Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
I del ena är vin, i det an-
Det
ena glaset är så stort och så fullt, som
sti fre glas.
dra ältika, och i det tredje vatten.
Vinet är rödt, ättikan är röd,
du
arskilja, i hvilketdera glaset är vin, eller
det andra,
och äfven så vattnet. MHMuru ville nu
ältika, eller vatten!
Son. Om jag får smaka —
Fadr. Vet du då huru vinet, och hu-
ru ältikan smaka?
Son. Åh ja, det vet jag nog-
Fadr. Nä vål; smaken vore säledes
känneteckuet. Men om du ej finge sma-
ka, huru ville du då göra, för att kunna
besvara min fråga?
Son,
Fadr.
kännetecken : lukten.
Det vet jag sannerligen intet.
Så vill jag säga dig ett nytt
Vinet har en annan
lukt än ättikan , och vattnet med rätta in-
gen. — Men känner du din bror Karl?
Son. (leende.) Min bror? skulle jag
ej känna honom?
Fadr. Hvarpå känner du honom?
Son. På hans ansigte.
Fadr, Rätt så! Änskönt derföre fem-
tio andre gossar voro uppställde för dig,
skulle du ej anse någon af dem för att
vara din bror Karl; ty icke en enda af
dem, skulle hafva ett alldeles lika ansig-
le som han. Sådana kännetecken bör man
alltid uppsöka hos alla ting, om man fruk-
tar ali misstaga sig, och anse ett för an-
nat: och när man det gjort, och följakt-
ligen väl kan åtskilja hvarjehauda före-
mål, säges man känna dem väl, eller haf-
va en vätt kännedom deraf:
Hvad är en egenskap?
Sou.
har ofta hört sägas, att Gud har så stora
Men hvad är en egenskap? Jag
egenskaper; dem hade jag nog lust att se!
Fadr. Mitt
kan man ej se, äfven som man ej kan se
barn! Guds egenskaper
Gud sjelf, emedan hän ej är någon kropp,
och det endast är kroppar som man kan
se, och följaktligen äfven endast deras e:
genskaper-
Son.
Fadr.
vid hvarochen sak, som man ser, hörer.
Men hvad är då egenskap?
Jag har nyss sagt dig, att man
0. s. v. alltid bör anmärka något, hvaraf
man kan känna, det är: skilja den ifrån
alla andra saker. Minns du?
Son. Åh ja; något kännetecken!
Fadr: Riktigt! När du
anmärker något hyvarpå du vill känna den,
vid en sak
så bör du noga tillse, att det som du an-
märker, alltid är hos densamma tillfin-
nandes. Finves det alltid, så kallas det
en egenskap hos den saken, och är då
ett säkort kännetecken; men finnes det ej
alltid, så bör det ej heta en egenskap,
och lika litet anses för ett tillförlitligt
kännetecken. Jag vill genast anföra ett
exempel:
Se, här äro tvänne kroppar — ty att
det äro kroppar, vet du deraf, att de kun-
na ses och kännas. — Det ena är elt styc-
ke läder, och det andre ett stycke träd.
Skulle du kunna säga, hvilketdera är lä-
der och hyilketdera är träd?
Son. Detta är läder, och detta är tväd.
Fadr. Hvaraf vet du det?
Son. Min far har så sagdt.
Fadr. Detta skälet duger ej. Ty vm
du en annan gång finner läder och träd
tillhopa, och ingen är tillstädes, som kan
underrätta dig derom, så vet du ej att
skilja dessa begge ting ifrån: hvarandra.
Derföre bör du anmärka vissa kännetec-
ken, d. ä. du hör uppsöka hös hvartdera
af dem något, hyvarpå de kunna skiljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
