- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1863 /
130

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

tooro de tappre, som der tooro församlade,
mett ingen af dem kunde öftoerträffa 9lrmattd,
konungens gunstling.

Glad häröftver ropade konungen till den för-
samlade ntängdett: «dett som är inatt att fäl-
la Arn-and, ät honom-tin jag giftoa tttin
dotter till äkta och ntitt rike till egendont.« Äf-
toett Armattd yrkade derpä att den honom öf-
toertoatttt, skulle ske säfottt konungen sagt; mett
ingett toägade stiga fram.

Det toar tyst och stilla. Åter sporde kun-
gett: sssinns ej ett enda, sottt dristar sig att
kämpa med Armand ?«« — Jtttet stvar. Mett
plötsligt dånade från afstättd ett djup stämma:
»Jo, herre konttng!« — och nteddetsamttta
framred en man, af nästatt jättelik tvärt, up-
pä en stvart stridshingst. Hans blankpolerade
rustning glimmade font solen, och alla frägade
htnaretndra, htvettt denne kämpe toar; doelk —
ingett toißte det.

Armand och dett obekante ställde sig tnidt
emot htvarattdra. Ett graflik tystnad uppstod.
Dä framsiörtade tvid trumpetens ljud kämpar-
tte med lösa tyglar och fällda lansar entot
hivarandra. Midt på platsen stötte de mot
tftoarandta med sådatt kraft att Armand kasta-
des flere famnar frän hästen, och blef liggan-
de en läng stund sanslös pä marken. Under
allt detta hade dock fjederbuskett pä frätnlitt-
gens hatt knappt rörts. Strar härefter stvättgc
de fräntlingett ont sitt häst och red bort. Dä
Arntand hjelptes upp, sporde hatt htoartfrent-
tingen tagit toägett; men ingett toißte under-
rätta honont derom.

Pä aftonett efter torneringens slut, började
ntatt leka och dansa, och just då glädjen stod
font högst i taket, anmältes sär kungen, att
dett obekante fräntlingett besatttt sig nere pä
borggärdetrci Konungen skickade efter honom,
och då främlingen inträdde i salen, sade han
till sin dotter-: sigif detttte främling ett bägare

af det bästa toittet, jottt fintts.·« Dä prinses-
satt ttted bägarett närmade si,t frätttlingett, fa-
de konungen till honont: «f«rt«intlittg, tag bjel-
ntett af dig, att toi må sc«dittan«st·gte!« Frätn-
lingen tog hastigt hjelmett af sig, och ett sort
af förtoättittg gick öftoer församlingen ditt-et-
den öftoermättatt skötta ynglingen. Äftoett petit-
feßatt rodnade djupt, och hennes hand darra-
de, då bott räckte främlingen bägarett. För-
tjttst frågade den gamle kungen efter banks
namn. Frätnlittgcn stoarade: «jag heter Man-
zttel, prins af Abys’.– Härefter nödgade ho-
ttont kungen att amarbliftoa säsont gäst, knoti-
ket frätttlingen och tned glädje antog. dlitt
tvißtehkttttgett ej ät htoettt han skulle giftoa sitt
;dotter’, ty han älskade främlingen Mattznel ti-
ka tntteket fottt fin gunstling Armaud. J att-
ledttittg deraf kallade hatt allt sitt folk tillsam-
ntatt, och sade till dent: «jag är ntt gatntttat

toordett och toille derföre gifwa min dotter och
mitt rike ät dett, som är denttoärdigast.-« sett
folket ftoarade att den af de ttvättttc ynglin-
gartte, som ej sittlle ttoeka att dö för foster-
landet, skulle toara den rätttt. Yttgliugarne
bleftvo framkallade för kungen, och sömndru-
de storligett hivad denna stora folksatnling stril-
le betyda. Äftven prinseßan blef framkallad.
Dä ade konungen till ynglingartte: «ntina
siiuer, jag har ntt beslutat att för mitt höga
älder afsäga mig regerings bekontren, tnett dett
af eder ttoä sotn är den tvärdigetste skall fä
smitt rike och ntitt dotter-.
Intr, htoettt af eder toill gä i krig och offra sitt
lif för fäderneslandets rätt, och htoem af eder
toill bliftva hetnma?-« Armand tvägade ej lof-
ta sin blick frän golftoet, men Manznel höjde
sitt och sade: «jag herre konung är toillig att
offra mitt lif fin fädertteslandet.st Wid deßtt
ord uppsteg konungen glad och omfamnade ho-
nom, och sade, idet hatt tog silldvttcrs baud-.

Stvarett , tttintt sö-

otb lade den i Mazaelst «tag ltenne och ri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1863/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free