Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
När du om sommarmorgonen for ut att
meta och med ekflotten gled fram i det tvaekra
«Sneckfnnd,« flig dtt pli toenstra sidan «Ha-
gandden,« bland hivats tallar tvi ofta plockat
bär och blommor, — och åt höger den lilla
«Löfholnten,« der emellan björkar och alar en
liten geönmälad stuga med htoita fönsterposter
framskymtade-. Om dn då för att höra ps
foglarnaö stinger höll stilla med årorna, korn
snart ttr stugan en gubbe ner till stranden,
nickade ett manligt «godmorgon» åt dig, och
steg i sitt båt samt rodde öftoer till Haga-nd-
den , det hatt förstoaan i flogem När dit kom
benr, frågade du kanske, htoem den gubbeie
war, och fick toeta att «det toar gamla träd-
gsrdsmästarem sont alla kännazss och toilledtt
tveka mer, så bad man dig fara till honom-
·«to hatt fåg ingenting heldre ätt rafla goßar
och flickor och för sådana berättade hast fitta
underbara sagor och alla möjliga roliga hi-
storien-« «
Ja få hällde det Klas och Wilhelm och så
sade anan ät dem, men ändock blef det ingen
färd af den sommaren åtminstone, ty de hade
fä oändligt mycket annat att tänka pä. . De
stnlle sinnna och meta och gyatnastieera och
exekreera och plocka bär och famla blommor
och hivad toet iakt! Sä kons höfter- och med
den lerorna, så att gamla trädgårdsmästare-i
snart blef glömd.
Nägra weckor före jnl blef det kallt och is
frös pä tviken och fkolgoßarna fingo sirinnlof,
och" lörarett sade flämtande: Mett akta er ba-
ra att strinna långt ut, ty der är isen swag,
och ont al drunknat-, så tvankaö det «dafkis—«
när ni kommer tillbaka i flolan. Ja ia, til-
lade han alltoarligt, finken på föräldrar och
fysion, fä blifioett J icke Ioäghalfar, och flam
stsdett skolgoße, som lenmar sin kamrat i nö-
dens finndl Goßarna lofwade akta sig, och
is bar det utaf.
Niir de en stuttd strunnit, kontneo alla flieå
korna frätt fruntimmers-skolan ned ps isen och
började åka kälke nedför «Bennn6hnöberget.s
Nu smulade sig alla goßartta dit, och karl
den, font kunde göra de wackraste utandnin-
garita och cirklarna och strinna på ssytterkants
och «innerkant« och ssfkiira rnnor;« några af
rektorisiertta tooro artiga katoaljerer och drogs
damernas kälkor tillbaka opp för berget. DS
fingo Klas och Wilhelm se något, som flad-
drade och fördes af toinden mot sundet.
— Htoad är det? htoad är det? sade Klai.
— Ett fråga ur katekesett, fioarade Wil-
helnt lugnt.
—- Ja, ja, enen det, font fladdrar der-
borta.
— Skrinua toi och fe efter?
—- Men det går ström i sundett
— Jale ditt pultronl
—- Pultron är jag ej, men magistern sa-
de . . . .
— Magisiern sade: stam åt den, font lero-
nar sitt kamrat i nödens stund-
— Sa’ han?
—- Jal Sefå kappas tvi nu?
— Jag följer med — sade Eliel, forn döt-
dse hivad goßarna sade-
— Ett tu tre! Lilla marsch då! kornetten-
detade Wilhelttt.
Nn började kapplöpningen!
bar af! Jngen fick ännu öftoertaget, enen
Eliel börj.ide tröttna. DS påsttittde ban sig
fabeln on ssRsftoett och KräftatI,-s som has
läst i Eos, och tänkte, att hatt toäl till slut
kunde nappa tag i de andras rockflörtea, uta-
att de märkte det. .
PS tvagen sade Klas åt Wilhelm: Ot-
jag faller in med fötterna förut, så ka-
du taga mig i kragcre, fast lag tvi-il ocksä knu-
dk hjelpa mkr ficti, — mest flnlle jag tvi-indie
puftondet förut nedst, få katt det hända att
Hufchl fä det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
