- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1863 /
115

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

Lat rem foka, jag gat icke tn, jag toill
" svara härute och haftoa ro. Berätta du nu
ditt hisötiöe« Verdi-IRA YlikrGttkkttd, «och bry
dig oni ingiiiiiiigwmnwn « J «

«Nej, g8«iit, Mile- sitde Gerrrttd. idet
hon ängsligi fag isig omkring, ssoch liit ingen
se att tvi ha talat med hivarandrws

«Nej, jag talar med htoem jag tvill, jag
häller af dig och eftersom tvår fttla httnd för
ligga på mitt fidentäcke i sängen, och han har
los att ligga tillorhmed i min famn, flulleiag
då icke fä tala med dig och omfamna dig;
skulle du lviii tvara sämre än en hundtsi

Med deßa ord steg hon häftigt fram till
Gertrud och slöt henne innerligt i sin fasett.

Jdetfamma kom mamsellen-« cgnnternans
ten), och warsehliftoande Ellis’ och Gertrud i
hwarandras armar, höll» hon psklatt sallai
toanmakt

«Gnd sig förbannel« strek hon, «hon kys-
fer ett tiggarnnge, en tiggarnngei Detta iir
resultatet af och lonen för alla tde upphöjda
grundsatser och principer-fog dag och natt in-
präntat i henne. «S«kynda dig in firar Elli
och twätta dig wäl i rofentvatten och Bat- ele
Las-ande, och säg för all del åt ingen om allt
detta. Jag skulle taga döden på mig, ont
någon tvißte att dtt fii förtroligt behandlat en
trasig tiggarttnge. För hort·’·frö»ke"n fan den
det smutsiga landstrykerstan;« fortfor hon, män-
dande sig till hetienten, «och kör nt den der
osoefkamda ungen frän parken. »«« ""

«Jngen må röra henne,«- ropade Elli, idet

hon soredgad for app, sstoägii harri fik hett-
«« stel— Gö int,-«« fadi« hon aln-red djitpk bedröf-
·.,tvelie ttll Gertrud skfiisis drfiitthför iaf-

tort Jag toill fö: rlföka nii«ltsitck«dtg, Jhliftoa
god som dn, åkern Väfå kedja-VMS Gud, att
jag snart nis fä dö. il« « «-’« «"’ » ·-

Sagattde detiä kifßle sött ilnittt engång hjert-
spltgt Gertrud, soni eödd otM darrande sprang

FF

bort frått facklokttas glans in i flogens mör-
ikr.

Elli gick lttgnt tillbaka upp på- sitt-skamsets;
hörde icke mera uppå mamsell-ts- klagatniistver
sin sköna dikt, sottt hade blifwit. uppläs-, ioch
hela natten drömde Elli om Gertrud; skallade
henne fin tviin och loftoade henne satt wara
tvänlig emot alla och hålla af alla, tillochnted
— mamsellen.

Mett Gertrud då, huru toar det med hen-
ne, den ringa, fattiga arbetarens harn? Hon
gick igenom den mörka fiogen, eller snarare
hon flög. J hennes inre tvar frän denna
stunden ett lins npptändt, som upplyste hen-
nes iefnaddtoäg till den sednaste ålder. Hett-
neö hierta klappade högt och kinderna hioßa-
de. Den mörka natten bredde sitt täcke öftoer
jorden, ntent hennes inre strålade tusende fixer-
norö klarhet. Hott hlef med ens som för-
tvandlad. Hon hade hliftvit klokare och för-
nuftigare, men tillika lyckligare. Greftvedot-
tren, till htvilken hon hade höjt -fin,hl»ick,
htoilkett hon hade ansett förfiilpeslig och hivats
lefttadöftcillning hott hade önskat sig- Joar-x icke
det hartt hon hade föreställt fig. antotdots
tren hade in kallat Gertrud lycklig, hon hade
afnndats den fattiga flickans glädje och till-
fredsställelse. « i « : « » -·—

Den stackars Gertrud! hott apar kaM tyck-
ligli Sknlle det tvarai anttningsszwkkhadr
aldrig tänkt sig denna tniiflighetk .HMeetj; det
måste jtt fä toara, MW,7-grefkadgtter
fielf hade sagt det. Honiförfidddetnickegznett
kändeifig dock ntt gladarosöchklyckligstok ätt
förr. Hon märkte -ntt— först,·krhnrto·sx«tatlfatit
hon hade tvarit emot datitgodtquthetrx hnrn
litet hott hade gifwit reko ståt olld det Mhott
dock hade framför tttsnga audazmtentxjgen fin
silket Vch sitt SMI M-:i st: Unnis en

Och lina Gertrud trav fmnxfåxbtmtlht och

mänligt till Gud, att han ignftttlltttttodajvred
. 1 JI . is « I; «

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1863/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free