Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Dett olydiga Karin.
(Zorts. se. fin-eg. n:r.)
Nn först märkte Karitt, att hela etolftoet
toar fullt as stora högar nted ädelstenar. NS-
gra af högartta bestods af endast gnla topa-
fcr, andra liter af ntiirkröda t-nbinet, gröna
sntaragder oelt gnistrande, toattenrena diaman-
ter; attdra liter af sfögrötta aqtoatttaritter,
ntängtkiftande opaler och blåa safirer.
Bföettett tog Karitt tvid handen oeh förde
henne till den mörkaste knuten af grottan, der
dett lilla goßett med hagtornskrattsarna ottt hätt-
derna arbetade.
Det« tvar så mörkt att-man ej knndettrstils
sa något enda förent-Tit.
«På ett dag skall dn skilja alla defta olika
slag as stenat stått htvarandra!« sade bsötttett.
Katitt började att blocka dekalla stenarna.
Hettttes små knän stöso på den fuktiga sordett,
och dis On sknlle stiga upp, sitt att hwila oeh
tvärttta dem, slog hott sitt hnftond emot det
låga taket. O, htvad hon afundades de att-
dra små barnen, sottt singo arbeta i dett lins
sare delett as grottan och dock tmtr deras lott
så föga afnndstoärd.
Karin hade ieke länge plock.tt de kalla ste-
narna, förrän hnttger och trötthet så öfwer-
tosildiztade henne, att hott dignade utmattad på
fienhilgenz oeh nn ntinttdes hott sitt nesligt-elin-
sa hettt och sitta goda föräldrar; — hon mittu-
des httrtt olndig otls egettsittttig hott alltid hade
warit, tttett httrtt tnildt hettttes ömma modet-
hade förebrstt htoatfe af hennes stora förseel-
ser; och alldeles tttont sig af ånger, nedsiittlte
hott sitt httftond, och tårarna strömmade ohej-
dadt öftver hennes kinder. Men i detsamma
tttinttdes hon dett tvaekra bönen hennes mant-
ma hade lärt henne htoarse atvält och atomen
och sei läste hott:
Fader tolir som iir i himlen.
Oeh knappt hade hott sagt amen, fört-titt ta-
ket i håletn delade sig, oehttr öppningettstriints
made itt ett det klarastelfns, oeh l linsetstoiif-
tvade hennes lilla skoddsengeh font hon tekepil
fä lättat hade sett. Oeh ettaeltt kom till henne
och tog henne toid handen oeh idetsamma wat-
nade hon.
Allt det ftoiira hott hade erfarit, tvar endast
ett dröm, föranledd af hennes gungande, ån-
gersttlla sannvete.
Dett första hon säg, dö hott tvaknttde tvar
hennes moder, sottt höll henne i hattdett, oth
hennes fader sottt lhftade upp hennes httftvttd
nr ett enrisbnske,« dit hott tntder sonmen hade
sjnttkit. Hoa tttar alldeles genomblött af regn,
och på samma sätt äftoen hennes goda föräl-
drar, sotet iflere timmar hade sökt henne.
lltottt sig af blygsel och ånger, omfamnade
Karin sitta föråldrat-s knän, bad dem på det
innerligaste om förlåtelse oeh loftoade att aldrig
mera tvara olodikt och egensinnig, blott hon
innge följa med dem hem.
Oclf solett skett tttt sa toarmt oth tvackert och
fadren tozt den lilla, trötta flickan l famnen
och bar henne hem, och hettttes mamma gas
henne ttatn nam, font hott för hennes räknittg
hade glimt i sitt sick.t.
Och när Karin anliittde hem, klädde hen-
nes mamma ont henne oseh bjöd alla hennes
lekkamrater till henne, och de dansade och lek-
te hela qtvällenz och sedan dukades ett litet
bord och de finao alla the oeh mandelkaka och
skorpor. Oeh Karins lilh htntd fatt fel natt
på nos bett toid" hennes stol oel) fick oekssttam
ttatn. Och alla åtskildes sedatt oeh ginge hem glada.
Men Karin lade sia i sitt fana och läste sitt
aftonbön, och sofde sei sötthcla ttattett, otlt hen-
nes lilla skyddsettgel stod intvid hennes bädd (se
planehen å nästa sida) och gas henne toackra dröm-
stnar, oj) sedan kom hatt till henne htvatje natt,
« ty Karin hade tttt blistvit ett snäll oeh god flicka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
