Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lös
—- Åh, man eldar honom blott engång om
dagen-, och med en liten knippa tved, så liten
- att ni , min nådige herre , slulle på ett qtoart
förtära tio gånger mera.
Smickrad af den listiga eldgaffelnö artighe-
ter smålog marmorkaminen med sin breda rann-
J detsamma kom ett piga in, och satte toed i
kaminen, som stolt östoer sitt storlek, emottog
börda på börda.
— Tag något gramoed med, mitt lilla tvätt
— sade kaminen till pigan — jag’tvillej blott
lysa utan ästvett låta höra af mig.
Och pigan gjorde som hatt bad, och tände
pil brasan.
Det toar en kall minterdag, och några frem-
mande tvoro bjudtta till huset.
Man samlade sig omlrittg kaminen, som
lyste och sprakade allt htvad han förmådde, och
tvärmde också —- det förstås, — åtntinstotte så
länge brasan sprakade.
Peel mera än en sin klädning lastade hatt
gnistor, och på golstvet bles talrika smarta fläc-
kar af kolstybbet, som han kastade omkring
sig, allt sin att tvisa huru han tvar förklätts
och präktig.
Det war riktigt en segerdagz alla samlade
sig kring den lysande kaminen, som derföre
stolt tilltalade sin eldgaffel och sade:
—- .eatt kan ändå märka att sols är solk;
att den, som lyser och låter hdra afsig, beherr-
star ändå maßan as mennistor och har respekt
med sig. Den dec stackars simpla kakelugnen,
matm- tro man brytt sig om, att ge honom
nägontingl
— Jo — upplyste eldgaffeln -— en liten e-
tllndlg björkbrasa idag morse; men den brann
ner, utan att htvarketi lysa eller spraka-
— SI ynkligt och eländigtl Nä men, har
det hört om kakelnngsstackarn klagar östoer det
siralt, i htoilket han står den der stackarettk
—— Nes, han är tälamodet sjelf. och då nä-
gott är sjuk, later ban dem sätta dela stålar
med yafresoppa i sitt nisch.
— Sådattt kan ej komma isräga med mig,
font iir prydd med blotnstertoaser och bilder-
sade kaminen —. Gttd ske los att man råkar
tvara född till något bättre. Jass, han tål
allt den stackarir, tillochmed att bära hasresopp-
stålar. Det mätte toara för ljufligt att vara
kakelugtt. -
Men kalaset tog slut, och tvinternltles sträng-
oel) man eldade icke mera i den stora salen-
der nu den högmodiga kaminen stod med sitt
lilla hos och riktigt hjertfriis. Dörren till emu-
met, der kakelugnen fatth, toar stängd, och
derinne tvistades nn menniskorna, sstväl egna,
som främmande.
Då kom engång pigan genom den stora sa-
len, och kaminen talade henne till och sade:
— Hör pi hon, lilla tvän, har hon glönte
bort, att jag finns till, hwarsöre ger matt mig
icke.toed? jakt skalle tro, att jag, sist då jag
fick tved, både lyste och sprakade så att det
hördes; minns hem kanske icke det mera?
— Ål- ja, men herrskapet tycker att det lir
sä kallt här i salen.
— Kalltl -— kallt när man har mig, det
Ivar knrjöstl Meri htoarföre består då herr-
skapet mig icke tved? Jag både lyser och spra-
kar, och tvärmer så att man kan bli stekt,
när jag sätter riktigt till.
— Ja, men tvär-eten räcker bara sa länge
tvedett brinner. .
— Nå, då ger man mig mera tved, stl är
den sakett hulpen.
— Det går sör, mycket åt, och blir för dyre-
sade pigatr och gick sin wäg; ty tvißtkan man
ha något roligare att tala wid, ätt en gam-
mal högsärdig marntorspio.
—"— Katt dn stiga räsott till denna ossrlåtlis
ga märdslöshet om min dyrbara person, —
sade han till eldgaffeln, —— du har engång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
