Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
jag i artighet-icke mera milt förnya deu; tro
dn mig herde, hivad jag stiger, det håller jag;
dtt toet hurtt mycket du har att frukta för dem,
ntett ont dtt tvill antaga mig i ditt tjenstistäk
let för ditt döda hund, få förfäktar jag dig,
att ingen stall tordas ens se inedt på dig och
dina fåt, ånmindre röra något.«-
«Du tvill således-« sade herden, «s"orstvara
mina får emot ditta bröder i skogen, eller hwad
menar du? Ja toißerligett, det toore icke ttr
toägett, mett om jag nu skulle taga dig i mitt
neallhjord, siig mig, htoettt skulle då beskydda
mina arma får entot dig? Att taga ett tjttf i
sitt hus, wore dåraktigt; matt år ändå såfra-
re, då tjttstoen åtminstone år« utomhus , såtått-
ket« jag-»
«Bespara dina tankar,« afbröt honom toar-
gett« «jag hör, att dit börjar tned moralerz
ursäkta, min tid tillåter mig ej att längre hö-
ra på dig. Lef tvåls-« och så sprang toargett
fin träg.
5.
sOm jag icke tvore så gammal,« tttropade
toargett i högsta tvrede, och med ihoplsittta tätt-
der same nppblåsta kinder, «så —- ; men jag
ier att jag måste råtta mig ester tid och om-
ständigheter-«- J deßa funderingar skyndade
hatt till dett femte herden.
»Käuner dtt mig herde?!·
ssDin like åtminstone,« stoarade herdett.
«Min litelss utropade tvargett, «derpå nois-
lar jag mycket, dtt måste tveta, att jag är en
besynnerlig marg, och således måste jag toara
märd ditt och alla herdars" toånslasz
«.sIttrtt besynnerlig är dn då?-s
«Jo, ntin besynnerlighet bestar deri att jag
intet kan hit-arken strypa eller förtära något
leftoande får, ont det ock skulle kosta mig lif-
wet; således är jag tvißt märd alla herdars
tvånsiap, emedatt jag stillar min hunger blott
tned dödtt får. —- År det icke högst berömligt?
Tillåt mig säledeö, att jag då och då får los
att infinna mig i din tvallhjord, med efterfrå-
gatt om jag intet . · .«
«Det år uog,« sade herdett, «dtt fåt- ieIe
strypa eller förtära htvarken leftoande eller dö-
da fårz gin du det, så har dtt mig till sten-
de. Ett djnr som mättar fig af döda trop-
par, låret deitttont att till följd af hunger an-
se sinka får för död-, och friska sår för sjaka.
Gå, och gör ingen råknittg på min tvånstap,
dtt skrymtare; gå, säger jag, ifrån min trall-
hjord, medan det ännu är tidl«
s.
«Jag ser att jag måste uppoffra mitt kåra-
ste, för att nå mitt mål, och slutligen kunna
begiftva mig till htvila,-« sade toargett för sig
sjelf, och skyndade sig till den sjette herden,
den hatt såg toara fyßelsatt med sina kåta får.
«Herde,« utropade han i full förtröstan att
han slttteligett hade nått sltt mål, «hetde! hwad
tycker dn ont min pelö?-«
ssDitt pels,-« sade herden, sslåt se, den är
macka-, det synes, att dett icke ofta toarit ihnnk
darttas klon-«
«Nå, så hör då, god män. Jag år gam-
mal, och kommer icke ntera länge att mora
iblattd eder; gif mig föda intill mitt dödedag-
så lemnar jag åt dig i arf mitt tvaekra pels·«
«Nå, se på den filttren,« sade herden,«hatt
år slttg den gamla girigbnken. Nej, gå, din
»pels skulle kosta slutligen mig tio gånger me-
ra, ån dett är mård; men är det ditt alltoat
att gistoa mig den, så låt mig få den genast–
Så sttart herden sagt detta, tog han fram en
bredtvid honont stående yra; men toargen, som
märkte detta, afroaktade icke hugget, utan flydde.
7.
tttom sig af torrde, tjöt tvargett: «O! de
obarmhertiga! Så toill jag också dö såsont
deras fiende , förrätt hungern dödar mig, efter-
sent de icke tvilja haftya det bättra-« Derefi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
