Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
« lii
«L«toariern har dit sått dem däfss jrilgade
björnen lintnt barslare.
ssJag plocktrle rent hemma i trädgårdenlss
letviskade Karin knappt hörbart-
«Dn talar osannt dn elaka flicka! » skrek björnen
alldeles ursinnig, sstvet du, jag är skogarnas
tona-tit, och jag läser i ditt hjerta, att dest-
blommor tvoro i det-] aj din goda moder sant-
mattflätade till ett krans, ssottt stnlle glädja di,t
ps din födelsedag; tnett dtt, otacksam-ta barn,
fonderplockaee kransen och rymde bort frätt di-
na goda föräldrar. Och till straff derföreskalt
jag taga dia nted mig under jorden, och det
sär dtt natt och dag arbeta åt mig samt tvara
en as de många slaitvar jag. hat-. Och dn
skall göra detta allt ntan den ringastentotsiräii
tvighet. Marker jag en ettda mulen min, el-
ler mifznbjd blick, binder jag dig i kedjor och
kastar dia i den mörkaste grottatt i mitt flora
slott. SI följ enig nn, annars bär jag dikt
mellan tttina tänder, och dn gißar nog, att
der ej Lir godt att toara.««
Karitt steg förfärad ttpp och följde dett för-
skräckliga björnen. Sedan hongiittnågra steg,
började bot bittert gråta.
«Du gracers-« röt björnen, toisande henne
de långa tänderna, — «stall jag bära dig?–
ssKarin torkade hastigt bort sitta tårar ost
försökte att je så glad tet som möjliac
Då de sälmtda hade tvattdrat länge, kom-
mo de till ett mycket högt, kale berg. Wik
soten af berget tortr en öppttitt«1, så stor att en
ntennifla knnde krypa dit in. Här stannade
björnett.
«Så, kryp ntt dit in!« befallte björnen.
pott stack sitt lilla hitin-nd i det möer hå-
let, mett drog ftg förskräckt tillbaka.
ssLtjder dtt ickelsi mumlade björnen, samt
slussade hett-te så tvåldjamt in genom öppnin-
gett att hest föll hnstoudstnpa ned t· den talla,
rnstiga björnhälatr.
Och httrtt förfärad blej hon icke, da hon
här jäkt sig omringad aj en hel hop mindre
björnar-
siFiir htoad skall hon straffas herre konungs-
frågade de smä björnarna den stora.
«-För olydnad och osanningsss —Detta tvat
knappt sagdt, förlist jordett öppnade sig och
Karin förstoantt deri.
Qch ntt aftlsdde de små björnarna alla Ka-
rins klädet-, och hängde på henne ett nile told
inbilskt hängde smil stenar, de det tvid minsta
rörelse slogo hennes lilla kropp. Dett fonder-
tslockade blomsterkranjett, som hon burit i för-
klädet, bnndo de tillhopa och lade emellan hwar-
ie blomma en hagtornöspik, och tryckte den
eereiter ps hennes hniwttd, sa att hagtorns-
ipilarne stucko djttpt deri.
Hott började att strila.
Tell öppnades jorden igen, oth hon sjönk
ned i en jättestor höla, i hoilsen sprtntgo en
hel hop små barn, lila kladda sotet Karlttz
mett ingen as dem bar en sådan krans som
tion.
«.Har dn också tvarit olhdig?«« streta de alla
till henne.
Karin blygdes att stvara dent.
«Tn har narrats ocksä!«- sikel en Millian
den mörkaste knuten, oeh der lom statts ett li-
ien goße som hade hagtornälranjar ps hätt-
eertta. ssser du jag har också narrats— jta
seg, titan lof, äpplen sriin mammas släp, och
l·edatt narrades jag att mitt foster hade tagit
dem och derföre blir jag deßa kransar omhan-
cernans
J detsamma inträdde den stora björnen och
alla barnen skyndade till fina arbeten.
TFortD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
