- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1863 /
16

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

1.: Att gå.

Vid gående måste armarhe röra sig frit,
häfvudet hålls upprätt, magen dragasiw,
axlärne dragas bakåt, fötterna röras paral-
lelt med jorden och kroppen hvila: Iwar:
kem på tårna eller hälarna, utan på hela
fotens När” man börjar gås lyfter! man
först enär föleny knän ’ocl: höfter Hållas
raka, och tårna böjas nedåt; När den e-
nar foten nått marken, upprepas déetsam-
mar med” den ”andray och på detta sätt fort-
far mån att öfra: sig. tilldess: man: lärt
sig att gå väl:

4

2: Springa.

Då man springer, får man icke lyfta
benen för högt och bör hålla armarna
nästan stilla, för att icke genom ända-
målslösa rörelser göra motstånd mot luf-
ten. Ått springa i cirkel är en god rö-
relse: men man måste lilet emellan än-

dra riktningen, så att man blir lika öf-
vad i att springa åt begge hållen. —
Flickor göra i allmänhet en fal figur,
när de springa. Till en del ligger skul-
den hos deras kläder, men äfven deras
kroppsställning bidrager dertill: Deremot
kan en karl aldrig gå så ledigt som en
qvinna;

3. Hoppa.

Första regeln härvid är, att man kom- |

mer ner på tåspelsarna, men aldrig på
hålarna. Knäna måste höjas så, alt man
efler fulländadt skutt kan med vadorna
Under skuttet kastar man
armarna utåt och hejdar, em så behföres, |

vidröra låren.

Til trvtning piladt

sig i fallet med händerna; antedrägten
måste , hållas. tillbaka; kroppen lutas fram»
åt, och begge fötterna höra komma, ned
påren! gång. Tager man anspräng, så
måste stegen vara korta. och påskyndas ju
närmare man kommer det ställe, derman
skall taga språnget. Mian. måste börja
med; medelmållig höjd eller: bredd och -
först efterhand, när man blifvit! mer öf-

vad, öka dessa.

4. Hoppa i horizontel riktning.

Man gräfver en graf, som mot ena äns
dan småningom blir bredare, så! att:
man, dagligen kan laga ett större: språng;
Anloppet bör vara ungefär 20/ steg, föt-
terna hållas tätt tillhopa, och skottet bör.
jas dermed, att man slödjer | sig på. ena
fotens tåspetsar, hyarefler denna fot skynd-
samt får följa med den andra, så att heg-
g& samtidigt komma till marken; ar.
marne och kroppens öfre del hållas något
framlulande, synnerligast då. man kom-
(Forlis.)

mer ner.

Upplösning
af i föregåride nummer förefomnmante
Rebus N:o 17

En hal fyfionomi.

Rebus N?2.

i

: Karl Achrén,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1863/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free