Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
tom fä tillbaka till liqutt, och svartnade dett-
Och efter ttägra timmar reste siglilfatts stjelk
och blad , och hott stod der bland rosorna som
ett drottning bland sitta hofdamer, och alla,
sotn gingo förbi bordet, beundrade henne; tuen
hon blef icke stältare för det; lika blygsamt
font förut, sänkte sig hennes hastand.
Hott är en bild af den blyga, rena skönhe-
tenl yttrade en gammal fru, sont ocksä gick
förbi liljan.
Oeh andra morgonen, sedatt alla gäster lent-
nat salongen, stod lilfatt ättart, skönare ätt
förut, ibland rosorna, htvilka liktoäl sade till
htoarandra: Ark, htoad tvi äro wackra, htoad
mät doft är ljuflig! Liliatt är för blek, hon
är för stor och htoit; mett tvi äro fä toarkra.
Och i detsamma de talade, fä flög ett toindi
flägt genotn rummet, och spä bordet omkring
toaserna lägo rosornas röda blad, och de sjelf-
toa stodo der i toaserna, toisande endast det
nakna blomfodret, och de fttla brandgula frätt-
darne.
Rasortta hade glötttt tidens härjning; deras
doft och fägring flydde nu, och de blickade med
afund pä den sköna liljan.
Lät icke egenkärleken inkräkta ditt hjerta,
tvore dtt ock huru toaeker sotu helst. —- Tidett
tar bort den yttre skönheten och eger dtt icke
ett rent och blygsamt hjerta, huru skall du dä
finna dig i en werld, der egenkärleken och den »
ottre skönhetett fä mäktigt herrska. J — s.
t-
Spindeln.
Htvarsoch en as tvära unga läsare har tväl
toid äsonen as en spindel önskat tveka nägot
ont det lilla djurets beskaffenhet. Wi skola sö-
ka tillfredsställa denna tvetgirighet.
Spindelslägtet innefattar flera hundra arter,
somliga smä, somliga stora; en del af mörk,
menniskornas boningar, andra på fiiltett och
i skogarne; ett del har medel att stoinga sig
igenom lusten, andra kunna endast gä. Wid
första anblicken ser spindelns kropp ut att toa-
ra en mjuk, rttnd boll , uppburen af länga
ben, men tvid närmare päseende finner man,
att denna tnaßa endast tttgör bakdelen, medan
den egentliga kroppett och hitftvndet bilda fram-
delen, som är tntscket liten i semsiirelse med den
andra. Wid främre delen ära betten fästade,
ätta till antalet. Spindlarne hastoa inga tres-
toare, sädana sotn tttskfnta frätt huftondet på
insekter, t. er. flugor, men istället ett par
säglika klor, htoilta slutas med skarpa spetsar.
Teßa spetsar haftva ett sint rör, genant hwil-
ket djuret utsläpper ett gift, som är mycket far-
ligt för de flesta stttä insekter. De nämnde
klorna ligga hoplagde östoer hioarandra och
öppttas endast till sörstoar eller för att gripa
ett rof. Spindlarttes ögon äro enkla, icke
sammansatta säsom insekternas , och tvanligen
ser eller ätta till antalet, samt spridda östver
hela hus-vadet, sä att de beherrska en toidsträckt
synkretis. Alta spindlar in- och utanda luft,
och deras bestämda tverktyg äro olika insekter-
nas. Detta, tillika med ntänga andra skils-
aktigheter, har föranledt uatnrforstarne att ir-
ke räktta spindlarne till insekternas klaß, utan
till en särskild, kallad Asael-nitisk. Deras hud
är mer läders ätt hornartad, och de ombyta
den tidtals. Liksottt kräftor och några andra
djur äterfä de sina lemmar, om de förlora
dent, htoilket ofta händer.
Ett af de förunderligasie omständigheterna i
spindlarnes stapnad och lif är deras förmäga,
att utsläppa sitta trädar as ett silkes-likt äm-
ne, med htoilket de sleste as dem förfärdiga
nät och nägra fä länga hängande rep, toid
htoilka de stoänzfa sig i lusten nästan lika lätt,
sottt om de tvore försedda tned tvingar. Ap-
en annan del as lsus färg; nägra tvistas inom
paraten, htoartnedelst djuret spinner det guru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
