Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
pe!
Och det sila nt, som om alla stjeruotnaf
det-nere förenades till ett stor, lysaitde sol, som ljöd det ostoanisrätr.
»De salsta stjernorna, de falska stjernorna-
Och röstett ljöd ätetzsotn
lyste honom t« ögonen, men så spridde sig so- hans moders ståt-titta, tneti den toa: ttte fä
ten igen till ettåriga tusende små stjernor.
Jakob tyckte sia se-sma hwitkliidd a bar-i dan-
sa dernere på stjernorna och höra derifrått de
grannaste, de mest himmelska toner.
Den lilla goszen tottr alldeles yr- as all dett-
na herrlighet. Hatt såg dem allt tydligare och
tydligare. Hettt tyckte sig slutligen bli så lätt,
han toille flyga, som de htoita barnen derne-
Han fick lust att sotet de dansa pä de dall-
rande sist-ettorna i djupet.
««Kom hit ned, tom hit nedl« ljöd det i-
detsamrna; och te htoitkliidde barnen slögo ätt-
da upp och srant till hottont och tvinkade ho-
nottt med siktet små händer.
«Jag kommer,- sade Jakob. Men idet-
famma ljöd en stämma ostoait honom; den
lät som hans moders röst. «G3 istil« sade
röst-st, «gå icke, det äro endast salst.1 stjerttor.««
Och Jakob toille se upp ditröstett kom ifrått,
men han kunde icke, hans husnutd toar så
tungt, det söll ued på hans bröst.
stKottt ned till os;, kont, kom-I« ljöd det ii-
tek nedifrån, och rösten lät allt tvackrare och
wackrare, och de hioittliidda barnen kommo
tk.
honom helt nära och sträckte fina armar emot
bottom.
Ntt kunde hatt icke stå emot mera. «Ja«a
kotutner,« ropade han, ssjapj kommer, jag kom-
mer!« Och så sprang han tunt stjernorna i
djupet.
sande fä förunderligt.
De htoittlädda barnen neoro alla borta, al-»
la stjernottta slocknade och sörstvnnno, det bles
fä isande kallt och mörkt -—-snl;, det toar, sör-
Ikäckligt.
«Htoar iie jag, hivar är jagt« stöttade Ja-
M., Dan höll på att qmässoaö.
SQL-«
Och sot-alia, sa hjertrörande. ;
«Fkals mig, skäls uti« « tville Jakob to-
pa, men han kunde icke, hatt ssöttt djupt,
djupt ned. Mcn idetsautma tystades hatt åter
tipp, så att hatt fick se den rätta himmelen
och de rätta stjernorna. ssFreilö mist-« ropade
hatt igen, och åter sjöttk hatt allt djupare och
djupare. Det susade och brusade omkring ho-
nom och till slnt förnam hatt intet mera.
(Forts.)
omtan BEEZTTELSE.
l Emilie-ty Alberts, Albins oclt Vist-os
lleta lia-
tle blott ett sten oct- Inäste Itskva tvål-exc-
lteut ltotltle elakas gamla Ottleel.
lior- tlä ltoa slettlle gås men lian var Så
gott oclt vänlig orel- leatiele bet-ätt- isätt-ån-
ga lustiga berättelses- oclt slet-käre resoluta
alltitl iilslisel tel« barnen. Bq slog
nen voko i ottlecls ritm,settle Vera-
tlii lxiii-—
"«Gt)tl«d
Ottleel berätta oss ltttru tlts kallt slitit ben
al"l)tsttteet. Gotl- Ottleel berätta tlell" szs
".t–! blott ni sitter tysta ocls tioe- pil-v
ho liens-ten loket-els eletta besatt-tele 0alseln
köljantlee « ·
"plia satte-I- ltatle ett londlgoelo, dorisle
liesülite ltvatzse Sammat- oclt tlek vi vlßtäeltås
lita-sköt- minks-Tratter-
ltatsmmtsküttslers växte ett skötet äppeltkftli
en elel al« sommar-en.
Isle sotet-ant- elå vi tidig-ve in vanligts-Elisp
Dä uppstod ett buller, ett susande och ben-!
tetele till landtgotlset, satte pappo- etci vii
itelee Sltttlle kei taga äpplen krän-:tklitlet,
kön-än tum gos oss tillåtelse Jert«illk"7eitd«34
ila-i äpplena icke ännu voko moset-difo-
Liiuge ettotstoso vi frestelses-; tukttIH·it-F
tes-selas min brottet- Äkatlt oclt jak-oss alt
lilicva upp i trädet, tlå pappa vet-stigen
vak bokt- NT sia lismat-ke, os satt lata ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
