Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IR
l-
Det toar engång ett gammal marg, som
sattade det goda beslutet, att med herdarna
lestva på ett tok-intigt och förtroligt satt. Han
begaf sig i sådatt afsigt på färd, att besöka den
första och närmaste tvallhjord.
«Herde!« utropade hatt förtroligt, då hatt
kom stain till sitt mål, «dn kallar mig en
ölodgirig röstvare, det jag ändock i werklighe-
ten ej år; toißerligen måste jag hålla mig till
dina sår-, når hungern twingar ntig dertill,
ty, som dtt troligen tvet, iir det ej godt att
smälta. Skydda mig för hunger, mata mig
blott så, att jag icke lider nöd, så kommer du
att toara mycket nöjd med mig , ty då år jag
i allt hänseende det tamaste och saltmodigaste
djur, blott jag sår, htoad jag toill.-«
«Ne·ir år du mått? när är du belåten och
saktmodig2« smakade herden, «dn liksom girig-
heten bliftver aldrig nöjd. Gå ditt tvåg och
smitta ej andra med dina laster.«
2.
Den hortkörda tvargtn bles icke försagd, n-
tan gick till ett annan herde. «Dn toet fåra-
herde, tilltalade han honom, och klimter mig
söt tvål att jag inom årets lopp lan strypa
många as dina sår , men skola tvi förlilas, så
gij mig hwarje år ser as dem, då tvill jag
toara belåtett med dig, och dn skall kunna
tryggt och lugnt hwila, santtz ohelymradt as-
skeda dina hundars-·-
«Ser sått-« sade herden förundrad, «det år
ju en hel sårahjord.«-
«Rå, om så år, så låter jag pruta med
mig, jag katt också tvara nöjd med sem.«
«Det synes att dn toill dristoa gäck med
mig, — sem sår om·åretl så ntånga behöf-
toer jag icke gistva i årsafgist engång-«
«Rå så låt det gå för syra-« fortfor toar-
gen, men herden skakade leende på hitswudet.
«Tret tvål– utropade wargett i förtviflan.
i
«Jntet ett enda,« sade herde-i slutetigen ali-
toarsantt, ssdet slttlle toara dåraktigt aj mig
att låta beskatta mig as ett fiende, då jag ge-
ttotn mitt toalsamhet kan akta mitt sårahjord
för honom och hatt deremot bör frukta mig;
fly, eller jag · . . .«
Z.
Tre ting åro goda, tänkte toargeit och sprang
skyndsamt till den tredje herden.
—«Det gör mig mycket ondt,« sade han, då
han närmade sig denne, «att jag är ansedd
för det grymmaste och girigaste djur, men dig,
mitt tvätt, tvill jag betoisa, yttrn orätt matt
gör mig med ett sådant påståettde. Gis mig
årligen ett sår, så stall din toallhjord i hivar-
je slog, den soß emellan sagdt) ingen gör oså-
Irare ån jag, så sritt och oskadad beta. Ett
sår, htoilten obetydlighet, och det ont året,
kan jag tvara hederligare, och kan jaks handla
oegennyttigare och måttligare? Dtt skrattar
herde, btvarsiire så?-« «
«Hm, det der år litet för löjligt,«s genmäl-
te herden, «men tillåt mig att fråga dig, god
tvått, httrtt gammal dtt kir-«
ssHtvad angår det dig; min ålder är alltid
tillräcklig nog att strypa dina bästa sår.«
«War icke ledsen gamla marg, det gör mig
ondt, att du med ditt förslag har kommit nå-
got sör sent; dina ntståettde tänder förrådet dig,
du spelar den oegennyttiga, blott för att desto
säkrare och utan fara bemältiga dig det offer
dtt ntsett. Låt mig toara i fred, och gå du
ditt tvåg, och stör mig icke mera.« «
4.
Wargen blef as detta bemötande dock-icke
förtretad, tttan gick tålmodigt till den fjerde
herden, htvars trogne hund «Polltix« nyligen
hade dött, och margen gjorde till följd deras
sina beräkningar. «Fåraherde,« ropade han
redan på afstånd, «jag har med mina hrbder
»i stegen ass-rutit all mänsap och det så, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
