Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
särdeles gerna åt spenat, frågade hvarje
gång: ”Inte penat?” Svarade modren då:
”Nej i dag, surkål,” då rynkade Aurelia
”O, min
hennes nåd; surkål är ganska surt!”
sin lilla näsa och sade: kära
När middagsmaten var bestämd af hen-
”NWNu måste Auli
gå till torget och köpa upp alltsamman,
nes moder, sade hon:
skön stek, skön fisk och allt.” ”Ja, men
till spenaten behöfves det ägg.” ”Då må-
ste Auli gå till hönsgården; men hönan
har redan sagt: kluck! kluck!?
Derpå gick hon omkring i trädgården,
med en liten korg på armen, och äterkom
derefter med sina förräder, hvilka besto-
do af trädbitar, stenar, blad och gräs,
och dem hon lycklig bredde på bordet.
Skulle en sticka föreställa fsk, så rensa-
de och fjelfade hom den på sitt sätt och
kokade hon köttsoppa, så föreställde en
sten köttstycket, och sedan låtsade hon
skala och skrapa rötter bland soppan.
Hönssoppa kokade hon på samma sätt, ta-
lande om den sköna, feta hönan, och ha-
de små hvita stenar i stället för potter.
Pi detta sätt lekte hon hela dagen och
först när hon blef bungrig, frågade hon
ängsligt: ”Mamma;, skall icke Johann du-
ka bordet? Mamma, har du ännu ej hört
något slamrande med tallrickarne?”
En morgon, när Aurelia var heltock-
hållet fördjupad i sina lekar, fick hennes
moder besök af ett fremmande fruntim-
mer. som hade med sig två små barn.
För dessa framsättes i trädgården två små
stolar, men de små barnen stodo stum-
ma, seende på hvarandra. Ändtligen sa-
de Aurelias moder: ”Aurelia, vilja de små
flickorna icke sätta sig? Tala dock med
dem.”
Aurelia fattade mod och frågade: ”Vill
”Leta, hvarföre
Au-
relia gjorde stora ögon och tystnade. ”Med
du?” ”Hvad
kokar du då?” ”Soppa oeh skön stek och
ni leta med mig?”
säger du så? Det heter ju leka.”
hyad leker ”Jag ”totar:”
fisk och penat.” ”Nu sade du åter pe:
nat; det heter spenat. Med hvad kokar
du då?”
Aurelia omtalade sina förråder. ”Hvad?
Detta
”Sanden är
Mel stenår och gräs och rosk?2”
var för mycket för Aurelia.
icke något rosk.” ”Ah det är detsamma
som rosk; hyvarföre tager du icke mjölk
och socker och grädda? Så leka vi.”
Sedan bette det: ”Barn, gån oeh be-
sen trädgården tillsamman.” Då de åter-
vände från trädgården, sade den fremman-
de damen: ”Jag skulle så gerna önska alt
mina barn finge umgås med: Aurelia.”
”Dertill
är min lilla dotter för liten och för enr-
Aurelias moder svarade leende:
faldig ännu;” ”Visst icke; mina båda
små flickor äro: också nu först fem och
sex år gamla. Skicka er lilla dotter i
morgon, klockan fem, till oss; tvenne an-
dra små barn komma dit äfven, det skulle
så glädja mig.” Inga invändnvindar hjelp-
få
komma och man tog tderefter afsked och
te och det beslöts att Aurelia skulle
skildes.
Aurelia stod ett ögonblick stilla, der-
på” sade hon: ”Mamma, de kunde alls
icke leta, och, mammay de ville; ka riktig
socker och svjölk och grätlde.”
”Ack, Auli, om de oftasleka så, för-
Koka
du nu bara — har du ej hkarsteka dag för
störa de heltochhållet sin mage.
min räkning?”
Nej, mamma, men jag skall gå bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
