Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iB
ts.s3:t·ta:knqteit—kst5t an- sen« Jtid
odunseeotssossenittttin s otid ,:«
staten-sant stift-tam snett
SliteDiHedEsodatt det-ätt
,s.:o«:«l»t« i
Ack"tt«åt tik-den blir stot,
Gode Gäd, sänd en mot!
Som den späda get toåtd
ltndet tointetn så hård.
Och blis sjels Dtt mitt sat!
Skånk en stjetna så klar
Till en lykta åt mig
På min tvillande stig–
Stackars batttt tänkte Anna: utan sar, u-
tatt mor, utan mat och ensam i stogenz —-
så katt det icke så bli. Han det ju Gad att
sända sig en mor,« och Gad Har hört bano-
bön och såndt mig hit; — jag toill bli hans
mot, jag år nog så siot att jag kan taga
mård ont honom, och mamma skall nog hjel-
pa mig. Ntt närmade sig Anna goßett stå-
gander
«Htoad heter du lilla gagets-« i
«Jakob,« smakade barnet, sträckande sina«
annat emot henne; — «men inte må da ba-
ra ha plockat bort alla mina båt Is-
«Åh det gör ingenting; serdtt lilla Jakob!
Gad dar stickat mig hit och jag toill bli din
mot, och jag hat här i min sitta en så god
sko-toa som säkert stall smaka dig, och sedatt
tvill jag söta dig till mina tsyjson som åro
bär nära. « s "
Jdetsamma hördes signaltopet, som stån
alla håll besannades-; och sansootgittropettills
alla barnen åter waro samlade på ett ställe.
Anna som toar den minsta ochldißtttotn måste
sota stam sitt hitteoarn,· toat den sista som
hann till de andra. "T-«- -
Anna-« sade Anokas-smitt ser milli-på bata!
hon har sått hjelp titt plocka’’st"tta·""b«åkizl och st
huru full hennes korg årl–"- « id V-
«Ålj nej , jag har data åtitl«·" saliåcgoßen,
»men jag fick en så god skorpa as den lilla flit-
kan, och den smakade så dra, ty jag är så
hungrig, och mitt bedd åt redan slut slit sic-
ra dagar sedan-«
«Hutu länge har dit då toatit i skogen?–
frågade barnen.
ecklh länge nog, smakade goßen.
«Och hwem har giswit dig bröd i slogen2–
«Då sar och mot lågo döda i stingen, så
bres jag så rädd och wtae inte meka oti i sko-
gan, då tog jag bröden och lade dem på en
kapp , och med klippen på axeln tvandrade jag
bott. Fat och mot sade alltid att det tvat så
lång tvåg till byn, detsöre lår jag ej hittat
dit, och skogen iit också mycket stor, ty jag
hat gått långe och det år allt data skoga-
«Staekato lilla goße-« sade Julie och-Sigttc,
smekande hans kinder, «nog skulle du så« mat
hos oß,« «-— «och mycket mer,« inföll Anna-
«to jag stall bli hans sostermot;,« jag hords
honom sjunga och bedja Gad om« en mot.
Om du orkar så sjung din lilla toisaspsdr mt-
na syston.« — Och Jakob sjöng««.·
Under hemvägen bar Artoid stundom lilla
Jakob på ryggen, och syskonen skamlade oas-
sktattade åt lilla Anna som tville åtagit sig en
mors anstoar. sp« « «"«« «
Wid hemkomsten tackade« sötaldtatna Gad
att det stackats lilla barnet blismit skinnet an-
nato hade det snart kunnat do as hiingetk el-
ler bli ett ros sot någon hung grig loat C-
mellertid hade ett rykte hnntiii till gården att
en slogs-vakt semte hans hostni, Httnlka1 sod-
de l en liten torpstuga i en långt;s liort aflag-
sen skogsttakt, as en tiggatguode, skåda destin-
nito ddda i sina sångar, och alt itl goßedartt
ssNå ändteligen är du ost min« lilla kåta
som gadden toißte dent ega, toitr fotsitttmnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
