Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
gen, entedan hatt icke känner mig. Sedatt
roande hott sig till mig ttted deßa ord: Grät’
icke Wilhelttt, det hade kunnat hända htrem
som helst; toid ditt iilder gret jag osta sotttdtt. ,
Låt oß ej toida1-e tala derom. J morgon el-
ler östoertttorgon är del bättre.
Ntt erhöll hwarochett afoszttt pteeettt, hivar-
östoer ett högljudt jubel upphäfdes. De skatt-
ker jag erhöll tooro de basta, ehuru jag minst
sörtjtnade dem, ty utom ett nattsack, full ttted
böcker, såsom Mariana hade förutspått, fick
ja,t ett pilbåge, rikligett utsirad nted bildhtt,1i
geri. Jag hade så grena gripit i bågen, och
begärligt skelade jag ocksi os böckerna; tttett
mitt trotsighet tillät tnig icke att toidriira de
wackra skätttertta5 och medan alltt ann-njuts-
lande sprttngo omkring, smög satt tttig bort,
och toisade mig icke förrätt Mariana kallade
mig till bordet.
Alldeleö riktigt, såsottt jag hade förmodat,
satt hon på min plats trid bordet, och jag
hade icke mod att, såsoitt en tttig tillkomman-
de rättighet återfordra den. Mike ansigtc ut-
tryckte sakerc tydligt mina tankar, ty mia sa-
der såzt på mig ttted en sträng blick, och an-
tvisade mig plats toid hennes sida. Musicas-
toigt intog jag platsen; tttett smakade ej en
bit och bestvarade ittgett af ntitt stysntodets
wältoilliga stå-tor.
Jag såg httrtt uteltt samlade sig på minsa-
derö panna; men ja,t gjorde intet fiir att tör-
hittdra otoädrets utbrott. Estermältidett, hwil-
ken söt min skull försiggick under obehaglig
tystnad, måste jag följa honom till ett attnae
rum.
silheltm sade han, htvarsöre iir dtt kär-
lekölöd emot ditt moder, sottt menar lviil med
dig och dina syskons Jag roar tyst ett stund;
men dit hatt ttoingade mig att stoaea, pustade
jag slutligett: jag katt icke tåla hennel
Min sadeezlade mig i arrest, med den ho-
telsen att så dlistva der tttatt mat och dryck,
tills mitt trotsighet hade laggt sig.
llpprörd som jag toar, föresatte jag mig att
helre hungra, ätt gistva mitt stystnoder ett godt
ord. Serart det-efter kontmo mina shstott och
talade med tttig gettottt dörrspringan, tistoen
Mariana talade med mig. Först gas jag dem
intet fruar; men slutligen sade jag dem, att
de icke skulle bekymra sig ettt wig, emedan jag
hade föresatt mig, att ej lslistoa plägad as mitt
.stttitttoder. Och då intet östoertalattde hjelpte,
lentnade tnatt mig åt mitt öde, och jag hade
god tid att göra tttitt framtid söi mörs sont
möjligt. (Forts.)
Mjölnarkatten.
Greets. fe. föreg. n:e.)
2:dra taslatt.
Skontakaren inträder i tummet, kch i ett
stint hoppar katten stött bänken i gamla far-
fars stora lättdstol. Gottlieb bemödar sig se-
dan att göra det för skomakaren begripit-te att
hatt skall taga mått till ett par stöflor åthatto
tvätt, katten. Skomakaren blir toißerligettttåi
got sörtoättad, ntett sont hatt trißte sig ha
många öste-er hatts skodott jamande kunder sör-
ut, så gladde hatt sig att här åter så en till;
tar så mod på sig, och biter på tänderna,
när katten stöder sitt taß mot hans kala hjes-
sa, satttt beder den ttnga herrn blott något li-
tet mera dra in på klottra. Under det stenta« ·
karen sålunda tar mätt, stryker han katten med
handen uppför bettet. Denna begynner strax
att «spitttta« som det heter, satnt säger till
Gottlieb: goda Gottlieb, jag häller rätt myt-
tee as dig. Du har aldrig strukit mig emot
lott, du har thit mig i fred sostoa i solste-
ttet, och tillothmed törstoarat mig mot dina
böngstoriga bröder, när de tvelat söta enig
i insett rum sör att stryka min rygg och se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
