Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
« Djz aom oss med les-stele lät-tio
hyn-en ljusets hissa väkdez
Oss elitt list-, i möt-liket gik,
»l)c»lz hos oss i härlett blikl
li — a.
Dett lilla fostermodren.
Ett toarm och toacker dag i början af Juli
månad, gingo fyra barn ut i flogen för att
plocka smultron. De tooro alla syskon. Ar-
wid tvar tolf år, Julie och Signe som woro
twillingssysirar elstva, och Anna nio är gam-
mal. Hwarochen af dem tvar sbrsedd med en
liten nätt greptorg på armen, och en liitt
halmhatt på hufvudet, såsom stydd emot den
brännande solhettan. De gingo genom den
blommande rägåtern som toid minsta flägtdof-
tade så herrligt, och på sidan om tvagen syn-
tes ett och annat halfrödt smultron titta fram
ibland gräs och blommor, sedan bar det af
genom ftogen som toexlade med björk och barr.
Nu rådslogs ät htvilket häll man borde mätt-
da sig.o « Arn-id menade att pä de stallen
som ligga mest emot solen, mäste bäreti först
mogna och toara sötast; det blef således beslu-
tit att de stulle bege feg till ett stalle i stagen,
der elden för msgra är sedan gjort en liten
harzntng«s«H som låg alldeles emot middags-
solen« » JetdjarnJHYgätt en stund glada och le-
tande cintagna af den behagliga frista lukt som
stogett spre
illk
-...
moßan gömda listay)- wisade sig småningom
redan näng smä· rispa bärstiillen, och plock-
ningeti börzadhö sned flit Som hwarochen
ger-te tsk fixt wige skråna tet törst-ta- man
påhittat, Dyttzgrgde sig barnen på någotafständ
ifrätt hvaracktdrgthh då flck man i all be-
qwiimligith signar eller lägga sig ned att ploc-
ka, hwarnnder det lilla röda sättet med största
-förnbjelse östverfteidades..
Såluttda fortgick ar-
betet och barnen hade fä småningottt aflägsnat
sig att de ej mera sägentljl hwarandra. Nå-
gra gånger hade tväl denszsilstyorenstonina sig-
nalen bliftoit giftoeti och bes-varad, men sons
ropet änttu hördes nära nog, mar ingen an-
gelägen om att närma sig hwarattdra. Dä
Anna uppstod och äter gick litet bortcit
alltid spanande blick, upptäckte hon med
tjusning en riktig skattkammare, der hosi på
engång kunde hoppas att fä sin torg full.
Hennes hopp slog ej heller felt, hon behöfde
blott plocka flitigt, och det gjorde hon. Dgi
hon närmade sig en mycket stor sten, för att
bakom densamma hmila och stvalka sig lite-,
låg der ett sofwande barn, som kunde svara
omktittg sex är. Anna fatt mycket stilltt en
stattd för att icke wäcka barnet, och fortsatte
sedan med sitt ploekning i närheten, alltid gif-
wande akt på barnet utan att sjelfblifnmsedd.
Den lllla goßen reste sig långsamt upp, gnug-
gade sina ögon och bftvergick några gänget
rätt kraftigt med båda händerna den lilla wal-
kade peruken; derefter hoptnäppte han sina
små händer och började att sjunga. Alina
lyßnade uppmärksamt till hwarse ord. Bat-
net ssbng så här-
med
sök-
«Liten är sag och arm;
Jngen faderlig arm
Ger mig stbd, ger mig bröd,
Th min fader iir död!
«"«Es tub moderlig barm
Redes bädden sä toarm,
Smekesittndett så röd, sss
Th Jmltt tnot hon är död-ils 3
l -. i- ·u
Atles-i isa-larm lxvii «
Under· himmelen- blåt-
Jag med rötter och bär
tlti stegen mig när. . «-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
