- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1863 /
10

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

ga stunder stä och betrakta dent. Dett gode
Cndenp tänkte ja,1, har haft dettt allefatttmani

na tvotso utslagna oeh fmttltronen mognade.

PS samma fäet hade tvi oeku det sistförflutn-

Ffl pssk och efter jordens stapelsk öppnat hftn- lät-el gjdkl ltlkd trät tllittsia VWde-

tnelens fönster, samt strött dettt omkring i den
oändliga rymden. Jstttttterhet behagade tttig dett
föreställningen , att en hel hop betvingade englar,
antände hwarje afton deßa hitnntelsta lins.
· Utblllfandet deremot- trodde fag, stedde af ett hop
fats mönner med plttßiga kinder, htvilka ont
dagartte htoilade fig i de mjuka ntolttlsciddarne.
Mia stoddöettgel aftecknate jag ståttdigt frätt
samla gravyrer. Ottt otkfå mina kottstprodttk-
ter för ett ieke intvigd tvoro stvåra att försts,
st sög jag dock tydligt httttt dett stötta engeltt,
smyckad med guldkrona oeh flimrande kläder,
räckte de andra mindre euglaene små bakelser,
öfwetsttödda med fveker. Ofta såg jag honom
fittande dö ett herrlig theott, smekande en pö
htoardera kniiet sittande litett rofenkittdad engel.
Ulltid öar han mitt moders tnilda anletsdrag,
och-om han tteigongsttg strök hattdett senotn
den lilla engelno lockar, så gjorde han det pre-
els sä, font mitt moder alltid plägade göra.

Däraf fer matt, att ntitt ntoder tvar för mig
allt ädelt, älsttväiedt och ljttft, font en barna-
sial kan föreställa fig. Derföte smärtade det
mis, dö hon tvid tvära liifeöfningar tog ifrlltt
enig fä mänga stöna inbillningar, oeh förde
enig frätt den barnsliga poesiettd blomstergskd
till mullighetens öde filt. Men hon förstod
oeksö mästerligt att oförutsett leda mina tan-
kar lanttan riktning, efter det hon under fkiitnt
oth löje hade ftoiiftoat ett sittnd med tnig os
Eds-tingens tvingat.

Lill oß lltta fållade sig snart en nionde ·«or-
Heloisa- och det tvar ett liten foster, htvilken
toi alla älstade fä högt, font hade hon frön
första början tvarit med oß. Redan ttttsnkte
uti allehanda planer för sommaren, hurtt tvi
flnlle draga den lilla fyfeeen twäkflätade bakn-
evagn tett trädgätdtw dea tiden dö blommor-

Dagett inträffade då hett fknlle döpas; tot·

barts prålade i tvära bäst.t kläder. Hoa fick
heta Helettaz och tvi tvoeo ieke litet stolta öf-
tver att få öftvertvara den heliga arten, och

ttjuta af alla de goda konfekter och sviter tu. m.,
htoilka tvi såga utbredda pä borden. Me-
tvår glädje fkttlle snart förbytas i sorg; dock
derotn hade tvi ittgett aning ätt.

Straxt efter dopet, medan gästerna drttekttv
toin, och tvi stodo i tviintan os allt detgoda,
font komnta skulle, kom tvår fader inspringan-
de med bestört mitt, oeh förklarade att tvär
moder tvar betänkli,tt fink, oeh att lilla Hele-
tta iiftven låg i dödsskatnpetu

DS utbredde sig öftver den glada försam-
lingen ett allmän bedröfivelse, och emedan tvår «
fader ieke kottt tillbaka , aflägsttade sig alla tvä-
ra gäster. Endast presten blef qtvar.

Mariana, barnpigan, lade för oß rikligett
af dett granna traktetittgett; ntett den tville it-
ke fntaka oßz endast de minsta njöto af läckers
bitarne, snedast tvi andra sutto stumma oeh
fördjupade i tankar, och ncir Mariana slutli-
gett utbrast i gråt, greto tvi alla, tttan att
doek riktigt förstå faran, fotn hotade oß.

Matiatta förde os- tidigt till sängs och för-
manade oft att hälla ost stilla, för att ej före
flimra tvär moders fjnkdont. Ack, tvi skull-
ttog, utatt förmaningar-, ha hållit ost stilla,
ty tvi kunde icke förgäta tvår faders bestörta
utseende.

Lange hörde tvi huru tjenarette fptttngo al
och an. Slutligen kont dock sömnen och till-
flöt tvära ögott.

Ont morgonen ftttttto tvi tvär fader i tvärt
rutt-. Hans annars få röda kinder tvoro nu
bleka, oeh ttr hand ögon stöttade oupphörligt
nitar. — Hari fnoftade och iemrade fig. WI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1863/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free