Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ukk- yk penningar katten fick af kungen les-
s« Wa husbonde Gottlieb ett sorgfritt lif.
smyg fpkesaete med äterbönöjagten alla dagar,
sch hade nötsonthelst fritt inträde uti kungens
tör- Ptt planschen här ser ni, buret tatten,
sys kommen med några ökerböns, står och
värmer taßarna framför elden ispifeln. Köks-
pigau plockar äterbönsen, bofnarren sitter och
leker med de döda foglarna, kusten kommer
in, fattar en ölstänta och stiger: kungen stall
promenera l tvagn ned till sjön. Nitr katten
hörde detta kilade han hem, och sade till Gott-
lieb; tvill du nu ett, tu, tre bli prinoz sä
skynda dig till sjön, och tafta dig att simma
deri. Gottlieb toißte ej hwad katten menade,
men följde dock honom ned till stranden. Han
hade alls icke emot att bli prins. Fär se, oin-
det lyckades honom. (Fortf.)
Carola trädgårdsmästarens berättelser.
Ntt tvar det pöst-morgon. Solen hade
ännu ei uppgått, men lätta, rosiga skyar i
ister bebådade att det snart skulle ste. Snö-
Iaran bar wäl, och ut ifrön staden tomma
många för att njuta af den herrliga morgo-
aen. Tuppartta golo sin morgonvisa sa det
Stade; föröfrigt toar allt tyst inne i staden.
Snön knarrade under de fpatserandeö fötter,
och man samtalade satta, riidd att på något
sätt störa sabbatsmorgonetts heliga, tysta frid.
Se der tommer äter en ny flott ut påisenl
Den bestär af stolgoßar, som ntt spänna sti-
dor under fötterna. Ja, de äro oß toal be-
kanta: Klas, Wilhelm, Slieh Selim och Wer-
ner och deßutom flere andra, som qwällensörs
ut dstoerenstotnmit att löpa stidor medan sikta-
tan-« nu pä morgonqtoisten ännu bar. sil-
htlen sade till kamraterna: Nu stola tvi löpa
Itt genom Snecksund och sedan bftver fjärden
till «Gulld« midt emotl Frän det höga ber-
get der kan man just bra fe , när solen gör
ttpp öfwer skogens bryn. Detta woro alla med
etn, och st foro de dstner tolken och ut genom
fnndet.« Jfrsn detta korn man ut på stora
fjärde-, och det röt-te en god stund att löpa,
innan utan uppttlldde motsatta stranden. Der
roar nian pä Onlld.
psr togo goiarnd sidorna as sig, ginge
upp t fogen och stege uppför en bergfluttnlng.1
Derifrån kom man till ett högre berg, och
ifrån detta till ett ätt-tu högre. Det toar be-
stvärligt, men mycket roligt att med ena han-
den fatta tag i farans stam eller gren och idet-
samma med andra banden bjelpa upp sin kam-
rat. Nog entvifadeö enribbttstorna emot och
kullerstenarna ställde sig i trägen, men goßors
na tleftoo modigt pä och tommo till toppen.
bör bleftoo de östoerrastade att sittna en före
sig, och det tsar den gamle tridgärdsmitstas
ren, som toänligt helfande sade till dem: Se
det tvar rätt goßar att ni tomma att njuta as
fåglarnas sånger och skogens doft och fotens
uppgång denna wackra wärmorgon.
— Ja sade Iilhelm — fördenskull llro sot
komna hit. Ty tvär lärare sade engängs «o-e
1ni göten som fåglarna, bwilta helsa solen ge-
nast dö den gör upp, stolen i fä fe huru lött
edert arbete gör ont dagen.« Men tvi försto-
do honom icke riktigt.
— Dö — sade den gamte —- stolenJ rost
förstå honom nu. Jag tvill fördenstull derst-
ta eder nägot, medan toi tvänta att solen stall
stiga högre.
Och den gamle satte sig pä en stor sten, och
arm i arm stodo goßarna och stödde sig emot
furorna rundtomkring. csch det ddrjade sens-
ningom bli allt mera llf i trädens «gIettar,
under det den gamle berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
