Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
källano inskrift. Likfont deß uppfriskande tväg
erbjudes ät hivarje förbigående, sätväl ät dett
fattige som ät den rike, sätoäl ät den oansed-
de sorti ät den mäktige , utan att nägon ersätt-
nittg fordras dersbr, sä bära ock tvi göra det
goda endast as kärlek till det goda och ej foka
någon tvedtrgällning utom oß.«
Den tredje tvandraren lyßnade uppmärksamt
pä de andras tal, mett sjelf sade han intet.
Det Ivar en yngling med röda , friska kinder
och bläa, själfulla ögon. Han toar ute pä
sin första tvandring i lifwet och hade för for-
sla gängen skiljt sig srän sin mor. Asskedetb
smärta läg ännu antar säsom en fuktig glans
öswer hans ögon.
Dä den gamle hade gifwit fin tolkning af
källans ord , tvättde han sig till ynglingen och
sade: ssMannen och gubben hastva sagt sin
tanke om deßa ords betydelse, hivad säger nu
ynglingett Is-
Dentte rodnade och slog blygsamt- ned sina
ögon. Slutligete sade han:
«W’ordige fader, ni har sagt, att källans
inskrift är en uppmaning för oß att göra det
goda; men mig säger den derjemte trägonting
annat. Htoilken lismande dryck skulle tväl den-
na källa kunna erbjuda wandraren, om deß
tvatten tvore grumladk Det är hennes klar-
het, som gör hennes wärde. Dä tvi uppma-
nas att likna denna källa, tror jag att detta
innebär icke allenast att lifwa oß till werksam-
het eller tvälgörenhet, utan äfwen att tvi sko-
la hälla tvär själ ren och klar , pä det i den,
liksom i denna källas tvacten, mätte spegla
sig jordens blommor och himmelens strälattde
stjertarne-
Af ett litet frö blir ett stort träd.
En tvaeker septemberdag för jiere är sedan
lekte ttvenne smä flickor i en trädgårdäett her-
regods i K. socken. Gärdssolket tooro sons
bäst syßelsatte med att nedtaga de redan mog-
na äppletta frätt träden, och de smä flickorna
roade sig med att probera de goda frukterna
och knäppa äppelkärnor pä hwarandras smä
näsor. Den äldre af deßa barn hette Sofi-
och toar dotter till trädgårdens ägare, en tvät-
mäende poßeßionat eller landtegendomöinnehafi
ware, den yngre hette Minn, och tvar dotter
till en as egendomens torpare. Sä olika deo-
sa barn än tvoro med asseende ä födsel och
lefnodowilkor, sä betraktade och älskade de dock
htoarandra säsom syskon, ty for barnahjertat
finns hwarkett rang eller ständ, utan kärleken
gör under deßa är ännu alla lika, säsont det
alltid borde tvara, hwarföre oeksä frälsaren sä-
ger: om J icke blijwen säsom barn, kunnen
J icke komma in i himmelriket.
Medan de nu sälunda knäppte äppelkärnor
pä hvarandra, flög en af Sosis äppelkärnor
i Minas öga, sä att denna började storgräta.
Sofi sprang dä strax fram till henne, omfam-
nade och kyßte henne, samt borttog kärnan,
som ännu satt qwar i tvinkeln mellan ögatoch
näsatt och sade: ser du Mina, det här fröet,
som nu gjorde dig ondt, skola tvi lägga ned
i burken här, kanske stall detsamma tvära upp
och gistoa dig ännu mycket godt till belöning, —
ont du är snäll.
Och sä tog hott kärnan och lade den ned
i mullen, santt jkres pä en pappers-lapp, den
hott fästade tvid burken: «Minas äppelträd.««
Dä Mitta säg denna lapp frägade hon,
htoad deßa streck betydde, dem Sosi hade skrif-
wit pä lappett.
Sofi förklarade dä, hivad der stod jkkistvet,
och Mitta förundrade fig, huru hennes namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
