- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1862 /
50

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

cIUlCIIVi-) toanligt, hjelpte ingenting. Då tog hon sa-
Lilla Karin toar en mheket nått och liflig tet tned konfekter och bakelser och förde det
flicka och endast fyra år gammal; enen hott .hort, santt bad Kari-tö sköterska följer uted och

evar tillika ett ntheket obeskedlig flicka, och lod-
de aldrig sitt goda mamma, ehttrtt hott as hen-
ete toårdadeö oeh smektes på det ömmaste.

lenttta deu lilla obtskediliga flickan ett attt isitt runt-
Mett hivad hände?
Den olhdiga flickan tog kransen stått bordet

Och hivarse natt kottt hennes lilla ettgel till oeh plockade sönder den oeh försökte så godt

henne i dröm-eten och förebrådde hentte hennes

hon kitttde att få klådertta på sig och smög sig
genom den halsöpotta dörrett ttt på gården samt

kom engeltt alls icke mera, titatt letnuade Ka- derifrått långt bort i skogen — långt stått sitt
rin åt oroliga ledsamma drömmar, och för hem, titan att säga åt någon, hivarthousknls
hivarse dag hles hennes lyttne«allt mera och tne-:le taget mägett. Mett i förklädet hade hon
ea kinkigt , så att hott icke tnera knttde tristoaöshopsatttlat blomstren as dett sonders-lockade kran-

i
olydnad; mett ingenting hjelpte, och slutligen-
l

med någott af sina lekkamrater, och ingen af
hennes leksaker skånkte henne något nöje iner,
—- de singo slå orörda i hennes lilla dockskåp, tite-
dan hon sjelf satt och surares och gret hela dagen.

Ntt inträffade hennes femte födelsedag.

Långt innan bott toaknade, hade hennes
snälla mamma ställt ett litet bord toid hennes
säng, nideedt en snöhtvit sertoiene på bordet
och slätat en krans as de friskaste blomntor och
lagat dett på seroiettett ontkrittg ett litet sat,
sylldt ened bakelser och konfekt; Karins mant-
ena trodde att hennes lilla slieka skulle bliftoet
så glad as denna östverraskttinkt.

Meri hivad inträffade?

Oroad as ledsatntna drömmar, tvakttade dett
lilla Karitt tvid ett högst dåligt lhttne. Hott
låt icke klåda sig, icke kattttna sig, hon sprang
alldeles oklådd i en knut uti sitt kammare och
satt der och gret. Och htoakse gång hennes
sköterska närmade sig henne for att kläda på
henne, slog hott henne med sitta stnå händer
och ttpphssde de gällaste skrik, alldeles såsom
hade någon tvelat göra henne mycket illa.

Skråntd as det högljudda gråter, skyndade
Karins ntor sig in, för att få toeta orsakett
dertill. Då hon hörde hnrn obeskedlig lilla
Karin hade warit, förebrådde hott henne mildt,
såsoett hon alltid plågade gåta; ttten utt, sottt

sen, — och htoarje gång hoii kättde doftett as
de sköna blommorna, stickade det till i hennes
lilla hjerta, och hott toekte sig se sitt moders
milda söredråettde ögott htoila då fig.

Wid stranden as ett liten källa stannade hon,
satte sig ner i gräset och lutade den röda kin-
deti emot sin hand, rnedan hennes oordnade
hår föll toåtdsliist ned på hennes arlar.

Och då« satt hott och tänkte; och hon tänkte
påvnthcket — hennes satntoete sade henne att
hott hade toarit mycket stygg denna gång.

Men bäst hott så satt försjunkets i tankar,
hörde hott bakom -si,t ett rytande så tvåldigt,
att skogen dånade deraf; och frant tnellatt trä-
den kom ett ofantlig björttz hans röda tunga
hängde långt ttt ifrån munnen, och hans ögon
gnistrade, då hatt såg den lilla flickan.

Karitt darrade sotn ett asoliis; enen kunde
icke röra sig stått stället, och httrtt stämd blef ,
hon icke når björnett nted sitt förfärliga stäm-
nta började att tala och sade till henne-

ssgsvtoent har giitoit dig lof att beträda mil
na ägor, oheskedliga harn? Orl- htoarsör har
dtt riftoit upp tttitta blommor? Ser dn, —-
der har du itt famnen still af dent. — Hurte
vågade dtt plocka dettt hårs

«Jag har ej plockat detn häri-· stoarade dar-
rande Karin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1862/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free