Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kis
flit, lydnad, ordnittg och kärlet till tvära för-
äldrar och lärare, famt aktning och fastighet
mot alla mennistor.
Ulr. Otvad du är klokt alldeles font en
gast-mal bott —- Men toal, denna blommat
lytt-ad fäger den?
Klas. Blommatt är behaglig för - alla,
för deß fägring och tosllueez men hon stall snart
dorttoißna. Äftoen fil är det med oß. Di
stola ock en gäng borttnißnal
Ulr. Ackl iinnn llr tids nog, att slinta
på döden. Farfar iir redan st är, oas-ännu
fä munter och try, att han takt leftoa ltlo och
flera är till-
Kla8. Säledes har du redan glömt, att
tvär bror Konrad dog, medan han tsar föga
äldre ätt du nu lit-?
Ulr· Dtt har rätt. — Men nu toille fag
ock gertra weta, dtpad bietkanliira mig. Stin-
ga katt det mästerligts-
Klas. Äftvett meddela en gansta nyttig
underwisning. Det liirer oß, att under tosr
ålders fontntar, d. ä. i tvär ungdom, famla
oß tunstaper och sticklighet, på det att tvi med
tiden tns kunna förtviirftva oß lytt-ad tvi He-
höstoe till mätt nödtorftiga uppehälle och ett
förttisffatnt lif.
Ulr. Tack, min bror. SF lättsinnig jag
är, och fil lättsinnig fag kan fynas, är jag
dock rörd af dina föreställningar Jag tvill de-
stim mig att följa dem och ditt exempel.
R a t t i. ·
(Jnfändl.)
Det roar en gäng en fattig gudbe, fä fattig
air han ej tvists hivat-ifrån ban stulle staffa fig
föda och kläder; men del-femte tvat hsnfshögs
färdig, att han tyckte sig toara den allraför-
nämsia blattd de andra gubbarna, hwilka bod-
de i den lilla bon.
Då han toar ung, brände han, fä bonde
lyan toar, sitt här i lockar, och hade hatt ej
Ftillriickligt godt om tid att göra det, fä lant-
tttade ban det i stället fä flätt, och smorde det
fä tioett med fntör eller grädda att det glänste
fsfonr dlank is, och flugorna tooro i fara att
drots «af fig benen när de foatferade dernä.
Dejtttotn nyttjade han fparkragar, font hats
fielf strils och stärkte. Otn söndagarna gick
han klädd i en littsbls halfolle fnrtout oas ’t
stöflar fs sina och blantade font den sinaite
fprätts.
Mea tolll tsar han fafligt enfaldig den stat-
kars gubben. Det minsta barn kunde inbilla
honom hivad font helst; och fast ban alltjemt
dlef narrad, lilt han liktoiil narra fig nafta
gång igen.
En dag kom hatt frän torkan, da det reg-
nade alldeles fastigt. Han toißte allsicke huru
han stIlle sära sig st, för att icke bli tvät.
Böer stod han under en gran, font en liten
stund destyddade honorn, nten flntligen, då
regnet störtade i strömmar och genomträngde
granens yftoiga grenar, mäste hatt wattdra ut
på landstvägen med näsduken knuten ont huf-
tvndet, rocken aftvig och med en stofts-el uti
hwardera handett, och nrt giiimde han rakt ni
att gå ps til, filfont hatt brusade.
J denna dedröfliga iiiillning upphannö hatt
af en ung bondgoße, font redan på afständ
log för sig ffelf, dö han fäg den kostliga fi-
guren. De råkade hivat-andra just tvid ran-
den af en böck, fom forfade öftver fina bråds -
dar. Hör flygs den stackars fsfänge mannett
med förfäran, nilr han tänkte hurts det stttlle
gä med hans kläder. ·
Will du bära mig häröfwerlk frågade hatt
bondgoßen·
Htoarfsr icke! ston-kad- med ett ttoetydigt
löje ynglingen, forn toar en flor stall.
Och fä tog han mannen ps ryggm.
Men da de hade hunnit ungefär till mitten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
