Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade aldrig sett trär far gräts-, dersöre tooro
toi dubbelt trassstde och skreko öftoer lytt-varast-
dra, ss att det hade kttnnat töm ett sten-
sEr moder är död,s« sade hatt, ssoch eder lil-
ia syster ockfs.«s Nn forst bief sorgen stor;
toi sprungo alla ttr bäddett, omringande tvår
stötande fader, forsökattde trösta honom tuss
tvära omfamningar.
Det toar en bedtöflig dag, och deß händel-
ser sts ännn tydligt uti ntitt minne. Förit e–
tnot aftonen tordes toi inträda i likrttmntet.
Lakan tvoro hängda öftoer fönstren, och tosr
moder låg qtoar linnn i sin bädd, tned lilla
Helena på arme-t, allt-eko fä som dagen för-’
It, då de båda ännn lefde.
Pii tvår faders toink knäföllo tvi alla till
dött; mest toi kunde icke detsa; otdettsörtoand-
lade. sig i snyftningar och Aage-skri, fä att
tvsr fader måste lata fora osz ne. Jag allena
tordes bli antar ett stund. Dii alla tooro ut-
gångna, stod jag häftigt upp och närmade
ntig bäddett, ty tttin moder liig der sii ingi-
och skött, att hott omöjliztt kuttde toara helt
och hållet död för mig. «Matttnta!« htoiskade
sag, ««icke sannt, du är icke död, du sos-vers
Jag önskade iinnn en gäng sitta i ditt sannt,
och läsa nted dig l« Men min moders läppar
öppnade si,t icke till stoar.
Jag hade hört omtalas att de dödad krop-
par äro kalla; derföre grep jag i tnin moders
hopkttcippttt händer. Ack, de kändes kalla
som is.
Ntt toar iag öftotrtogad om den sorgliga
werklighetett. Jag giek ne medtoatklande steg,
och toille icke höra på Marianas kärleksfullas
oeb tröstande ord. Och till låkarett, som sn-
att dröjde hos tas-, fattade jakt ett bittert hat,
tv hatt, som kunde göra alla menniskor friska-
Ivar, såsom jag trodde, skuldett till allt.
Ester några dagar fördes tnin moder otlj
Cillas till grafit-en, sons tsar os dett wackra-
ste delen as kyrkogärden. Der planterades af
min fader och mig många tvackta träd och
blommor, och htoatie giltig ja.1 gick att se om
dem, söll jag på knä toid grafstenen, tänkan-
de ps min älfkttde moder, som toar en engel
dernppe i himlen, och med sitta blickar frän
stjerttortta såg ned pä mig och mina syskon-
(Forts.)
Mihlnarkatten.
(Efter en dansk östverstittnins.)
1:fta taflan.
J sordna dagar afled engsng en åldrig mjöl-
nare, och hans trenne söner delade hans alvar-
ötenskap emellan sig. Mett sil särdeles scntnt
oief denna estoarlstettskap icke delad , ty den
ildfta sonett, sont efter fadrens död toille toa-»
«a herre i huset, lade toantarne os qwarnen
och tillegnade sig den. Dett mellersta åter grep
sadrenit åsna i betslen, happade upp pli des
ogg och gjarde sig sålunda till herre öftoer
den. Sä återstod dett yngsta sonett , som toar
ansprllklösasi och saktmodigast och för honom«
gick det sti, sout det oftast går för hans geli-
kar, att hatt fick nöja sig med hivad i huset
blef att-ar, och htoad som es dugde st de att-
:ta. Och sa siek han på sin lott iirstoa sin
iflidna faders stora, gråa katt, htoilkett toisdk ·
ferligett hade ett granne glättsattde skinn och
dito ögon, men i det hela dock toar slott ett «
— katt, sotn icke kunde annat lin masts sig "
i solstenet och äta, samt näsonasng knipa lis-i
toet af ett tnöß. »
Drr på planschen kan du ntt se, httrtt den
ilesta brodren stiir derme, och malar slttmsök·;
nnder det han med ett ganska toigtig min hitt-
ter ett sörntaningstal till sin yngre broder-
som sitter på aöneroggem Den yngsta bro-« »
oren äter sitter der tnodsåitlo i stugan toid sl-
frukost.; och hans katt, som utpß tagit sig est
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
