Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
norna-s tänkte hatt; och hatt tyckte sikt se hela
himmelen öppett för sig och httrtt ettglartta
ltväftoade der otnktittg. Och hatt såg äftoett«
Äftoeu hon hade htoita tvingar-
sltt moder.
lifsottt englarna. Det toar hrrrlizzt att se allt
detta. «Jag kotttntkr, jakt lonttner,» ropade
hatt ätttttt, och ioetsatttttta tyckte hatt att en
ett-tel toa honom i handen-
Ettgelett ftväftoade ttted Jakob upp allt hö-
gre och högre itt i hittttttelett. Hatt kättdc en
obestriftig salighet gettontsirötttttta sikt; der öpp-
nade sitt för honom en herrli·a«7et, som icke
katt uttalas, der ljödo låfsåttzter vel) totter«,
btoilktt alerta bliftoit hörda på jordett.
Och Jakob sått ästoett sitt tttoder. Hott toar
icke blek och astärd fåsont här nere på jorden.
Hetttteo krottp skett såsottt den klaraste stjertta
och långa strålar sträckte sig nt åt alla håll
isrått henne. «Nn har jag den rätta stjctttatt«-
sade Jakob och sjönk i sitt goda moders sannt.
Solett steg följande morgon herrllg upp och
kastade sitta lättga strålar öftver staden. Ett as
deß strålar föll äftoett på en gammal tttatt,
sottt lått ihjälfrnsett toio åstrattdett. Det toar
Jakob. sStackars fattighttngakob har settsit
ihjäl,– sade matt. «Gttd ske lås, att hattfick
eo. — Ja Gttd ste lås, att hatt hade sttttttit
de rätta stjerttottta i hittttnelcttl
- ven fattiga gossen.
stoet vak engång en lite-i gosse, sotn
hette Julian.
bellet- belinntn, sotn littnde taga ltonnttt
ann bade ej kötsiildkctk, ej
till sig. Ven stat-liars gosse-i var sti kitt-
tig, sii futtigs ltntt ltzitle ingenting sittlek-
va ntatL Det cmln ltan iigde vat- den lil-
la gnatla liojnn, sunt lians snot- Wknt be-
bott med stanna-, då bon ännu lekde,tnen
den vak numera oj af något vitt-de, ente-
tlsn den vat- belt förfallet-. dolt-in vat- köt-
liten att lit-ann kilt-sörja sig nted arbete,
ban vat- blott sex ät- gnntsnab Gertie vil-
le ltatt väl arbeta, om ban blott bannat,
men som lian ej kund-k, så visste ban ies
En dag satt
ltqtt just nclt tänlite dernltltåz då linnes-an
lse livatl lian sltnlle göra.
iltiig sitt lilla lkibelz lian tog den, oclt
börja-le läsa otn Jesu födelse. Jo mer
ltnn läste, dess niets stilla lilnra tåras- ut
ltans skön-, stora, bon-ta ögon, lian liäns
de sig så kast-list ensattt i verlden, ban
tio-st såvä- ittztz sitt tyst-W, stuk- stot-
ont söntlagatsne brttliaele liisa köt- ltonont
ut- den heliga slikikt.
sii blek det vinter, ocb den stackat-s
gttssen Inde ingen ved att elda sned, oclt
ielie bellet- penningar att liin- den dyka
seden. Lills dal-an visste iclie brad ban
skulle Söka. slttteligen dock honom duel-
bnngern ocb kölden att taga piisen på
tsp-ggen, oclt gå att tigga sitt likötl bos
anden bättre lottade. som staden ll . . .
var tlen närmastes-, vandrade ltnn åstad ntetl
påsen liii ryggett dit, snett köt- ntt liotnnta
till nätt-de slad, var batt tvungen att gå
igtkstons en Stots mitt-le sling; det blåste-,
ttclt liöltlen vak statsli, så att, då lian liom
till statlspotstett helt utmattats, slog torn-
liloclmn redan nio. Lills Joltan Fiel- dock,
tsltnrn gtsnfveligt uttröttats till nlltt tsle nät-
stående linsen oclt begärde, tnen ingen
gal ltonnnt ltvsrlttsn en bit lit-ätl, ej lteller
natttgvatstetn slutligen dignade den lilla
gosse-st ned tik ltnngek oclt trötthet-, ban
t-»te sitt tink- Itttrwt titt styin på etisk-o-
lettlle just invid ctt stort granat lins, det-
betjenten nkss ltatle ntetl slint-lint- ocli lint.
liii-st ltanont iktsåttz ltatt lcotn nu iclee lit-t-
ztse, emedan ban i WI-slttsäcltels.enl«ltede
analt-ett i trappan, oelt brutit sin kilts slu-
teligen liont dos-li sömnen tiks-sk banan-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
