Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
maren och en varm kakelugn om vin-
tern.
Jer alltid inne; ålminstone tvenne gånger
Trulsan och Rultan sutto icke hel-
i veckan hade de en stor högtid, ett stort
nöje som förde dem ut, ty alla onsdagar
och lördagar var det vecko-marknad på
torget, och då tog deras moder dem med
sig dit, då hon gick för att köpa upp för
sina små behofver. Hvad det var roligt!
De drogo på sig sina läder kängor, bun-
do en liten brokig duk om hufvudet och
fingo hvar sin lilla korg på armen för
att dermed hemta hem en del af modrens
uppköp.
Redan
vägen till torget var altför nätt. Dessa-
Detta gjorde de alltför gerna!
tom fingo ide se så putsade och vålklädde
berrar och fruntimmer; men mest af allt
funno de silt nöje i att se på de uppställ-
da borden, fyllda med morötter; kolhuf-
vin, potatis, bönor, ärter och alla möjli-
g sorter frukter, alll prydiigt ordnadt;
och te lefsande fskarue, hvilka simmade
omkring i de med vatten fyllda baljorna.
Allt var så roligt, och både säljare och
köpare voro alla så vånliga.
Vid ett hörn af torget salt en gammal
frå, med stor strå-batt på hufvudet, och
drack kafle nr en brun kopp och åt der-
till en semla. Hon salt der hvarje torg-
marknatdsdag på samma ställe, så att Frul-
san och Rultan voro nwycket bekanta med
henne.
”QGodmorgon ni små blixtögon P”
ro-
pade hon till dem, när hon såg dem på
afstånd. ”God morgon, god morgon!”
svarade de små och nickade leende, så
alt de små groparna i deras kinder blef-
vo synliga.
Ios denna fru köpte deras moder all.
RR
(.å
tid potatis och andra rotsaker och de fingo
hvarje gång några kersbär eller ärtskidor
’eller annat godt på köpet, ”emedan de
hade så vänliga ansigten,” som
frun uttryckte sig. ”Det är lätt förtje-
’nadt,” tänkte Trulsan och Rultan, ty att
ha ett vänligt ansigle är lätt nog, och de
logo emot iden gamla af hela sill hjerta,
lså att lärarne uppstego i hennes ögon;
men detta märkte de icke. De köpte vi-
dare kött hos slagtaren eller fisk hos fisk-
hantdlaren eller grönsaker och slutligen
ett stort bröd som måste räcka till nästa
torgdag. Öfverallt nickade folket vänligt
ät de små flichorna, hvilka så glada trip-
Ipade bredvid sin moder med de fulla kor-
garna på sina armar, och öfverallt fingo
de små skänker och vänliga ord; och de
voro glada som lärkor.
Så gick en lång tid. Alla på torget
tyckte alt de små flickorna hörde till mor-
gonens nöje. Den gamla frun, med svarta
halmhatten, blef mycket orolig om «de nå-
gon gäng dröjde för länge. Och slagta-
ren och bagaren och fiskmångelskan sågo
äfven omkring sig oroligt och frågade
kvarandra, ”komma då ej Trulisan och
Rultan snart?”
Men en dag gjorde de denna fråga all-
deles förgäfves. Trulsan och Rultan kom-
mo alls icke, ty deras moder läg sjuk der-
hemma. Äfven nästa torgdag och den
derpå följande blefvo de förgäfves väntade.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
