Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sent sota ligges på bondel, ila vet icke
lev-el elet vill sägs stl kryo- oale lenast-.
sos bellet- eliz att ela iclee slöa-mer- set
esse nu i Fiat-set tinqu se snäs-g- enris-;
lxviii-so leröel frusit bort ocle levillro ten li-
tls stot- eeöel. Vlll salts skvatt elit gifv- nå-
zot åt eleat som lenast-IT skalle elu vil-
jo, som lilla Atm- körs-len något af tllaa
stojets oale beqvämligheter köe- stt hjelp-
elio fattiga etisk-? 0 tjal- leitspå, cel-
slåm ej bart all-i elin- lsöaek till Gael
ides-slaks ele esse-go Finlands futtig-, som
II fltl sorl-so elds-kot- aeästo sälta sill lit-del;
ses Suel slall visst lek-ro elio boa och i
kli-diss snitt välsign- väkt liii-« Fieluaess
tusa. T. s.
MIPS-kby-)
Cndetet.
Det toae engång en liten flicka, som hette
Elli. hon tror aldrig olydig. bon gjorde
alltid sned ett manligt och glade ansigte lin-ad
hennes goda föräldrar båda henne one. Hade
ni sett henne, då hon satt i skolan med sina
Höcker, så stnlle ni hastva funnit, huru. upp-
märksamt don hörde efter vevad läraren sade
cennes Deesiire kunde hots ockfä läsa, stelftva
och räkna skickligast af alla skolbarnen, och
sittt också sösom den sörsta i stolnn. Htvnrje
tisdag slet domen röde tort till ben-is atehon
sela toeckan warle flitig och beskedlig. Hitru
söt-nöjd sprang hon ej del dem. Och det sun-
de ntan ej söt-tillika henne, tv hon tvißte att
dö hon spisade sorter derhemma, fä tog mani-
ena henne ej allenast i samnen och lyste henne
ds de röda kinderna, och kallade bentce sitt no-
de, enande basni, utan gick änden nu sinnrik-
Hdtd och framtog en blank silsioerslane, som
flin gas Elli söt det röda kortet. Silfioerpmi
slitsen tillhörde nu Elli allena, och bock kun-
de ann-ända den, som hon wille. Hon gjor-
de ej , som barn tvanligttoiö braka göra, nem-
ligen köpa snask oclj sötsarer, nian· bon lade
den i den tvackra sparbößan, som bon hade
fått till julklapp af sist morfar. Deruti woro
redan en mängd smö silstoerpenningar. och
tillochnted nästa rubelo stocken, drm hon säte
på sin födelsedag. Elli Ivar således en liten
rik flicka, och hon blej hwatje toecka rikare-
1y hatt sick htoarje lördag ett rödt kort. Met-
det war ej allenast då detta sött hon förökade
sin lilla statt, hon leende också sticka rött-sött.
Rednn herde don förfärdigat twä par stenm-
por ät sin pappa. Mamma hode säwäiimidi
ten , som på kitsliga andra ställes i nystanet
gömt« en och annan liten penning. Hivarie
gäng Elli hade slickat så litat att en pennian
klingande föll ut, ss tillhörde den henne. Nä,
dc skulle ni sett de små fingrarne, huru flinkt
de rörde lig, ty bon tville ss gerna föröka sin
lilla rikedom. Engäng satte hon sig att est-
na sin skatt, soen då utgjorde fem tudel. ssDet
lik en stor summa,« tänkte den lilla flickan-
-«jag hade ej trott enig äga iå mycket pennin-
gar.« Den stora spardößan på hwilret stod
skriswet med gulddosstäftoet: «Spara pennin,
så har dtt snart matten,-« sela helt stolt ne,
som om den tvekat sägn: «Ser dn, jan har
hast rätts-« «Ja du har haft rött,« sadeEls
li och nickade förnöjd med hujwndee. Men
på engäna började hots tciuka ester hivad hon
stulle göra med så mycket penningar. De gjor-
de benne ingen nytta. din de dlefnse liggande
i jparbößatt. Hurn stön också den tanken toar-
att ego fem rndel och imma slaka dens i hatt-
den tillsammans sii akt de klingade, så tänkte
hatt ändåH -«Nej jag måste ann-ända dem till
något bättre,s« och då hon ej sjels wißte till
hwad, så sprang hatt till sin moder och berät-
tade henne sin nöd. «Ja,« sade modeeit leen-
de, «dtt har visserligen etl slott bekymmer-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
