Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
itottstttärenek arbetsrum och framförde pästvetto
begäratt, att hatt sinlle skicka ritning till ett till-
ämnad kvrkaz tv Giotto, såsom de flestekonsi-
näter ps den tiden, toar pii engång arkitekt
ott- mftlarr. Han tog ett ark papper, drog
armbågen intill sidan för att få handett sia-
dig, och ritade derester genast ett fullkomlig
cirkel.
«Sög hans helighet, att detta är mitt rit-
ning,« sade han; och oaktadt alla deras före-
ställningar toiigrade hatt att lemna någott att-
natt. Päftvett Benediet toar en lii-ed utan;
ban insäg, att Giotto hade giftoit det bästa
prof af fullkomlighet i sin konst, lät honom
komma till Rottt samt hedrade och belönade
honom. «Rttndt som Giottos 0« bles sedan
ett italienskt ordspråk.
Giottos talang tilltvantt honom de stores be-
stodd. Han besökte Padua, Verona oeb Fer-
rara. J sistnätnttde stad uppehöll hatt sig nä-
gott tid och målade åt prinsen af Este. Det-
nnder siek den florentinsle staldett Dattte höra
talas om honom och inbjöd honom till Ra-
wettna, der hatt ditförtiden uppehöll sia såsom
landsförtoist· Der utförde Giotto också ett stor
del af sitta arbetett och slöt ett förtrolig tvätt-
stap med Dante. Dett fattige herdegosjett stod
att på böjdett af sin utmärkthet. Hatt umgicks
med de högsta, toar toiin med sin tids största
snillen —- Dante, Boeeaeeio och Petrarea —
samt beundrades af allt folket. Otto derjemte
toar han en frotn och redlig man; hatts lef-
toernesbeskriftoare Basari säger ont honom:
«ban Ivar en lika god kristen, som förträsslig
målare.« Hau dog i Milano år 1536, he- .
dtad ottt sörjd efter döden.
Rosor och liljor.
Tor gick ett fåfängligt tal ibland blommor–
Us.
Ack, hivad jag är marker! — hut- ljuf är
zicke mitt doft! sade ett ros till ett annan.
Octj en stor htoit lilja stod midtiblattd dem.
Hettnes kalk sänkte sig djupt till mullen, och
hennes blad lågo spridda, hott led, hott roat
få törstig-
Der stodo alla rosorna i toaser, och liljan
i en kruka, ttti ett festligt smyckad sal, det- git-
ster i praktfulla toiletter gingo as otb ann.
Htvad jag är tvatker, hurtt mjukt rundar
tig icke mitt kalk ibland mina gröna blad! sa- ,
de ett liten-ros; — liljan sörjer, hon är ej
tvacket mer, hott stall dö snart.
Jag iir fä titrsWE htoiskade liljan knappt
hörbart; denna luft trycker mig; ack, gif mig
en droppe toattett ntur ditt fuktiga kalk!
Htoad jag iir tvackerl sade ett ros; jag sitt
toattett ttyß och hela mitt kalk strålar af fröjd.
Alla se de på mig enfam; ingett ser påliljatt,
jag sin jtt för hettat, och hott dör snart, hett-
nes blad hiinga så fttla omkring henne.
Jag är så törstigt htoiskade liljatt åter, gif
mig dtt en droppe toattett ttr ditt futtiga kro-
na; ntatt har glömtatt giftva mig toatteni dag.
Htoad tvi alla äro wackra! talade de röda
rosorna åter; ingett af dem hörde liljans bott.
Htoad alla se på oß, endast på oß; ingett fet
liljan, tvi skymma och fördunkla henne.
Jag dör htvistade liljan; gif— mig tratten!
Mett ingett af rosortta hörde henne.
J detsamma stoiiftoade gettottt salong-ett ett
tiken friat-, ett-ide s spetsar och ripa-msk sik-i
stannade jttsi der rosorna stodo på bordet och
hott njöt af deras doft· -
Jag iir så törstigt htoistadt den stackars lil-
fatt.
Se, htoilkett toacker blomma! Men hon
ligger der toismadt ropade den lilla flickan, n-
tont sig af hättrocknittg.
Och hon skyndade bort till ett annat bord,
oeb tog det ett karass, fplld med tvattett. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
