Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ils
oä henne derföre, och när hon hade fintat sin
bön, började näktergalen i Iogen att ffnnga,
titfont toille den ftoara oä Gads wägnar att
Gertruds dött toar hörd.
Oeh nu gick clli hem, icke mera follstyggt
smygande sig ptl bits-ägar, ntan längs dyns
hufvudväg, och alla, fom mötte henne, för-
toänadei öfwer att de icke förr hade märkt,
bura wacker den lilla Gertrud war. Mänga
tyckte att Gertrud aldrig förr hade haft fä rö-
da kinder, fä klara ögon och ett fä wackert
leende. Otd fä roar det ockfä. Det toar glä-
djens stöna folsten, font nu för första gängen
laftade sitt lins öfwer Gertruds anlete, och
derföre toar don blefwen fä macken
Do- nickade nu fä toilnligt ät alla och den-
nes folkamrater togo henne i handen och koßte
henne, famt föredrädde denne att hon aldrig
förr hade deltagit i deras lekar, faft de alla
höllo fä innerligt af denne. Och nn mäfie
Gertrud loftoa att alltid deltaga i deras lekar.
don toar fä glad, don hade toelat taga alla
mennistor i famnen. Don mötte tuppen med
fina höns; i fin glädje saftade hon flänglyßar
ät dela sällskapet, och hönorna kacklade och
tuppen gol af pur glädje och förtoäning för-
ftäs. -
När hon tom hem, tyckte hon att föräl-
drarnas lilla torp roar nättare än förut. De
mötte henne i dörren och gamla mormor torn
med och klappade henne pä linden.
OTöfen fer idag fä raft nt,– fade Gertruds
fader, Oshon är fä röd fom en rosenknopp, det
är roligare än att fe henne hänga hitstde och
gräto.
Gertrud omfamnade dem alla. Liftoet roar
fä stönt, och menniflorna fä goda emot hen-
ne, och med deßa tankar somnade hon in pä
sin bädd. Hon drömde idel glada drömmar,
och nästa morgonens fol öelofte en nyfödd an-
de hoo den fattiga arbetarens öarn. Gnd toa-
lade öftoer henne, font han toalar öfwer alla,
fom rätt af Vierrat älsa honom och förtrösta
npoä honom-
Mjölnatkatten.
läkte
Alltfom rangen dörde fram, ftck han oä fi-
«na frägoe ont harem alla deßa egendomar till-
hörde-. till friat att de tooro grefvenö af Ka-
radas. Dansslefförtoänadöftoet fä mycken
citrons-. Omsider tom ban fram till flottet.
Dä roar trolls-klen redan sned helfan förtärd,
och allt foöseri förfwnnnet. Ugglor och uf-
toar hade ockfä lemnat fioa nästen. När kna-
gen tom, stod katten os trappan, och talade
sik fade:
secrö majestätl Ni beträder här sin her-
res, grefveno flott, och denna öra fall göra
honom lycklig l all hans Hamat-«
Med defa ord räckte katten fin tas ät prin-
(Istii- fts iskri- a.-r.) .
taflan.
feßan och ledde henne uppför flottets trappor.
Gottlieb Ioar för blog att wäga sjuda henne
fin arm. Dan toar alldeles or i antondet
och ioißte ej rätt om ban drömde eller toar
maten. Ni fer der pä planschen, huru ban
frägande fer pä fin katt, och ännu foneittoifi
la, hurutoida flottet sned alla deß stegar, än-
gar och äktar torrseligen äro Hans.
Kangea klappar honom pä axeln och sä-
ger: s«ack, en fä präktig egendom ni har, och
ert flott är ju praitfnllare än mitt. DC fä
gränfar alla kora besittningar till minas —
sDet Ioore ett· godtoarei för min dotter-« tänk-
te han för fig fieli. Prinfesan deremot fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
