Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
is
de redatt saltat så bestäntda jöreställttittgar ottt
henne, att ingenting kunde ändra dem.
Häritttills hade jag alltid toid bordet intagit
mitt aflidna moders plats; tttan hade gertta
lentuat mig den, emedan man kättde tnitt till-
giftoenhet och kärlek för den aflidna, och icke.
onödigttois tville bedtöitva mig. Dentta plato,
tänkte jag, skall gå förlorad för mig; tttitt
stoj-noder stall taga dett, ty alla mödrar fula
bredtoid fäderna.
Ändtligett kottt brölloppödagett, htvilcett sis-
rades i närmaste stad, som tvar brudens sö-
delseort. Wär fader öttstade att tvi sittlletoäk
komna tvär nya moder med ett litet skaldestyc-
Ie, oeh ja,1 blef nttvald att uppläsa det. Jag
lät detsamma ligga lttan att bry mig derom,
och då Mariana grtf mig det, och bdnfallande
bad mig, att ej tvara så egenstttni.j, kramade
jag papperet i ntin ficka oeh föresatte mig att
ej lära mig det. Jag kunde ltktväl ej lära
bli att i hemlighet genomläsa det. Oeh se, det
behagade mig särdeles, ty det paßadeitän bör-
jatt till slut på tninaflidtta moder. Entot min
toilja kunde jag det snart utatttill oeb uppläste
det ofta, htoartvid mina tankar alltid loände
sig kring tttin döda moder-
Klädde i heldagsdrägt tooro tvi alla förfarit-
de i salongen under toäntatt på lvagtten, forts
fulle hetnta oß tvår nya moder. Mina fy-
ston hade knappast tålamod att tvänta, och
jprttngo tvid htvarje buller till fönstret. En-
dast jag satt trotsi,je i en knut, ntan att röra
mig, och jag kände huru mitt ansigte för hwar-
je minne, antog ett buttrare utseende. Hade
jag ej fruktat att mißhaga min fader, så ha-
de ja,1 sprungit till stogett, och dröjt der tills
mörka qtoällen.
Nu höll ett tvaga tvid trappan. Mina sh-
slon ropade otåligt till mig: der är hon, Wil-
helm, tom fort! Men jag sbrblej butter i
min tvrå och loft-de icke upp mitt hufwud,
innan ntin fader jemte den nytt modern in-
trädde.
H.ttt föreställde ost alla för henne och sade:
Deß.1 äro äftoett ditm barit, Sofie. War en
god moder för dem, såsottt deras förste mo-
der har warit. Jag toet att de stol.1 gisra dig«
g’ä:je, ty deras hjertan äro rena och oför-
derttvade.
Jag skalle ockjä fä företräde; men tttitthus-
nutid hängd-, jag toille icke se tnitttnoder. DS
höjde mitt far glädtigl mitt hnitond och sade:
Denne är den äldste; han har alltid af hela
fin själ älstttt sitt moder och skall dersöre äs-
ntrn älsta dig-
Dä mäste jag, mot min toilja, betrakta
min styfmoder. Fttll aj jöetoärtitt.1 toarseblef
jag, att jag hade gjort mig alldeles falst.r jö-
J stallet för ett gam-
inal, ful qtoinna, santt jag en högmextqtoitts
itogestalt, med stötta, regelbundna anletsdrag,
nr htoilka munterhet och toältoilja strålade.
Det loar ett ansigte, till htvilket tttan owilkor-
ligt kände sig dragen. Mina systott tooro oet-
så straxt förtroliga med henne, och i nästa mi-
nut satt ntin minsta broder i hennes samn«
lekande med hennes lockar, och görande en
mängd naitoa frågor. Men mig hade ond-
tlatt tagit fä helt och häller i fett träld, attjas
emot mitt bättre metande, behöll mitt omättli-
ga sinnesstänming.
Ester det att hon hade gijtvit ost alla ett
manligt ord, gaf mig, mitt fader en toittk att
uppläsa staleeslhcket. Jag ställde mig attuppi
läsa« det , mett tored tnnnttett i tusende bugter,
och stammade ss på hmarje ord, att intet en-
da kom ordentligt frant. Sltttligett tystnade
jag alldeles, oeh brast ut i ett tjuta-ide grät,
alldeles som någon hade slagit mig. Då los
min fader mißlynl mig i handett och sade: D-
gilr mig ledsen! Men mitt sthitnoder ställd-fl.
reställningar ont henne.
emellan oß båda oeh intoände: han lik stels-«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
