Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Den nötta skon nöts ej på nötltan ban.
Rusthållardotter, fick jag från mitt hem
Ett ej så ringa arf. Bland alla dem,
Som friade till mig, jag valde den
Jag trodde vålja brud af kärlek, men
Ej af den minsta lust till penningen.
Sann var min tro, ty stackars Anders min
Höll nog af mig, men fick ej i sitt sinn”
Den minsta smak för penningen: rentut,
Ett nöje såg han i att hastigt göra slut
På den. Ert kloka öga, yngling, vet
Hur sådant kan gå till. Ja snart i mät
Togs egendomen all, och nu min man
Förnam hvad värde gull dock hafva kan.
Från stadens bäste timmermästare
Sjönk han till blott och bar taktäckare,
Som åt af andras bröd — en sorglig lott
För den sig vant att äta eget blott.
Men att ej trötta er, min unge vän,
Så vill jag säga slutet nu. Min man
Föll ner ifrån ett tak, blef lemmalytt
Och dog på stadens fattighus. Hans enka,
Som honom ack dock alltid älskade,
Fick dertill dock en dubbel sorg, ett nytt
Elände.:: Ty .
Min äldre dog jemväl, men annan död:
Alltsen
Jag tycker jorden är elt sorgehus,
Ett benhus stort, från hvilket bäst är flytta,
Ju förr dess hellre, till ett bättre land,
Der bortom timlighetens böljas strand.
« min vackra Anni dog,
Han dog uti ett fängelse.
Så voro gummans ord, och fjortonåri-
ge gossens
Ögon de fuktades nu; gumman han gaf
en skärf.
Blefyen ensam begrundade varmt han tig-
gerskans öde
Men han tviflade dock ej på Guds goda
vu försyn.
Hastigt hans öga fick glans och hans kind
blef målad i purpur
Och han talte till sig vårens, det trott-
sande språk:
Snart står för mig, en yngling vorden,
Öppen Guds fria, herrliga verld:
Famna jag kan den gröna jorden,
Gripa ock tag i det blanka svärd.
Vetandets grufyor sig
Öppna nog snart för mig,
Och jag får välja min egen bana,
Den jag blott vill frammana.
Tårar jag har för nästans tårar,
Suckar jag har för suck och nöd;
Fattig elev, jag dock ej lik därar
Ärnar försinka ett dagligt bröd.
Hurtige gossen nog
Vända så skall sih plog
Att hvarje torfva ger tolfte kornet.
Ceres ymnighets hornet.
Gumma, du ädla mig gaf en lexa
Djup, så jag den ej glömma kan:
Men Jåt mig blott få litet vexa,
Nog jag dig skyddar sen som en man.
Dock om från qval och strid
Anden vill ernå frid,
Flytta då, gamla, bort från lifvet!
Jag flyttar in i lifvet.
Två barn på en obebodd ö.
(Forts. och slut fr; föreg. nr.)
Sagdt och gjordl Apan fick sålunda
en ömkelig ändalykt. De vildar, som ha-
de fård om apan eller voro sålillsägandes
dess prester, sade åt kungen att Marie
och Hennes bror voro skuld till olyckan
och att lyckan ieke kunde återvända, der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
