Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
klängde sina små armar omkring dett döda
modeetts kropp. «Matntna, mamma, ropa-
de han snyftande; men hott låg der kall och
tyst och död. Hennes band torkade icke mera
tåren stått goßetts öga, hennes läppar kvßte
icke mera bani.
Så kom man och tog bort liket.
lagdt ttti ett stoart oeh snl kista.
mamma,« ropade goßett, och digttade gråtan-
de ned på sina knän.
ssLåt bli att gråta,-s sade till honom en
gammal qtvinna, -sdet stall ttog bli sörjdt för
dig. — Och så skickade tttatt honom till sat-
tighttset.
Det: slet han åt sig randiga kläder, och sitt
egen säng; det hade hatt icke haft förut, mett
hatt gret ändå, to hatts goda, kärtt modet-
tvak icke der. Jttgett brydde sig heller om den
lilla, srentntande goßen. Hatt toandrade alle-
na omkring tnkd sitt sorg, och så gingo da-
garna dett etta ester dett andra. Och så kom
söndagen. —
Det tvar en söndags eftermiddag. Alla sat-
tighusbarnen sinlletttattspatsera. Det mar stor
glädje. Jakob blei också glad han. Då hans
moder ånntt lefde och tvar rast, gick hott hwar-
se söndag med honom ut på strandgatan, och
det toae det största nöje hatt tviszte as i werl-
den. Hatt tvckte så mycket ottt att gå der tin-
dee de gamla, skyhöga trädett och se på de
många spatserande. Derföre skyndade sig oek-
så Jakob ttn förött alla andra barnen ttt isrått
saltighnsgården, gick igenom allött, der slere
häggar och rönnar doftade, och såg sedan ont-
krltts sig på de många glada, högtidsklädda
mennistor, som promenerade der.
Det roar en frisk och toacker tafla, sotn tit-
beedde sig för honom. Der htvitnlade stora
och små, glammattde och pratande. Jakob
bles åter glad som föres han sprang muntert
Det blef
«Mantma ,
omkring. Qch så gingo timtnarnaz titan att
Jakob fäste sig tvid dem.
SF bktf Dtk Aftott. Stjernorna begynte att
komma fram, den ena ester den andra, och
den lilla gos-ett toar allt ännn på strattdgatan.
Dan hade aldrig toarit ute ont aftnarne, han
hade aldrig sett stjernorna, tttan endast gettom
den skumma rtttatt i tvindökattttttaren, der han
i tiden bodde med sitt ntodee. Här ttte sågs
stjernorna annorlttnda nt. De tooro så stora,
så klara, så skinande.
Och hatt stirrade upp på dent. Hari toille
genom de otaliga stjernornas hår trånga sin
blick in i himmelen, för att der upptäcka en
stytttt as sitt älskade moder. Hott tvar jtt der-
uppe, hatt tvißte det. Hott hade jtt sjels sagt
att ttiir man toar god, så kommanttppihimi
melen till Grid; och htvettt hade tvål tvarit fä
god som hon, tänkte Jakob.
Jakob såg på himmelen och glömde bettet-h-
hållet jordett, men nhl — der höll ett hek-
ke på att stöta honom omkull, — bom —-
der gick åter Jakob med näsan rakt emot en
trådstattt — aj, det gjorde ondt! —- Han gick
det-före närmare stranden, der htoarken tnennls
stor eller trän stodo honottt i tvågett. Och det
satte hatt sig ned i gräset och så började hatt
igett att stirra npp mot stjernorna. De bles-
too allt större och klarare, och der tommo srant
allt flere och stere, in mörkare det blef. Och
Jakob höll på med att se på dent, ända till
deß hatt siek ondt i nacken; och då såg hatt
nedåt. Mett — tvar det möjligt? — o hur
stöttt, hur förunderligts —ttere tvid stranden,
der han förut endast sett det spegelklara tvan-
ttet, der såg hatt ntt hela himmelen och all-
stjernor, nästan wackrare och större än oi-
toansöre.
Jakob bles så förundrad, så hänryckt. Dan
stirrade ned i det oändliga himmels-djupet, och
glömde heltochhållet de råtta stjernortta derup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
