Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
-Wi äto af samma att som ni. Automa,
dett Pottngisifka icke undantagen, höta till fint-
soglartta, sottt ni ttog torde ha’ sunnit. Ost»
känner tti iintttt inte; tnett huk många känna
oß eller göra stg bestojir med det, ingett, ittte
Mett ttu lägger jag mig till hwila; det ät
ntatt siyldi,«t sist sjelf, få att man kan tvara
«l;ickert iet, tilldeß tttatt stall balsattteras tned
äplett och stoistott. ,
Och det-ned lade hott sig i solskenet och blin-
eno bland hönsen, fastän toi ciro söddtt till att«kade tned etta ögat; .hott låg så godt, bott
sitttt på en högre pinne ätt de flesta andra! — toae så god, och deriöee sas hott sil godt. Lil-
Det kan littoäl toara detsatttttta; tvi gå tvår la såttgfogeltt plockade pli sitt btuttta toittge
stilla gättg med de andra, htoilbto principer «och lade sig lätt itttoid sitt beskyddarinna; fo-
icke äto tvåta; ttten toi se ensamt på de goda
sidottta och tala endast ottt det goda, fastättj
det lslir kinkigt att leta tipp, der ingenting
sinnel. Med undantag as oß bägge och tup-
pett, sinus det i höttslyttset inga, sotn äro ri-
kare utrustade; tttett honnetta liro del — Det-
ta katt icke sägas ont dent, sotn befinna sist i
antgåtsdeiti Wi toilsa toattta er, lilla sking-
sogell Te inte hetttte der borta ttted stubb-
stierten, hon ät lötnsti Dett der fläckiga,
ttted dett sneda snigeln på tvingarna, hona-sill
bara disputera och låter aldrig nägott behålla
sista otdet, och få har bott alltid oecittl —
Dett det settt ansatt talat illa otn alla, och
det strider ntot tvår natur; katt matt inte tala
godt, så stall ntatt hålla sitt näbb. Dentic-
tttgisista ät ditt ettda, sotn har liten sntttla
bildning, oas-font matt katt umgås nted; ntett
bott ät paßioneead och pratat alldeles fot-myc-
ket otn Portugal.
«Ksts, hnead de bägge Kim-sista ha’ mycket
att lttoiilakss sade ett par af ankorna. siMig
förefalla de sa tråkiga; sag har atdeizt talat
ttted detnl
Nn kom antöondettz hatt trodde, att sång-
sogeltt toar ett xztåtätting «",’·t"ag katt icke gö-
ta stilnad på dettt,·«« sade hatt, «och det katt
också toata lita mycket. Hatt hök till spele-
wetkett, och hat titan dent, så har matt dettIP
«Bty er aldttg ont htoad han säger-«- hwi-
tlode den Portttgisista. ««Oan eir aktnings-
toaed i affätcty och afarer gå featnsör allt.
lett skett lä toatmt och godt; här tvae honom
godt att toan.
Grattnhöttsen gingo omkring och krafsade;
de hade egentligen lotnntit dit endast sök att
sil mat; de Kittesiska gingo först bort och stdatt
de andra; den qtoicka ankungen sade otn dett
Poetttgisisla, att gnnttttatt solltode i «ankttng-
dom« på nytt, och tttt skrattade de andm att-
totna, «attkttngdotn!« Hatt är makalöst atolcki
— Och så upprepade de den förra gtoickltetett
–portttlal!-« Det toae mycket roligt; och der-
tned lade de sig ned.
De hade legat en stnttd, då med ens ett
köksäntltar tömdes ttt i attkgåtdettz det satt-sap-
pade, ss att beta den softoattde hot-ett flög
npte och började slå med tvingarna; den Poe-
tttgisista toaknade också, toiittde sig ottt och kläm-
de lilla sångfogeltt alldeles rysligt.
ssPitelss sade fogeln. «Ni trampade ss hårdt-
tttadatttel
Wasarin stall ni liggai toilgenlss sade bott-
«.ti sär inte toata så ömtålig. Jag har oek-
sti tteetveez mett aldrig har iag sagt pip!
ssthr inte ond!« bad såttgfogeltt.
ljttdet undföll min näbb helt ostitoilligt.
Tett Portttgisifta lyßnade icke till detta , n-
tan skyndade till det utslagna och gjorde sin
goda måltid; ds dett to.tt- slutad, och hott la-
de fig, kom lilla såttgfogeltt och toille göra sig
älsttoätd:
eeDFI
ssTillelittl
Ottt hjertat ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
