Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
och skjuta en hare; men då är jag ju en;
jägare och måste ha mig gevär och hund. |
Skall jag ropa Diana mamma, skall jag?”
Modren nickade och barnet ropade:
”Diana!
brun och hvit fläckig hund sprang skäl-
mm
Diana hyarpå en mycket liten
lande ut. ”Så, så. min bund, vi skola
gå på Jagt och skjuta en hare; jag skall
blott taga milt gevär, så länge måste du
vänta.”
Aurelia tog en liten käpp, bandt ett
band vid båda ändarne af käppen och
hängde den derefter om halsen. ”Så, mam-
ma, men gif nu akt när det säger: puff!”
Efter en liten stund återvände hon med
en tallkott.
är baren.”
Så lätt det var för Aurelia att inbilla
sig allt möjligt vid sina lekar, så svärl
”Ser du, kära mamma, der
var det för henne att med) alvar säga en
osanning. Hon yvyar mycket sannfärdig,
dels af naturen och dels emedan hon
så van.
På efiermiddagen blef Aurelia tvättad,
kammati och borstad och fick på sig en
röd klädning, och när klockan var fem
slagen, begaf hon sig, under Johans skydd
till sitt sällskap. Då han öppnade dör-
ren säg hon så ängsligt upp till honom;
då sade han: ”Gå nu in, der komma de
andra barnen redan.
Klockan ätta hemtades Aurelia hem,
Johan hade burit henne, ty hon var myc-
kat tröit och fördes straxt till sängs. Tä-
sta morgon talade bon oupphörligt om
”silt sköna sällskap” och såg mycket yvig-
tig ut,
Då modren åter satt i paviljongen, frå-
gade hon, om Aurelia hade haft roligt om
"Ja, mamma, mycket roligt, men på
annat sätt än här hemma; och der voro
så många barn, och de hette Julia och
Lilli och Elise och så många namn. Mam-
må, och då jag kom, sade de: der kom-
mer den lilla korfven, hon är jemntjock
öfverallt.” Det har du mamma ännu al-
drig sagt att jag är en korf. Derpå lekte
vi katten och råttorna och jag var en af
råttorna, och jag var så rädd, mamma, tv
katlen var insvept i en svart schavl och
sprang så tokigt omkring, sparkande med
sina stora föller. Och katten slog mig
fre gängor omkull, och allt håret kom
öfrer mitt ansigle.”
”Skrek du också?”
”Ja, mamma, jag skrek så rysligt, då
kom den fremmande modren och stack å
min mund en så stor namnam, att jag ej
mera kunde skrika. Ja, kära mamma, men
uu kommer det värsta — derpå lekte vi
ringdansen, och en liten flicka gaf mig
en sådan puff på min lilla mage. Ja,
mamma, det är sannt.”
”Hyad gjorde du då?”
”Jag? — ja — jag, mamma, puffade
kenne tillbaka.”
”Aurelia!?”
”Ja, mamma, vi voro båda obeskedli-
ga harn!”
”Nu,” sade modren, ”ser jag väl, att
du har haft ett vackert nöje; du har tre
gånger blifvit kullslagen, har skrikit och
har fått en stöt och gifvit sjelf en. Jag
tror att du ännu icke kan gå i något säll-
skap, dertill är du för Hiten.”
”Ja, mamma, det tror jag också; tills
jag blir stor, skall jag bli hos dig och
Det
koka skönt och Ieka med dockorna.
aftonen.
är den bästa historien!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
