Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiks
Och hon beklagade den lilla silngsogelth och
de andra ankorna, som ittte tooro Portngisi-
sla, beklagade honom ocksä.
«Stackars litet kräkt-« sade de, och så
tom den ena, och sii kom dett andra. ssWil
förstå toi est icke sjelstoa pä att sjnttga,« sa-
de de; «mett tvi hastoa i tvärt inre ett re-
sottttattöbottett eller någonting sädattt; det kätt-
tta toi, ont toi ätt icke tala ottt detl.
ssMett jag toill tala om dekl« sade dm
Portugisisla, »oeh jag tvill göra nägontina
sitr honom, ty det är blott ett pligti-« Otis
dermed gick hett ttpp i tvattenträget och plaska-
de i toattttet, så att hott så när hade dränkt
dett lilla sättgsogeln i dett sköljning, som han
sick; men det toar toälmettt. «Det iir ett god
gerttittg,«« sade hon; «den kunna de att-
dra se och taga exempel det-ask
«Pip!« sade lilla sogelttz hans ena tving-
ben toar brutet, hatt hade stoärt att skata pä
sig; men hatt förstod fullkomligt toälmettingen
med slölshadet. «Ni cir sii hjertatts god, tnas
damel« sade hatt, tttett begärde icke mer as
Vadet.
«Jag har aldrig kommit att tänka östvet
mitt hjertelag,s« sade dett Portttgisista; ssmett
det tvet jag, att jag älskar alla mina med-
varelser, med undantag af katten; men det
kan dä ingen begära as mig, hatt har slukat
ttoii as de mittal Men roar ntt sottt hemma
Här, det går allt sök sig. Jag är sjels frätt
stämmande land, htoillet nog katt ses as tnitt
hällttittzt och tttin ssäderllädnittg; mitt attkbtms
de är infödd, hatt har inte mitt blod; men
jag-är ittte högmodigs — Ont det här sinnes
någon, som sorstii«r er, sli tokig-tr jag allt sä-
ga, att det år jaztl
Ebon har portttlak i krästoanl« sade ett li-
ten tvanlig ankunge, font tottr qtoick, och de
andra toattliga tyckte, att detta «pot·tttlal« toar
sk ypperligt pähittadt, det lät ungefär sottt
»Portttgal«; de skttsfade pä hutat-andra och
snattrade; han toar så makalöst qtoickl Oct, så
började de lomoersera med dett lilla sängsogeltt.
ssDett Portttgisiska har onekligen språket
i sitt tttagt,– sade de. ssWi ha’ icke fä sto-
ra ord i ttiiblsenz men toi hasttsa lika mycket
deltagande; ont tvi inte göra nägonting söt
er, sä prata tvi inte heller stort ont det; och
detttt anse tvi toara toacktast.
«Ni har ett rätt toackec rösts-« sade ett bland
de äldsta. «Det- mätte mat-a· ett ljnst medwe-
tande, att man kan fröjda så många, sotn ni
göt-. Jag förstår mig toißerligett alldeles inte
rå den sakettz det-söte håller jag mitt mutt,
och det är alltid bättre ätt att samt en dum-
het, som ni sär höra as så ntiittga andra.
«Pläga honom ittte!« sade dett Portttglsis
ska. «Hatt behöitoer htoila och slötsel. Lilla
iättgsogel, skall satt ge er ett ttytt badl
ssAek nes, lät mig slippai« bad han.
«Watteninrett iir den enda . sotn hjelper mig,«
sade den Pottttgisiiia. «Förstri5else är ockss
bra. Ntt komma snart honsen frätt granngår-
den och göra visit; bland dem sittnaö ttrii Ki-
ttesista höns; de gä i mamelncker, eget mycken
bildning oeh äro importeradez det höjer dent
i mitt aktning.
Oeh hönsen kommo, och tuppen lom; hatt
toar l datt så höfli;j, att han icke tvar grof.
«Ni är ett tverklig sångfogel,« sade han,
«och ni gör af er lilla röst allt, sottt kan gö-
ras af ett sådan liten röst. Mett litet mera
lototnotitv måste matt ha’, så att det kan hö-
ras, att man tillhör hattttkönet.
De bägge Kinestska flodo hänryckta toid ä-«
synen as sångfogelnz hatt säkt så tilltnssad as
stölsnittgen, som hatt sött öitoer Ig, att de
tyckte honom likna en Kinestsi kyckling «.tZan
är täckt-« och devmed började de kontoeesera med
honom; de talade ttted htoistande röst och nted
P-ljttd på förnäm Kinesiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
