tid blistoitztl. 6 f. nt. nc i fria luften, sa fe toi jolett
tanke eller gjordt. Fartoall frambär tttitt ai- Ittppstiga på ett pnttkt as den skenbara bortsett-
skedoltelsnina till alla, tttett tneft till de sma:tett; det iir punkten Lister. Se toi ltettne nu
barnen. Stig dent att fosterlandets framtid och ont aftonen åter förstoitnta toio hit-ilens snot-
deji toiil eller toe är i deras späda bjertan och satta linda, sti är detta Wester. Draga toi nn
bönder. Lsir dettt derföre att älska Gred, he- pli ett flen, eller ett bord, ett linie frött·öfler
dra fader, tttoder och fosterland, pil det dettt till totster, så ktttttta toi klyftoa denna räs-
och deras fosterland tnii toiil aki. Fartolill Me- Uttittkligh och erhålla dii ttoenne andra punkter-«
ra bann ej gubben säga. Klockan i kyrktornet Nord- ocb Sodpttnktett, tttidt etnellatt deform.
slog tolfslaget. Hatt satte sig i släde-t, kastade Teßa punkter kall.t toi de fyra Wetldoerak-
ett afskedobliek npp till barnen i fönstret och — terna.
förstoatttt. Han toilte icke toistt, dess goda gub- Mrn sådttnt bör ske antingen den 21 Mats
ben, att hatt hade lediatnt att skiljas stå-toar- ;rl!e-. 29 Sept., tv då iir det hos ost dagjem-
nett. Men barnen i fönstset säga nog lindri, ning; folett uppgår del toid den sanna öst- och
ljnrn det grå skägget på gubbens baka darrade, sned toid den sanna mest-punkten. Sedatt skri·
när ban stig på dent, och att hans ögagliinste lder bott htoar dttg alltmer ttortnt, genomlöper
ntt igett säsottt på stolt-auten. —- Gad tttiilsigne pli dagett allt större kretsat eller eirklar, daaett
den rara, beskedliga gttbbettl blir allt långre, tills han den 21 Jtttti ärlättgst.
Men aret 1862 tned sitta 12 battt reste in Ntt blir det ttoiirtottt, bott synts liter toandra
med stoj och sist. kch lloekotna klingade och tillbaka, gör allt mindre kretsars och dagartte
Piilakltt kislschsldk sch kustartta skreko. kch fol- fiskkortas allt mer till den AI Dee.
ket, font lefde- Ivas-tatt- iteao upp och toaos Sotest tyckta rå haitott en ttväiateig rökelse-
sills blitts klädet visps fig; och de sota sli mä- en öftoer hiatlett frätt öster till utefter och ett
ste. togo kaskar oelt trtkatttiga hattat upps inti- under öre-os största hälft frän söder till norr
sonder och toarjor toid stran, oeh gingo, en samt ttoiittoin under örets andra hälft frätt
annan del till hwarandra· ssr ate stiska ett godt,
nytt ör. kekj barnen sieao aftoett ttpp sont an-
dra och klädde slg i sina föndagsklllder, ord gitt-
go sedan till sin pappa och mamma ochsjöngo
sil bar:
Hlir santlao barnen kring far och mod,
Och be till Gud, lom i himlens-bry
tht httn tull giftoa llt ettor och far
Ett år uted glada oaj lugna dar.
Leb lugnt och aladt nog tolirt hetit skall bli,
Ont Herrtn Gttd blott iär bo deri;
Och god och salig deri hatt bor,
Ont barnen hedrtt sltt far och mor.
Ttt Gnd, hatt kraftoer smil barnen klir,
kch barnahjertat band bituntel ar;
Leo ba toi bjertan nted Gnd nti,
Sä bo toi alla i bitnlen toi.
keh bo toi alla i himmelen,
Lch iir Gttd Fader tviirt hjertas tvän,
J sorg och glädje tvi lttgtta dä
Se är sont kotttttta och ilr sottt gä·
solen.
Mot himmelen iir jordetts storlek nilstatt ett
intet; bott lir blott ett solgrttd i den omätli-
ga tvetlotyntdett oeo deriör fe toi isjilftoa torr-
ket pli jorden städse häl-tett af bela hin-len och
alla stjernor dupli, dem solitt öga katt upp-
zniL Detttra ntsigt på himlen kalla toi den
Esanna horisonten-
del till torkan sär att sira nyste-dagen« och en norr till söder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
