Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
kunde fästas pä ett papperslapp och läsas all-
deles som man läser ssFader tvår-« i obeboken.
Ja, inföll Sofi, när man lärt sig att skris-
tva, så kan matt på ett papper teckna allthtvad
man tänker, och sedan kan ett annan läsa dei-
sa tankar.
«Det är jtt lnstigt,« sade Mins, «kan dn
Zosi också ikristva?««
«Jag skref jtt nyß på denna papperslapp,
som dtt ser. Min mamma har lärt ntig att
fkrifwa.«-
«Oeh du kan skriftoa allt htvad du tänker?«
frågade Mino-
·-Ja, inte så bra ännu, men det hlir allt
bättre, ju längre fag östoar mig.-«
ssDet är toäl mycket stoårt att lära sig?-«
frågade åter Mim-
«Nej« stoarade Sost, det går nog fort, ilott
man har lust oeh först kan låsa inantill i bok
toälz och det kan ·jn dit Mina. Will du der-
före, så skall jag lära dig att skristva?««
«Sä gerna, om jag blott kan lära ntig.««
«Nå, då skola tvi sirar börja-« Sägande
dena, tog Sofi en liten hrädhit, hivat-med hon
slätade sandett på gången, och skref sed-misan-
den nägra bokstäftver, samt bad Mina göra
efter dylika. —
Mina begynte sålunda taga lektioner i skris-
ntng. De första dagarna fortsatte hon med
att skristva i sanden, sedan på griffeltafla, och
slutligen på papper med bläck och penna.
Det gick raskt framåt. Snart kttnde hon
redan skrifwa små bref till Sofi. Oeh alla i
hennes hemort förundrade sig öftver att flickan
i torpet kunde skrifma, ty i hela socknen hade
förut ingett annan kunnat det, utom herrskapet.
Lilla Mina betraktades det-före såsom ett un-
derting.
Mett fä funnes der i grannskapet trenne
barn, htvilka äftoen ssngo lust att lära sig
skrifma. Mina blef deras lärarinna. Rsr
dessa hade lärt sig skrifkonsten, lärde de dnr
andra. Slutligen ansåg alla liarn- det för en
isior stam, att icke kunna skrifma; och få toille
alla lära sig-
Nn äro omkring tjugusem är förflutna fe-
dan den dag då Sosi och Mitta lekte i träd-
gården med äppelkärnor. Dett kärnan, som
flög i Minaö öga och sedan blef nedlaggdi tonl-
len, har längesedan hwarje är gistoit henne
goda frukter, men ännu bättre frukter blefdesi
anledning till genom papperölappen, htvarpä
Sofi hade skrifwit. J hela K. socken och äf
tven deß grattnsocknar sinnes numera knapp-
någon , som ej skriftligen kan uttrycka smakas
kar. Så blir det af ett litet frö ett stort träd,
och af ett god ger-ting många rikliga wälsig-
nelser.
Det vackra menageriet-
Theodor har en onkel, mycket gammal och
pä samma gång mycket älsktvärd: dengodasle,
den tsenstfärdigafte, den gismildaste bland alla
onklar.
Entedan Theodor är flitig med sitta leon
och lydig , så har han ett lugnt samtycke och
glädtigt lynne, och är älskad as alla. Hans
moder är stolt öftver honom, och hans onkel
gistver honom de tvackraste stänker-
Nyligen gaf han honom en sior hot med
förgyllda permar, htoilken kallas kolonist-e-
trädgården. Det är en besitisning öst-er
alla sällsynta tvexter och djur, htvilka finnas
i botaniska trädgårdett i Paris.
J denna dok finnas toackra kopparstick, hwil-
ka framställa alla slags djur: ett lejon, en
björn, en panther, en elephant och en nos-
hörning m. m. —-
De som mest förtjusa Maria, Theodors
lilla syster, äro fåglarne. Ack, hivad de ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
